Akutmottagning skickade hem oss pga platsbrist
Idag fick min sambo helt plötsligt svåra smärtor i magen. Han är inte den som gnäller för ingenting, utan han hade RIKTIGT ont. Han låg på golvet i fosterställning och kunde inte stå upp. Han har tidigare haft tarmvred så självklart blev jag orolig. Vi bor en bra bit från närmsta akutmottagning, ringde 1177 där körtiderna var cirka 40 minuter. efter en stund när jag märkte att sambons smärta bara blev värre, la jag på, och ringde istället 112.
Jag förklarade att han knappt var kontaktbar, och vrider sig av smärta. Tjejen på 112 säger då att dom inte har några tillgängliga ambulanser, så vi får åka in själva. Vilket vi gör. Efter mycket hårt kämpande att få in honom i bilen utan att förvärra smärtan var vi påväg. Men eftersom vi har en bra bit till akutmottagningen så blev hans besvär liiite mildare under resan, men han hade fortfarande extremt ont.
Vi kommer fram, där det tas blodprov på en brits i korridoren (där tjejen sätter nålen rakt i hans tatuering, vilket man absolut inte ska göra, och han har bara tatueringar på en arm), och sen får han ta kissprov för att kolla eventuellt njursten eller liknande antar jag, sen får han sitta i ett väntrum i 5 timmar med denna smärta. Inne på akuten satt en dam som hade väntat i över 8 timmar. Så efter 5 timmar kommer läkaren fram till honom och säger att det rullar in folk hela tiden, så dom hinner liksom inte med honom. Läkaren säger att han får göra som han vill, om han vill vänta vidare- eller åka hem och boka en ny tid på vårdcentralen, men man märkte tydligt på läkaren att han försökte få oss att åka hem. Som tur var avtog smärtan lite mer och mer med tiden han satt där, men ändå.
sen ser vi att läkaren skrivit i min sambos journal att han avvikit från akuten, och råds till att ta kontakt till någon annan läkare.
Dom vet alltså inte vad felet är, dom vet inte om han får äta mat, dom vet inte om det var något farligt.
Jag upplever detta som en helt sjuk situation. Ska man verkligen behöva ta blodprov framför andra i korridoren? Och ännu värre, ska man verkligen behöva åka hem med smärtor utan att veta vad felet är? tänk om det hade varit tarmvred IGEN Och han faktiskt dött väl hemma?
Väntrummet var dessutom fullt, av människor som har hela släkten med sig (ni fattar vad jag menar) men också full av folk som hade ont och fick sitta där i timmar ändå. Jag är så frustrerad att jag behöver få skriva av mig. Är ledsen, besviken och faktiskt arg på hur samhället ser ut idag.
