Invandrarkultur kontra feminism

Feminister har aldrig vurmat för kvinnofientliga kulturer. Däremot kan det ibland uppfattas så, eftersom många feminister (inte alla, men många, särskilt på vänsterkanten) är för en generös invandring från kvinnofientliga kulturer, samt ibland dömer efter olika måttstockar, eftersom män från dessa kulturer ses som offer, medan svenska / västerländska män ses som förövare och förtryckare. 

Det klart att det är helt galet när svenska mäns sexistiska skämt och bristande hushållsarbete, uppmärksammas mer än hedersförtryck, gruppvåldtäkter, tvångsgiften mm. Det är som att sila mygg och svälja kameler. Och ja, det ÄR dubbelmoral. Men det är inte detsamma som att feminister vurmar för kvinnoförtryck. Snarare handlar det om att de oftare överser med det, eller försöker bortförklara det, när det sker i andra kulturer eller när förövarna anses tillhöra en utsatt grupp. 

Sen kan man självklart - som någon skrev - tycka att människor ska ha rätt att fly från krig och förtryck, utan att gilla dessa människors värderingar.

Det finns ingen motsättning här. Man kan vara feminist och tycka att det är bra att det kommer många förtyckta kvinnor till Sverige, som får ett bättre liv här, samt att deras män tvingas anpassa sig.

Hur man hanterar kulturkrockar, motsättningar, samt hur invandringen påverkar det svenska samhället, är egentligen en annan fråga. Hur gör vi med dem som inte anpassar sig? Hur gör vi med parallella samhällen? Det är inte bara feminister som har varit naiva på denna punkt och inte alla feminister.

Nej Clumsy, feminister försvarar inte kvinnoförtryck. Men deras prioriteringar och dubbla måttstockar får ibland sådana konsekvenser. 

Ett av de tydligaste exemplen är det du tar upp, dvs när liberala invandrarkvinnor, kritiska mot den egna kulturen, ifrågasätts eller tystas av rädsla för rasism, eller att man inte vill peka ut vissa grupper. En del feminister försöker få det till att kvinnoförtryck och våld mot kvinnor är lika vanligt och lika grovt överallt, men de flesta har numera övergett den formuleringen. Allmänheten går inte längre på den. 

Men verkligheten talar väl för sig själv? Fi har gått från att vara ett parti som ett tag fick relativt stort stöd, till att föra en tynande tillvaro långt från riksdagen och makten. SD är tio gånger större än Fi. Är den typen av feminism ens ett hot längre?