Så, hur är det egentligen. Bryr ni er om antalet sexpartners era respektive har i bagaget? Och är det en deal breaker för ett förhållande?
Kommentera gärna också vad som skulle kunna vara den magiska gränsen om ni bryr er.
Men fy vilken deprimerande tråd jag har skapat.
Jag, kvinna (37 år) har levt hela mitt vuxna liv tillsammans med en partner utan att överhuvudtaget ta ett endaste snedsteg för att vänstra.
Min sambo var min andra sexpartner och vi blev ett par omkring 20 årsåldern. Vi var ett par i 15 år!
När det tog slut blev jag lite crazy. Vi hade knappt haft sex alls de sista åren och jag körde rätt hårt i dejtsvängen för att jag ville ha roligt, jag lärde mig uppskatta sex, jag var nyfiken och äventyrslysten. Fick ihop ganska många partners.
Har sen blivit jättekär och dumpad och vill inget hellre än träffa den stora kärleken som jag kan leva resten av mitt liv med.
Och nu menar ni att det inte går för att risken är för hög att jag skulle vara otrogen?!
Jag blir så jävla ledsen. Det handlar om ett år av mitt liv som jag utforskade min sexualitet under och nu är det kört att hitta en vettig partner.
Blir otroligt ledsen ☹️
Detta ÄR en skillnad mellan könen. Jag har förståelse för att männen tycker att kvinnans antal spelar roll, då det verkar vara inbyggt i oss. Det har ju varit så i nästan alla kulturer att män har kunnat ha sexuella kontakter före och vid sidan av äktenskapet - men kvinnor inte, så det är troligen något nedärvt sedan apstadiet. Att kvinnan alltid har kunnat vara säker på sitt moderskap men mannen inte på sitt faderskap, har troligen mycket med detta att göra.
"Mannen vill vara kvinnans första, kvinnan vill vara mannens sista."
För mig som kvinna finns det ingen direkt gräns uppåt för hur många älskarinnor en man får ha haft, men jag ogillar "kinky stuff". Jag vill inte att han ska deltagit i gruppsex och sådant, eller samkönat sex. Och naturligtvis inte sado-masochism eller annat helt galet. Män som har haft ett mycket stort antal sexpartners har ofta gjort sådant också, för då har de sex som "intresse". Och då går de bort för det, inte för antalet kvinnor de legat med i sig.
Å andra sidan vill jag inte heller ha en oerfaren tönt, om det inte finns en mycket speciell och positiv anledning till det - som t.ex. att han är en katolsk präst, och så blir det "Törnfåglarna" mellan honom och mig! 
Men jag vill inte ha en man som är oerfaren för att han är ful och/eller töntig och/eller konstig och ingen kvinna har velat ha honom innan. Dessutom tycker väl jag i så fall också mest troligt att han är ful/töntig/konstig.
Å andra sidan vill jag inte heller ha en oerfaren tönt, om det inte finns en mycket speciell och positiv anledning till det - som t.ex. att han är en katolsk präst, och så blir det "Törnfåglarna" mellan honom och mig! // Men jag vill inte ha en man som är oerfaren för att han är ful och/eller töntig och/eller konstig och ingen kvinna har velat ha honom innan. Dessutom tycker väl jag i så fall också mest troligt att han är ful/töntig/konstig.
Detta ÄR en skillnad mellan könen. Jag har förståelse för att männen tycker att kvinnans antal spelar roll, då det verkar vara inbyggt i oss. Det har ju varit så i nästan alla kulturer att män har kunnat ha sexuella kontakter före och vid sidan av äktenskapet - men kvinnor inte, så det är troligen något nedärvt sedan apstadiet. Att kvinnan alltid har kunnat vara säker på sitt moderskap men mannen inte på sitt faderskap, har troligen mycket med detta att göra.
"Mannen vill vara kvinnans första, kvinnan vill vara mannens sista."
För mig som kvinna finns det ingen direkt gräns uppåt för hur många älskarinnor en man får ha haft, men jag ogillar "kinky stuff". Jag vill inte att han ska deltagit i gruppsex och sådant, eller samkönat sex. Och naturligtvis inte sado-masochism eller annat helt galet. Män som har haft ett mycket stort antal sexpartners har ofta gjort sådant också, för då har de sex som "intresse". Och då går de bort för det, inte för antalet kvinnor de legat med i sig.
Å andra sidan vill jag inte heller ha en oerfaren tönt, om det inte finns en mycket speciell och positiv anledning till det - som t.ex. att han är en katolsk präst, och så blir det "Törnfåglarna" mellan honom och mig! // Men jag vill inte ha en man som är oerfaren för att han är ful och/eller töntig och/eller konstig och ingen kvinna har velat ha honom innan. Dessutom tycker väl jag i så fall också mest troligt att han är ful/töntig/konstig.
Har hon lyckats undvika sjukdomar och känslomässigt bagage så spelar det ingen roll
En man som lyckas ha sex med många kvinnor måste ha goda egenskaper som gör att kvinnor känner sig attraherad.
Och det där kan ge en man hög status
En kvinna behöver inte anstränga sig mycket för att få ligga. Det vill säga att om det är för enkelt, så är värdet låg . Inte som person men som en potentiell seriös partner
Så tänker män
det finns biologiska anledningar
läs Parental investment Theory