Jag är kvinna i 30 års åldern. Utbildad, snäll, attraktiv, bra kropp, sunda värderingar och feminim. Jag har dejtat alla möjliga män. Rika, fattiga, körtkort, utan körkort, tillfrisknad alkoholist, gamer, långa, korta, tjocka, smala. Jag bryr mig inte. Det enda jag brytt mig om är deras värderingar och personlighet, jag vill ha en man som inte skojar rasistiskt eller sexistiskt. En man som vill mig väl, som inte är svartsjuk eller avundsjuk. En man som är händig, ja som liksom kompenserar där jag är mindre bra. Det är viktigt att han tar ansvar hemma och inte är en mansbebis, han ska vara manlig men vara feminist. Med det menar jag inte rabiat feminist, utan han ska förstå det grundläggande och vara för jämställdhet.
Så. Jag tror inte att kvinnor är problemet. Jag tror helt ärligt att det är männen som är problemet.