Jag undrar varför det verkar vara en rättighet för framfrörallt kvinnor att skaffa barn men så fort en man skriver att han aldrig haft ett förhållande så är det ingen rättighet att ha haft det skriver alla kvinnor. Då anser jag att det inte är en rättighet att skaffa barn heller för oavsett om en kvinna är homosexuell eller ensam så finns det möjlighet idag till att skaffa barn ändå
Tråd skapad av funktionshindrad person, som brukar spamma om sina missuppfattningar.
Att slippa era snyft trådar på FL. Ett forum utan offerkoftor till ensamma män som skyller allt på kvinnorna. Män som tror de lyckas om ensamma kvinnor inte får hjälp att bli gravida.
Som någon skrev, alla män ska verkligen inte bli föräldrar.
Vi har betalat själva för IVF och säden kommer från en osjälvisk man som delat med sig. Så ditt resonemang faller. Det är förresten inte enbart ensamstående eller samkönade som är i behov av assisterad befruktning. En kvinnlig vän till mig ska tex genomföra äggdonation med sin man nu och de betalar allt själva utomlands.
Det finns ju en biologisk skillnad där: det är mycket lättare för en man att donera spermier, än för en surrogatmamma som ska gå gravid i nio månader med allt omak och alla risker som det innebär, och sedan föda barn under stor smärta. Hon kan även få livslånga problem efteråt, t.ex. med foglossning som aldrig läker eller avförings- och urininkontinens.
Vissa sjukdomar kan också debutera under graviditet, som inte skulle ha gjort det annars - eller först långt fram i livet. Och sedan har vi de känslomässiga komplikationerna, att vissa kvinnor knyter an till barnet under graviditeten, så att de har svårt att lämna ifrån sig det. Så det är VÄLDIGT mycket begärt av en kvinna att hon ska föda barn åt någon annan.
Min egen inställning är dock att ÄVEN donation av könsceller aldrig borde ha blivit tillåtet. För det är inte rätt mot de barnen, som både missar halva (ibland hela) sin identitet, och måste växa upp i konstiga familjekonstellationer. Förbjuder vi det igen så blir det också rättvist mellan män och kvinnor, även om DET inte är orsaken till att jag tycker att det ska förbjudas.
Det är synd att inte alla ensamma män som längtar efter kärlek och alla ensamma kvinnor som skaffar barn på klinik, kan komma tillsammans på något sätt! Det skulle ju lösa bådas problem. Om jag ska komma med en reflektion om detta, så verkar det som att ensamma människor av båda könen dels lever för isolerat - och då träffar man ju ingen - och dels har orealistiska krav. Männen fantiserar om brudarna i porrfilmerna, som blir allt yngre i förhållande till mannen för varje år som mannen blir äldre. Vilket gör det mer och mer orealistiskt för varje år, att han ska få en sådan kvinna som han fantiserar om.
...och de ensamma kvinnorna fantiserar om någon mansgestalt ur romantiska komedier och Harlequinromaner - han ska vara oerhört snygg och stilig och modig och framgångsrik, och helst med ärvda pengar och adlig titel också. Och sedan går åren...
Det finns ju en biologisk skillnad där: det är mycket lättare för en man att donera spermier, än för en surrogatmamma som ska gå gravid i nio månader med allt omak och alla risker som det innebär, och sedan föda barn under stor smärta. Hon kan även få livslånga problem efteråt, t.ex. med foglossning som aldrig läker eller avförings- och urininkontinens.
Vissa sjukdomar kan också debutera under graviditet, som inte skulle ha gjort det annars - eller först långt fram i livet. Och sedan har vi de känslomässiga komplikationerna, att vissa kvinnor knyter an till barnet under graviditeten, så att de har svårt att lämna ifrån sig det. Så det är VÄLDIGT mycket begärt av en kvinna att hon ska föda barn åt någon annan.
Min egen inställning är dock att ÄVEN donation av könsceller aldrig borde ha blivit tillåtet. För det är inte rätt mot de barnen, som både missar halva (ibland hela) sin identitet, och måste växa upp i konstiga familjekonstellationer. Förbjuder vi det igen så blir det också rättvist mellan män och kvinnor, även om DET inte är orsaken till att jag tycker att det ska förbjudas.
Det är synd att inte alla ensamma män som längtar efter kärlek och alla ensamma kvinnor som skaffar barn på klinik, kan komma tillsammans på något sätt! Det skulle ju lösa bådas problem. Om jag ska komma med en reflektion om detta, så verkar det som att ensamma människor av båda könen dels lever för isolerat - och då träffar man ju ingen - och dels har orealistiska krav. Männen fantiserar om brudarna i porrfilmerna, som blir allt yngre i förhållande till mannen för varje år som mannen blir äldre. Vilket gör det mer och mer orealistiskt för varje år, att han ska få en sådan kvinna som han fantiserar om.
...och de ensamma kvinnorna fantiserar om någon mansgestalt ur romantiska komedier och Harlequinromaner - han ska vara oerhört snygg och stilig och modig och framgångsrik, och helst med ärvda pengar och adlig titel också. Och sedan går åren...
Vi har betalat själva för IVF och säden kommer från en osjälvisk man som delat med sig. Så ditt resonemang faller. Det är förresten inte enbart ensamstående eller samkönade som är i behov av assisterad befruktning. En kvinnlig vän till mig ska tex genomföra äggdonation med sin man nu och de betalar allt själva utomlands.
Det finns ju en biologisk skillnad där: det är mycket lättare för en man att donera spermier, än för en surrogatmamma som ska gå gravid i nio månader med allt omak och alla risker som det innebär, och sedan föda barn under stor smärta. Hon kan även få livslånga problem efteråt, t.ex. med foglossning som aldrig läker eller avförings- och urininkontinens.
Vissa sjukdomar kan också debutera under graviditet, som inte skulle ha gjort det annars - eller först långt fram i livet. Och sedan har vi de känslomässiga komplikationerna, att vissa kvinnor knyter an till barnet under graviditeten, så att de har svårt att lämna ifrån sig det. Så det är VÄLDIGT mycket begärt av en kvinna att hon ska föda barn åt någon annan.
Min egen inställning är dock att ÄVEN donation av könsceller aldrig borde ha blivit tillåtet. För det är inte rätt mot de barnen, som både missar halva (ibland hela) sin identitet, och måste växa upp i konstiga familjekonstellationer. Förbjuder vi det igen så blir det också rättvist mellan män och kvinnor, även om DET inte är orsaken till att jag tycker att det ska förbjudas.
Det är synd att inte alla ensamma män som längtar efter kärlek och alla ensamma kvinnor som skaffar barn på klinik, kan komma tillsammans på något sätt! Det skulle ju lösa bådas problem. Om jag ska komma med en reflektion om detta, så verkar det som att ensamma människor av båda könen dels lever för isolerat - och då träffar man ju ingen - och dels har orealistiska krav. Männen fantiserar om brudarna i porrfilmerna, som blir allt yngre i förhållande till mannen för varje år som mannen blir äldre. Vilket gör det mer och mer orealistiskt för varje år, att han ska få en sådan kvinna som han fantiserar om.
...och de ensamma kvinnorna fantiserar om någon mansgestalt ur romantiska komedier och Harlequinromaner - han ska vara oerhört snygg och stilig och modig och framgångsrik, och helst med ärvda pengar och adlig titel också. Och sedan går åren...