• Anonym (Deppig)

    Han vågar inte

    Jag behöver pepp. Är förkrossad men ändå hoppfull, döm mig inte - jag vet redan att jag handlat omoraliskt. 

    Jag har haft ett förhållande med en gift man sen i somras, han är ganska mycket äldre än mig och normalt inte mannen jag skulle falla för. Han föll för mig och jag trodde på honom, och jag blev verkligen kär i honom. För några månader drog han sig tillbaka utan någon förklaring, jag vet att han haft det tungt privat med jobb och familj men jag tog det så fruktansvärt hårt och vad jag egentligen ville ha från honom var tröst och en förklaring, jag förstår att det inte kan bli vi. Det är klart att hans familj måste gå först, det stöttar jag även om det krossar mitt hjärta. Men förklaringen kom aldrig utan han var bara tyst. Lovade att vi skulle ses som ett avslut men drog sig bara mer och mer undan. Jag vet att jag måste släppa det, men jag har verkligen inte haft någon självaktning alls i det här. Har skickat meddelande på meddelande om hur mycket jag saknar honom. Han saknar mig också. I veckan svarade han och ville att vi skulle ses, trots att jag inte trodde att det skulle bli av så blev jag så glad. Det var skönt att höra från honom och det lindrande mitt självförakt. Dagen efter ställer han in. Det var som att jag igen inte kunde andas
     Der är inte första gången det händer och jag var förberedd, men det är ändå fruktansvärt. Den här gången fick jag dock också en förklaring, han vill inte för då kommer känslorna för mig komma tillbaka och det kan aldrig bli vi.
     Han är inte lycklig där han är nu,  det vet jag. Men hur kan jag gå vidare för att förhoppningsvis lyckas övertala honom. 
    Snälla ge mig pepp och råd, jag saknar verkligen vad vi hade. 

  • Svar på tråden Han vågar inte
  • Lynx123

    Det tråkiga i allt det här är att medan du slösar tid och energi på den här.snubben så finns det kanske en jättefin kille som du går miste om. Du gör ju så klart som du vill, men livet är superkort och du får inte igen den här tiden.

  • Anonym (Deppig)
    Lynx123 skrev 2024-05-04 05:31:19 följande:

    Det tråkiga i allt det här är att medan du slösar tid och energi på den här.snubben så finns det kanske en jättefin kille som du går miste om. Du gör ju så klart som du vill, men livet är superkort och du får inte igen den här tiden.


    Kanske. Jag bara tänker, för mig själv nu, att jag är så mycket lugnare bara för att han tog kontakt. Känner mig inte lika mycket som slit och släng. Bara i mitt huvud så klart, men allt sitter ju där ändå. 
    Jag har inga problem med att dejta, men jag känner mig så otroligt tom på känslor. Som att jag har gjort slut på alla och det skulle vara fint om någon annan kunde känna något ett tag. 

    Jag vet att livet är kort, har slösat bort så mycket tid. Och sen hade jag så roligt att jag gick lite vilse. 
  • prospicientia
    Anonym (Deppig) skrev 2024-05-04 07:49:56 följande:
    Kanske. Jag bara tänker, för mig själv nu, att jag är så mycket lugnare bara för att han tog kontakt. Känner mig inte lika mycket som slit och släng. Bara i mitt huvud så klart, men allt sitter ju där ändå. 
    Jag har inga problem med att dejta, men jag känner mig så otroligt tom på känslor. Som att jag har gjort slut på alla och det skulle vara fint om någon annan kunde känna något ett tag. 

    Jag vet att livet är kort, har slösat bort så mycket tid. Och sen hade jag så roligt att jag gick lite vilse. 
    Gör vad du behöver för att få energin tillbaka. Åk runt på musikfestivaler eller nåt!
  • Anonym (Deppig)

    I natt vaknade jag och var så ledsen. Inte så mycket för han skull utanför att jag kände mig så fruktansvärt ensam. Det gick så fort att vänja sig vid att ha kontakt med någon med det går inte lika fort att vänja sig vid ensamheten. 
    Jag saknar så otroligt att ha någon att prata med, krypa nära på natten. Bara någon som är där, som jag kan lyssna på andetagen när jag inte kan sova. Jag mindes när han sa låt mig få hålla om dig så du kan somna. 
    Kommer jag aldrig få höra det igen? Varför var jag tvungen att få känna hur det kunde kännas, det var bättre att inte veta.

    Går jag ut på tinder kan jag få 10 likes inom en timme om jag svajpar lite men jag vill verkligen inte. Är så otroligt trött på tillfälliga kontakter och jag orkar inte uppbåda den energin för att ta något längre eller seriösare. Ingen verkar intressant liksom.
    Jag vet att tiden läker alla sår men just idag är jag så nere. Det har ändå känts ganska bra under en tid - det kanske inte märks här men i mitt huvud märks det. Men idag är det bara jobbigt. 

  • Lynx123

    Du kommer absolut vara med om det med någon annan om du bara jobbar med dig.själv och dumpar.idioten - både fysiskt och mentalt. Men först måste du lära dig att älska ditt eget sällskap. Och din fina hunds.

  • Anonym (Deppig)
    Lynx123 skrev 2024-05-05 14:02:39 följande:

    Du kommer absolut vara med om det med någon annan om du bara jobbar med dig.själv och dumpar.idioten - både fysiskt och mentalt. Men först måste du lära dig att älska ditt eget sällskap. Och din fina hunds.


    Ja, hunden  är helt klart bäst. Lyssnar på dens snarkningar nu 🥰
  • prospicientia
    Anonym (Deppig) skrev 2024-05-05 12:22:06 följande:

    I natt vaknade jag och var så ledsen. Inte så mycket för han skull utanför att jag kände mig så fruktansvärt ensam. Det gick så fort att vänja sig vid att ha kontakt med någon med det går inte lika fort att vänja sig vid ensamheten. 
    Jag saknar så otroligt att ha någon att prata med, krypa nära på natten. Bara någon som är där, som jag kan lyssna på andetagen när jag inte kan sova. Jag mindes när han sa låt mig få hålla om dig så du kan somna. 
    Kommer jag aldrig få höra det igen? Varför var jag tvungen att få känna hur det kunde kännas, det var bättre att inte veta.

    Går jag ut på tinder kan jag få 10 likes inom en timme om jag svajpar lite men jag vill verkligen inte. Är så otroligt trött på tillfälliga kontakter och jag orkar inte uppbåda den energin för att ta något längre eller seriösare. Ingen verkar intressant liksom.
    Jag vet att tiden läker alla sår men just idag är jag så nere. Det har ändå känts ganska bra under en tid - det kanske inte märks här men i mitt huvud märks det. Men idag är det bara jobbigt. 


    Så kan det ju kännas. Jobbigt att känna sig ensam.

    Men måste du ha bråttom då? Kan du inte koncentrera dig på vad du vill i livet och dina egna drömmar och ambitioner istället? Vad gäller att träffa folk så kan du ju sikta på socialt umgänge och lättare vänskap så blir det inte så mycket prestationsångest över det. Du måste ju inte ha sex med dem eller gå på dejter i syfte att se om ni passar. .. Så kanske du får kontakt med någon det fungerar med i ett helt annat sammanhang senare istället.
  • Anonym (Hmmm ...., ,)
    Anonym (Deppig) skrev 2024-05-05 12:22:06 följande:

    I natt vaknade jag och var så ledsen. Inte så mycket för han skull utanför att jag kände mig så fruktansvärt ensam. Det gick så fort att vänja sig vid att ha kontakt med någon med det går inte lika fort att vänja sig vid ensamheten. 
    Jag saknar så otroligt att ha någon att prata med, krypa nära på natten. Bara någon som är där, som jag kan lyssna på andetagen när jag inte kan sova. Jag mindes när han sa låt mig få hålla om dig så du kan somna. 
    Kommer jag aldrig få höra det igen? Varför var jag tvungen att få känna hur det kunde kännas, det var bättre att inte veta.

    Går jag ut på tinder kan jag få 10 likes inom en timme om jag svajpar lite men jag vill verkligen inte. Är så otroligt trött på tillfälliga kontakter och jag orkar inte uppbåda den energin för att ta något längre eller seriösare. Ingen verkar intressant liksom.
    Jag vet att tiden läker alla sår men just idag är jag så nere. Det har ändå känts ganska bra under en tid - det kanske inte märks här men i mitt huvud märks det. Men idag är det bara jobbigt. 


    Låter ju som att du saknar NÅGON och inte just han?

    Du verkar vara helt svältfödd på uppmärksamhet så det är verkligen tråkigt att du valde en gift man - någon du redan från början visste att du aldrig skulle få.
  • Anonym (Deppig)
    prospicientia skrev 2024-05-05 15:02:38 följande:
    Så kan det ju kännas. Jobbigt att känna sig ensam.

    Men måste du ha bråttom då? Kan du inte koncentrera dig på vad du vill i livet och dina egna drömmar och ambitioner istället? Vad gäller att träffa folk så kan du ju sikta på socialt umgänge och lättare vänskap så blir det inte så mycket prestationsångest över det. Du måste ju inte ha sex med dem eller gå på dejter i syfte att se om ni passar. .. Så kanske du får kontakt med någon det fungerar med i ett helt annat sammanhang senare istället.
    Jodå, jag har försökt använda de här apparna även i vänskapssyfte. Träffat trevliga människor, och haft goda stunder. Och innan jag träffade den här mannen dejtade jag en hel del, endast i syfte att ha kul. Och det hade jag -  jätteroligt. Men nu har jag gjort det och kände mig ganska klar med den fasen. Och jag är rädd att jag ska falla tillbaka i gammalt mönster och börja om. Någon gång blir det för mycket av det goda.

    Ambitionsmässigt är jag ganska långt framme, jag jobbar med det jag vill och jag har en ganska framstående position. Men det är tungt jobb och tyvärr inte så mycket betalt. Och långa dagar och lite ledigt, gör att jag heller inte orkar med hur mycket socialt umgänge som helst. I alla fall inte nya kontakter då det kräver en del energi för att skapa nya band. Så jag har ärligt börjat fundera hur mycket längre jag kommer orka det här, för jag har också försakat en del för att kunna. Men jag vet inte vad annars jag skulle vilja göra. 
  • Anonym (Deppig)
    Anonym (Hmmm ...., ,) skrev 2024-05-05 15:04:36 följande:
    Låter ju som att du saknar NÅGON och inte just han?

    Du verkar vara helt svältfödd på uppmärksamhet så det är verkligen tråkigt att du valde en gift man - någon du redan från början visste att du aldrig skulle få.
    Ja, visst är det så. Men han är den första som jag har känt något på riktigt för och som fick mig att tro att han kände samma sak. Och det var så skönt. 

    Och jag vill igen säga att jag hade aldrig, aldrig inlett något om jag inte trodde att det skulle bli något. Jag trodde på vad han sa helt enkelt. 
    Visst, som någon skrev, vi träffades för en speciell aktivitet men han var bara den extra deltagaren. Inbjuden av vår gemensamma bekant så jag visste verkligen inte att han var gift förrän han stod där. Och för en sån grej spelade det ju verkligen ingen roll för jag hade ju inte tänkt träffa honom igen och ställer man upp på något sånt så är man ju inte en duvunge från början heller. 
    Och sen fattade han tycke och var drivande trots att jag var så tydlig med vad jag kände så lugnade han mig och sa att det var inget att fundera på. Han visste vad han ville. Och jag gick på det. Lät mig svepas med. 

    Så visst, uppmärksamhet och närhet, det är exakt vad jag fick och nu saknar.
Svar på tråden Han vågar inte