Han vågar inte

Ja,precis.
Så nu vet du var du har honom.
Försök låta bli att svara på hans inviter igen. Och träffa honom inte igen.
Det är bara du som blir sårad.
Och ge honom inte mer bekräftelse. Det har han inte förtjänat.
Du förtjänar bättre än så här. Kom ihåg det.

Struntade inte. Fick panik och ville inte förstöra. Jag är korkad men det är sant.

Förtjänar inget. Känns inte som det i alla fall.

Menar verkligen inte att ha offerkoftan på, försöker bara se nyktert på det. 
Är egentligen inte ens ledsen nu. Jo jag började gråta när jag skrev här, men jag känner mig mer tom än ledsen. Är bara som att ögonen svämmar över. Det gör inte ont eller så. 

Ja då blir det ju svårt för oss i tråden att hjälpa dig med just det du ville, hur du ska formulera svaren till honom.

Vet du vad det värsta är?
Att förstöra är precis det du gör när du inte ställer krav. Inte för honom, men för dig själv. 

Du vet att du inte kan spela andrafiol hela livet. Det enda du gör är att lägga mer tid av ditt liv på något som aldrig blir något. Ungefär som att plugga 10 år utan att ha blivit läkare. Känns det inte som bortkastad tid? Vi är inte unga för alltid, och ju  längre tid som går ökar risken att han stannar hos sin fru, eller hinner tröttna och skaffar en annan.

Om du tror att han lämnar dig för att du ställer krav kommer du aldrig någon vart. Eftersom du inte kommer någon vart om du inte gör det, varför vara rädd? Han kommer aldrig ta upp ämnet, för han vet var han har dig, och att han har dig vad han än bestämmer sig för. Kvar är du i ett limbo, som varken leder till förhållande eller familj. Tänkte du stanna kvar i det tills dina bästa år är över? 

En annan sak, och jag säger bara som det är ( inte för att vara elak!!). Attraktion minskar om en part inte har en egen vilja eller står upp för sig själv. Att han har sån makt över dig är inte bra alls!  Risken är stor att han förlorar respekt, och därmed attraktion. Om du tänker efter noga så inser du nog att du också hade gjort det för en som fullkomligen gör allt du ber om, utan att våga säga ifrån.

Jag vet att det är svårt men betänk dina alternativ, stanna upp och tänk efter ordentligt! Särkilt på hur du kommer må om detta fortsätter i fler år utan att något ändrats. Om du mår så himla dåligt utan honom nu, hur kommer du då inte må när du investerar ännu fler år i honom? Du har nog hört talspråket, att det är bättre att rycka av plåstret snabbt.

Om du tror att han lämnar dig för att du ställer krav. Är det då en person du öht kan leva med? Är det kärlek att bara vilja ha en person när hen inte ställer krav? Är det kärlek att vilja ha någon, som inte får ha en egen vilja? 

 

ÅH!
Jag glömde skriva att om du inte vill ställa krav, så kanske det är så att du hellre försöker lämna och glömma honom? Jag har bara varit så insatt i att du verkar vilja ha honom i ditt liv.

Sen tycker jag du ska tänka riktigt noga på hur han verkar få dig att må. Är han verkligen värd att du sparkar så mycket på dig själv och tvivlar på dig själv? Verkar inte vara ett förhållande som ger dig bra mående eller självförtroende. 

Ett förhållande ska skänka glädje, kärlek, harmoni och få en att må bra. Glöm inte det!.

Jag har en kompis i exakt samma situation som dig. 
Det är jobbigt att se, eftersom jag ser henne vara plågad men ändå inte kunna bryta med honom,  although säga att det är slut för hennes del om kan inte väljer henne. 

Hon tänke tanken att berätta för hans fru nyligen, för att hon trodde att hon då skulle tvinga honom att välja henne.  Att fun skulle lämna och att han skulle gå till henne. 

Jag fattar att det är svårt att backa more hormonerna är i omlopp- men när det ändå finns så mycket bevis för att mannen inte är intresserad av att lämna sin nuvarande partner och det är lika uppenbart att hon, eller du i det här fallet,  när jättedåligt av situationen som den är, då tror jag bara man måste ta det svåra beslutet. Och inse att man inte förtjänar att må så. Att våga lita på att det finns män där ute som man passar bättre med.  Eller att lita till att man faktiskt mår bättre som singel än i nuvarande situation. Att ständigt bli besviken, förkrossad. 

Vad tror du själv att du skulle behöva för stöd eller för insikter för att tillslut kunna bryta med honom/ söka att han får välja dig eller inte träffa dig mer?

Det vore det bästa. Han kommer inte lämna och även om han gjort det hade jag alltid levt med en klump i magen. Inte kommer han vara trogen mot mig, jag tror inte att han ser något fel i det han gör.
Jo, jag han fick mig att känna mig speciell. 
Och nu känner jag mig bara som en dörrmatta. 

Det känns bara som att jag redan slösat bort all tid. Jag är i helt fel ålder för att träffa någon ny. Att tänka sig att bilda en egen familj är också över. Vill inte vara ensam resten av livet, men det känns som att jag redan är försent ute. 

Jag vet inte. Jag tror att jag behöver flytta hem igen. Men då känns det som att jag ger upp och framtidsutsikterna pekar på bitterhet. Jag ville inte bli fast där, ville ta mig ifrån. Jag fick nog. Ville göra något annat i mitt liv. Har mer att göra innan jag ger upp, kommer tillbaka.
Och det gick jättebra till jag träffade den här mannen. 

Jag har inget emot att vara singel, men att ha någon att hålla om, som håller om en. Att ta på. Det var så skönt.