Anonym (Deppig)

Fri 2 Feb 18:58

1267 svar

Han vågar inte

Jag behöver pepp. Är förkrossad men ändå hoppfull, döm mig inte - jag vet redan att jag handlat omoraliskt.

Jag har haft ett förhållande med en gift man sen i somras, han är ganska mycket äldre än mig och normalt inte mannen jag skulle falla för. Han föll för mig och jag trodde på honom, och jag blev verkligen kär i honom. För några månader drog han sig tillbaka utan någon förklaring, jag vet att han haft det tungt privat med jobb och familj men jag tog det så fruktansvärt hårt och vad jag egentligen ville ha från honom var tröst och en förklaring, jag förstår att det inte kan bli vi. Det är klart att hans familj måste gå först, det stöttar jag även om det krossar mitt hjärta. Men förklaringen kom aldrig utan han var bara tyst. Lovade att vi skulle ses som ett avslut men drog sig bara mer och mer undan. Jag vet att jag måste släppa det, men jag har verkligen inte haft någon självaktning alls i det här. Har skickat meddelande på meddelande om hur mycket jag saknar honom. Han saknar mig också. I veckan svarade han och ville att vi skulle ses, trots att jag inte trodde att det skulle bli av så blev jag så glad. Det var skönt att höra från honom och det lindrande mitt självförakt. Dagen efter ställer han in. Det var som att jag igen inte kunde andas
Der är inte första gången det händer och jag var förberedd, men det är ändå fruktansvärt. Den här gången fick jag dock också en förklaring, han vill inte för då kommer känslorna för mig komma tillbaka och det kan aldrig bli vi.
Han är inte lycklig där han är nu, det vet jag. Men hur kan jag gå vidare för att förhoppningsvis lyckas övertala honom.
Snälla ge mig pepp och råd, jag saknar verkligen vad vi hade.

Anonym (Deppig) Trådstartaren

Wed 24 Apr 22:42

#401

Lynx123 skrev 2024-04-24 13:42:24 följande:

Fast att fly är också ett försvarsbeteende där du avlägsnade dig själv från det som skadade dig. Och grejen är ju att du INTE fick något tryggt att luta dig moy - det var bara vad du trodde, en fantasi. Som någon annan skrev behöver du hjälp med självhatet för det finns så mycket kul och härligt i det här livet som inte hänger på någon annan än dig själv.

Ja jag flydde. Och nu är jag så jävla ensam. Och har man aldrig varit ensam när man är ledsen kan man inte föreställa sig hur förbannat jävla ont det gör.

Anonym (o)

Wed 24 Apr 23:06

#402

Anonym (Deppig) skrev 2024-04-24 22:04:50 följande:

Frågan kom rakt ut till slut.

Det berättade du inte om, föreslog ju att du skulle ta det i tråden först vad han skriver och ta det lugnt innan du svarar nåt, men ok, du kanske inte tycker att du har så mycket hjälp av våra svar ändå eftersom du gör tvärtom

Cathariiina

Wed 24 Apr 23:34

#403

Anonym (Deppig) skrev 2024-04-24 22:24:16 följande:

Nu kommer jag skriva något ganska personligt, något som jag aldrig någonsin har sagt eller yttrat.

Jag hatar inte mig själv, egentligen inte. Jag är ganska smart, tänker utanför boxen, ser rätt bra ut, duktig på det jag gör. Jag tycker att jag är ganska bra, snäll. Lite för snäll. Men jag tänker också att om man ger av sig själv, ställer upp för andra, försöker vara sitt bästa jag. Någon gång borde man väl få något tillbaka, nån gång borde det väl bära frukt? Jag kan inte se mig som någon som tar för sig, det går liksom inte.

Och så kommer det här mörka - om jag tar för mig, sätter mig själv först. Ställer krav att han ska lämna sin fru. Då betyder det att jag tycker att jag är värd det. Att jag är bättre än någon annan. Att det jag skulle kunna erbjuda är så mycket mer än vad någon annan kan. Det betyder att jag tycker att jag är bra. För ingen annan verkar ju tycka det, och tycker jag det själv så gör jag mig till åtlöje.
Det här är första gången jag har upplevt att någon faktiskt tyckte om mig. För den jag är. Och så var det inte sant, jag blev bara lurad. Hur kunde jag tro det? Att jag var värd det, det är så jävla skrattretande och jag känner mig så otroligt förlöjligad så ni anar inte.

Det var så otroligt skönt att känna att någon uppskattade mig och det enda jag vill är att känna det igen.

Fast han är ju en GIFT MAN. Då spelar det ingen roll hur snygg, sexig, charmig, snäll, duktig, whatever du än skulle vara. Han kan ju ändå inte lämna sin fru och sin familj för dig. Och du har ingen rätt att begära att han ska göra det. Detta borde du ha fattat från början.

Dessutom fattade jag det (om jag minns den här tråden rätt nu) som att du träffade honom i samband med någon gruppsex-akt?

Om det var så, så måste du väl I ÄNNU HÖGRE grad ha förstått, att detta inte kunde sluta väl..? En gift man som smyger ut i hemlighet och deltar gruppsex-akter..?

Detta var ju något mycket värre än om ni t.ex. skulle ha arbetat tillsammans under lång tid, trivts tillsammans, blivit alltmer personliga i era konversationer, och plötsligt en dag sett varandra i ögonen och insett att ni var kära i varandra. Och inte ens i DET fallet, skulle du ha haft rätt att begära att han skulle lämna sin fru och familj för dig.

Anonym (Deppig) Trådstartaren

Wed 24 Apr 23:48

#404

Cathariiina skrev 2024-04-24 23:34:12 följande:

Fast han är ju en GIFT MAN. Då spelar det ingen roll hur snygg, sexig, charmig, snäll, duktig, whatever du än skulle vara. Han kan ju ändå inte lämna sin fru och sin familj för dig. Och du har ingen rätt att begära att han ska göra det. Detta borde du ha fattat från början.

Dessutom fattade jag det (om jag minns den här tråden rätt nu) som att du träffade honom i samband med någon gruppsex-akt? //

Om det var så, så måste du väl I ÄNNU HÖGRE grad ha förstått, att detta inte kunde sluta väl..? En gift man som smyger ut i hemlighet och deltar gruppsex-akter..?

Detta var ju något mycket värre än om ni t.ex. skulle ha arbetat tillsammans under lång tid, trivts tillsammans, blivit alltmer personliga i era konversationer, och plötsligt en dag sett varandra i ögonen och insett att ni var kära i varandra. Och inte ens i DET fallet, skulle du ha haft rätt att begära att han skulle lämna sin fru och familj för dig.

Jag har inte begärt nånting, jag är helt och hållet medveten om att beslutet måste komma från honom och jag skulle aldrig övertala honom till det. Däremot skulle jag önska att jag kunde ställa kravet. Han får välja. Om han ska ha kvar mig i sitt liv kan han inte fortsätta med sitt dubbelspel.
Den här tråden handlar om hur jag känner och att jag är besviken för att jag trodde och hoppades det skulle bli något.
Jag är egentligen inte besviken på honom, för jag förstår om han väljer sin familj framför mig.
Jag är besviken på mig, att jag vågade öppna upp och så blev det så jävla fel.

Lynx123

Thu 25 Apr 04:11

#405

Anonym (Deppig) skrev 2024-04-24 23:48:56 följande:

Jag har inte begärt nånting, jag är helt och hållet medveten om att beslutet måste komma från honom och jag skulle aldrig övertala honom till det. Däremot skulle jag önska att jag kunde ställa kravet. Han får välja. Om han ska ha kvar mig i sitt liv kan han inte fortsätta med sitt dubbelspel.
Den här tråden handlar om hur jag känner och att jag är besviken för att jag trodde och hoppades det skulle bli något.
Jag är egentligen inte besviken på honom, för jag förstår om han väljer sin familj framför mig.
Jag är besviken på mig, att jag vågade öppna upp och så blev det så jävla fel.

Klart att du är besviken på dig själv, vem hade inte varit det? Samtidigt är det just bristen på självkänsla som gör att du skapar en slags omöjlig fantasi runt en snubbe söm lurat dig. Du vill så gärna tro på vad han säger att du gör det till en verklighet. Det är precis den här problematiken du behöver komma runt och jag tror helt ärligt att du behöver hjälp, tex med KBT terapi.

Du beskriver dig själv som smart men lite för snäll. De egenskaperna har inget att göra med din egentliga självbild, för den har uppenbarligen blivit snedvriden genom din uppväxt och tidigare relationer. Är man tillräckligt svulten kan man till och med äta mat som är möglig eller skämd.

Anonym (Hmmm ...., ,)

Thu 25 Apr 21:26

#406

Denna får mig att tänka på dig ts.

Anonym (Deppig) Trådstartaren

Sun 28 Apr 09:41

#407

Dum som jag är så här jag igen träffat honom. Det känns bara bra, han är på bra humör och lätt att vara med. Men jag vet ju att de dåliga dagarna är bakom hörnet. Skulle vilja ha hjälp med vad jag ska säga innan vi skiljs åt. Det här kan mycket väl vara sista gången (och borde också vara).

Vad ska jag säga? Vi kan inte ses igen förrän du är singel?
Och frågan är, borde jag ens se honom då? Det kommer ju inte funka, det vet jag ju. Och hur lägger jag fram det?

Kan jag få stöd och pepp, det är fruktansvärt jobbigt just nu .

Lynx123

Sun 28 Apr 11:03

#408

Bra humör och lätt att vara med? Men så kul för honom, då!

Anonym (Wake up call)

Sun 28 Apr 11:40

#409

Anonym (Deppig) skrev 2024-04-28 09:41:26 följande:

Dum som jag är så här jag igen träffat honom. Det känns bara bra, han är på bra humör och lätt att vara med. Men jag vet ju att de dåliga dagarna är bakom hörnet. Skulle vilja ha hjälp med vad jag ska säga innan vi skiljs åt. Det här kan mycket väl vara sista gången (och borde också vara).

Vad ska jag säga? Vi kan inte ses igen förrän du är singel?
Och frågan är, borde jag ens se honom då? Det kommer ju inte funka, det vet jag ju. Och hur lägger jag fram det?

Kan jag få stöd och pepp, det är fruktansvärt jobbigt just nu .

Ingen kan avgöra åt dig om du vågar ta chansen med den mannen. Vad du än bestämmer dig så har du i så fall gått in med öppna ögon i förhållandet.

Om det är din önskan att våga satsa på honom så är det väl bara säga som det är, från hjärtat.

Jag vill inte fortsätta ha ett förhållande bakom ryggen på din fru. Det är varken rätt mot henne eller mig. Jag mår inte bra av det, och om du vill vara med mig så vill jag veta att du är fri och kan vara med mig på riktigt. Därför vill jag att vi slutar träffa varandra tills att du är singel. Om vi ska fortsätta träffa varandra är det viktigt för mig att vi kan göra det på riktig, om du vill och älskar mig.

Något liknande? Påpeka iaf att du inte mår bra av att gå bakom ryggen mer och vill kunna kalla honom för din på riktigt.

Om han lämnar sin fru är det nog bäst om ni bor särbo ett tag, så du vet att hans känslor är riktiga.

Anonym (o)

Sun 28 Apr 11:41

#410

Eftersom du ändå inte tar till dig våra råd så är nog det bästa att INTE säga något sånt, vänta istället bara tills han hör av sig igen och gör som han vill, svara som du tror passar honom och det han mår bäst av.

Anonym (Deppig) skrev 2024-04-28 09:41:26 följande:

Dum som jag är så här jag igen träffat honom. Det känns bara bra, han är på bra humör och lätt att vara med. Men jag vet ju att de dåliga dagarna är bakom hörnet. Skulle vilja ha hjälp med vad jag ska säga innan vi skiljs åt. Det här kan mycket väl vara sista gången (och borde också vara).

Vad ska jag säga? Vi kan inte ses igen förrän du är singel?
Och frågan är, borde jag ens se honom då? Det kommer ju inte funka, det vet jag ju. Och hur lägger jag fram det?

Kan jag få stöd och pepp, det är fruktansvärt jobbigt just nu .

Han vågar inte

INNEHÅLL