• Anonym (Deppig)

    Han vågar inte

    Jag behöver pepp. Är förkrossad men ändå hoppfull, döm mig inte - jag vet redan att jag handlat omoraliskt. 

    Jag har haft ett förhållande med en gift man sen i somras, han är ganska mycket äldre än mig och normalt inte mannen jag skulle falla för. Han föll för mig och jag trodde på honom, och jag blev verkligen kär i honom. För några månader drog han sig tillbaka utan någon förklaring, jag vet att han haft det tungt privat med jobb och familj men jag tog det så fruktansvärt hårt och vad jag egentligen ville ha från honom var tröst och en förklaring, jag förstår att det inte kan bli vi. Det är klart att hans familj måste gå först, det stöttar jag även om det krossar mitt hjärta. Men förklaringen kom aldrig utan han var bara tyst. Lovade att vi skulle ses som ett avslut men drog sig bara mer och mer undan. Jag vet att jag måste släppa det, men jag har verkligen inte haft någon självaktning alls i det här. Har skickat meddelande på meddelande om hur mycket jag saknar honom. Han saknar mig också. I veckan svarade han och ville att vi skulle ses, trots att jag inte trodde att det skulle bli av så blev jag så glad. Det var skönt att höra från honom och det lindrande mitt självförakt. Dagen efter ställer han in. Det var som att jag igen inte kunde andas
     Der är inte första gången det händer och jag var förberedd, men det är ändå fruktansvärt. Den här gången fick jag dock också en förklaring, han vill inte för då kommer känslorna för mig komma tillbaka och det kan aldrig bli vi.
     Han är inte lycklig där han är nu,  det vet jag. Men hur kan jag gå vidare för att förhoppningsvis lyckas övertala honom. 
    Snälla ge mig pepp och råd, jag saknar verkligen vad vi hade. 

  • Svar på tråden Han vågar inte
  • molly50
    Anonym (Deppig) skrev 2024-04-29 16:26:33 följande:
    Nja, det är ju det jag inte gjort riktigt.
    När vi började träffas så sa jag att jag inte var intresserad av upptagna män, men han var otroligt på. Pratade om att han träffat någon han ville vara med, skulle lämna sin fru. Tiden gick och det var inte rätt tillfälle (det kommer inte  det vet jag) och jag blev mer och mer fast. Och sen bara försvann han. 
    Vi hade en jättefin tid och jag var så glad, var verkligen jättekär och utan att förklara sig från en dag till en annan så ville han inte ha kontakt. Krossade mig fullständigt. 
    Sen tog han upp kontakten igen och ville ses, frågade om jag ville bo med honom. För att sen försvinna igen.

    Jag har inte satt något ultimatum mot honom, men JAG mår så fruktansvärt dåligt av att han håller mig på halster, velar fram och tillbaka. Jag måste sätta ett ultimatum för mig själv, ska jag fortsätta dansa efter hans pipa och vara lycklig när vi ses och förkrossad när han försvinner eller ska jag gå vidare med mitt liv och förhoppningsvis träffa någon annan? 
    Jag FÖRSTÅR om han väljer sin familj framför mig, det är hans fru. Mamman till hans barn. De har älskat varandra en gång i tiden. Men som det är nu har han inte valt, han leker med mina känslor och jag är för rädd för att förstöra för att säga ifrån.
    Du förstör inget genom att säga ifrån.
    Däremot så förstör du för dig själv om du fortsätter låta honom styra ditt liv.
    Som du själv skriver så sätt ett ultimatum för dig själv.
    Ska du fortsätta dansa efter hans pipa eller gå vidare och kanske träffa någon annan.
    Jag föreslår det sistnämnda.
    Fortsätter du dansa efter hans pipa så kanske du missar fler chanser att träffa en bra man.
  • prospicientia
    Anonym (Deppig) skrev 2024-04-29 16:34:49 följande:

    Ville bara att han skulle vara ärlig så att jag kunde ta ställning till hur vårt förhållande skulle se ut. Har ingen lust att vara någons älskarinna för resten av livet, men säg vad du vill och lura mig inte. 


    Jo, jag läste det där och en respektfull, rakryggad man borde naturligtvis säga som det är. Inte heller är det sympatiskt att vara "otroligt på". Men det står ju klart ganska snart att han inte alls vill välja dig istället. Även om det såklart är möjligt att en man skulle tala sanning i det läget, så hur stor är sannolikheten? Vad skulle han tjäna på det? Det är ju faktiskt spel i den situationen och då får man ju förutsätta att den andre säkert inte talar sanning om en sådan sak som att han ska bryta upp sitt äktenskap, vilket för övrigt verkar totalt korkat ur hans synvinkel. Att han sen försvinner osv. I det läget spelar du ju hans spel istället för att antingen acceptera situationen för att det ändå ger mer eller försvinna ur hans liv.

    Ur hans synvinkel så måste han ju då ständigt hitta på sätt att hålla dig kvar för att få det han vill, men han är ju sannolikt nöjd med situationen som den är och även det givetvis hade varit omtänksammare mot dig att inte hitta på saker så måste man ju förstå att han sannolikt värnar om det han har, precis som du skriver. Du tvingar naturligtvis inte honom till någonting, men ni måste ju båda göra era val och han väl inte tvingat dig till någonting heller? Ja, visst han "leker med" dina känslor, men det måste du ju räkna med i det läget. Det lät ju inte direkt som att det var någon du kommit nära under lång tid och byggt upp förtroende med.

    Det hade väl kunnat vara fint om det slutade där och inte blev mer även om det var smärtsamt? :) Men även om han verkligen hade valt dig i det läget så hade det kanske känts bra just då, men det hade ju knappast varit positivt i längden. Låt inte känslorna för någon som inte bryr sig genuint om dig påverka hur du mår! Men visst,det är jobbigt att vara kär. :) Jag var kär i höstas och det tog evigheter innan jag la korten på bordet för jag ville inte verka för på.


  • Anonym (o)
    Anonym (Deppig) skrev 2024-04-29 12:58:49 följande:
    Det gick bra, vi hade en fin helg. Han var lugn. 
    Sen hände det en sak som gjorde att vi fick bryta upp mycket tidigare än det var tänkt. Hade stålsatt mig för att prata, säga allt som jag tänker på men det hade inte gått. Jag vet att det aldrig är rätt tillfälle men hade jag försökt då så hade det inte lett någonstans alls, kanske han inte ens lyssnat och jag hade fått gråta. Det hade varit rent respektlöst att ta det då och varken lett till svar eller gett mig någon form av ro. 

    Vi sa bara hej då, och han sa vi hörs. Jag kommer inte ta kontakt, men det är ju stor risk att han gör det. 

    En av sakerna jag är rädd för, tänk - tänk om han läser här. Och så skriver jag vad han har hört av sig om och när han gör det. Vilken otrolig skam. Jag vill inte att någon jag känner eller han framför allt han ska få reda på den här tråden. Den är min bikt. Mitt bollplank. 
    Jag tror inte det funkar att prata så. För mig hade det iallafall inte gjort det. Hade aldrig jagat tillfälle för att prata, utan det är i så fall HAN som får göra det, om han är intresserad. Är han inte det så får det kvitta. Man alltså bara avslutar, jag är inte intresserad av det här längre, det känns inte bra. Sen är det upp till honom om han vill diskutera det. Accepterar han det bara och inte säger något mer så bryr han sig inte så mycket ändå. Föreslår han träff igen så bara upprepar man, nej jag vill inte, det här känns inte bra för mig. Men tack ändå.

    Ang. Tråden när det inte känns bra längre så kan du när du vill anmäla din egen tråd, alltså du anmäler startinlägget och be att de raderar den.
  • Anonym (Deppig)
    Anonym (o) skrev 2024-04-29 20:26:20 följande:
    Jag tror inte det funkar att prata så. För mig hade det iallafall inte gjort det. Hade aldrig jagat tillfälle för att prata, utan det är i så fall HAN som får göra det, om han är intresserad. Är han inte det så får det kvitta. Man alltså bara avslutar, jag är inte intresserad av det här längre, det känns inte bra. Sen är det upp till honom om han vill diskutera det. Accepterar han det bara och inte säger något mer så bryr han sig inte så mycket ändå. Föreslår han träff igen så bara upprepar man, nej jag vill inte, det här känns inte bra för mig. Men tack ändå.

    Ang. Tråden när det inte känns bra längre så kan du när du vill anmäla din egen tråd, alltså du anmäler startinlägget och be att de raderar den.
    Han kommer inte prata, det handlar mer om att jag ville säga hur jag känner och tänker. För att han kanske ska förstå. 
  • Anonym (LOB)
    Anonym (Deppig) skrev 2024-04-30 01:08:09 följande:
    Han kommer inte prata, det handlar mer om att jag ville säga hur jag känner och tänker. För att han kanske ska förstå. 
    Han kommer inte förstå och framförallt inte bry sig.  Nästa gång det kliar kommer han kontakta dig igen 
  • Anonym (Deppig)
    Anonym (LOB) skrev 2024-04-30 06:24:09 följande:
    Han kommer inte förstå och framförallt inte bry sig.  Nästa gång det kliar kommer han kontakta dig igen 
    Säkert. Oavsett så var pratet för min skull. 
  • Anonym (LOB)
    Anonym (Deppig) skrev 2024-04-30 06:54:38 följande:
    Säkert. Oavsett så var pratet för min skull. 
    Prata då inte med honom.  Prata med någon annan.
  • Anonym (Deppig)
    Anonym (LOB) skrev 2024-04-30 07:09:12 följande:
    Prata då inte med honom.  Prata med någon annan.
    Jag pratar ju här, det är det jag använder tråden till. 
  • Anonym (LOB)
    Anonym (Deppig) skrev 2024-04-30 13:16:30 följande:
    Jag pratar ju här, det är det jag använder tråden till. 
    Sluta prata med honom!
  • Anonym (Deppig)
    Anonym (LOB) skrev 2024-04-30 13:17:18 följande:
    Sluta prata med honom!
    Jag har ju inte gjort det (sen sist). 
Svar på tråden Han vågar inte