Han vågar inte

Tack. Det är inte bara han som får mig att må så. Jag flydde för att jag ville komma bort. Och så fick han mig att må så bra, till det bara blev skit av allting. 

Allt läggs i min verktygslåda. 

Vet inte hur gammal du är, men antar över 35 år+ om du tycker det är sent med barn. 

Du måste sluta nedvärdera dig själv, och inse att det är han som fått dig att må så. Inte hans ord, utan hans agerande! Du måste börja inse att förhållandet ni har inte är fint, utan destruktivt! Han drar med dig i det destruktiva, gång på gång.
Det är så svårt att förstå som utomstående,hur du kan vilja uppleva de nedvärderande känslor du känner? Det enda som hjälper är att hoppa av karusellen. 

Men vet du vad? 
Du kan må bra och börja se dig som värdefull igen! 
Troligen är han inte den person som skulle kunna få dig att må bra. Han har en för destruktiv personlighet för det. 

Jag tycker du ska försöka lämna honom så snar5 som möjligt ( utan dåligt samvete- glöm inte att han är otrogen och leker med två kvinnors känslor!) . Sedan jobba på dig själv så att du i framtiden undviker falla i samma fällor!!

Det stämmer inte att du är för gammal!! Min mamma hittade sin stora kärlek vid 55- årsålder och hon hade några dåliga förhållanden innan det ( bl.a två alkoholister och en sjukligt svartsjuk). Det är aldrig för sent att hitta sin kärlek, det blir bara lite svårare med åren eftersom man blir mer kräsen!! ( på gott och ont)🙂

Fast det gick ju inte att ge dig några verktyg i hur du ska svara då du inte berättade i tråden om hur han skrev utan gick och träffade honom istället.

Jag är över 35 men inte 40 än. Ville så gärna ha en egen familj. Men har fått höra så många gånger att jag inte skulle klara det. Förstör för alla. Hur skulle jag kunna utsätta ett barn för att stå ut med mig? Jag, som ska vara glad om någon vill vara med mig. För det förstår man ju, att ingen vill vara i min närhet. 
Och så slösade jag bort så många år på en kille som jag absolut inte var kär i. Som varje gång jag försökte ta mig loss bara sa nej och så fortsatte det. Och så sa folk till mig att det var mitt fel. Att jag var den dåliga i förhållandet. Och jag var så less så less  och till sist fick jag nog.

Och så träffade jag den här mannen som sa att jag var fantastisk, som tog på mig och tittade på mig som ingen annan någonsin gjort. Som sa att jag var bra för den jag var. Och jag ville berätta för hela världen att jag inte var trasig längre, att det inte var fel på mig. Jag var så jävla glad. 
Och så var jag så otroligt dum som trodde att något som var så trasigt skulle gå att laga. 

Jo,det gör du.
Du har blivit lurad av ett praktarsle till karl,och det är inte ditt fel.
Du behöver kanske gå och prata med en professionell som kan ge dig verktyg för hur du ska hantera dina känslor och komma vidare.

Du hänger upp hela ditt välmående på andra personer. Vad andra än säger så är du den du är. Om någon säger att du är hemsk och en annan att du är bäst så förändrar det ingenting. Det är det här du behöver hjälp med. Jag förstår att du har haft det tufft men det är du inte ensam om. Försök zooma ut lite och inte vara så dramatisk om att du är så himla, himla värdelös. Du är en människa som alla andra, med både bra och dåliga egenskaper. Så är vi alla. Sluta plåga dig själv med den här idioten och vad andra säger.

Men när man har blivit matad av detta sen man var ett litet barn, av en nära anhörig som också i sin tur har blivit dåligt behandlad av sina nära. Jag har aldrig lärt mig att acceptera och hantera  mina känslor. I den här tråden får jag uttrycka den för första gången. Och det är mycket som har blivit kvävt - därför är jag dramatiskt. Jag är medveten om att jag inte ska gnälla. Det finns de som haft det mycket värre än jag som endast har haft brist på närhet. 

Du låter mer och mer bitter och mer och mer offer kofta drar åt. Du behöver rycka upp dig,  han finns inte i ditt liv längre, men det kommer finnas andra som vill ha dig på riktigt om du ger dem chansen. Den här tråden blir bara ett sätt för dig att tycka synd om dig själv och du är inte värt nåt (enligt dig), det är du! Så släpp honom, dejta andra, må bra försök gå vidare nu...

Bara för att du blivit dåligt behandlad som barn, är det inte rätt att ge tillåtelse för andra att behandla dig dåligt. Tycker inte du att det är dags att vända på saken nu? 

steg 1) Jobba på dig själv. Gör verkligen ALLT från saker du kan hitta på nätet till att söka professionell hjälp. Lär dig få bättre självkänsla, lär dig att dina tankar om dig själv inte är annat än negativa, nedbrytande spöktankar pga barndomen, dålig självkänsla och självförtroende. Gör saker som förbättrar ditt självförtroende och får dig må bra. Träna, yoga, gå promenader och gå på spa.

Steg 2) Skriv ner hur du gör framsteg, och skriv ner hur du vill bli behandlad / hur du aldrig mer vill bli behandlad.

Steg 3) Gör en redig storstädning. Kasta allt som påminner om honom. Om du kan ( har råd) ta en liten resa bort från allt. 

4) Bestäm dig för att du är värd så mycket mer och att du inte kommer ha med honom att göra. För din skull och för hans oskyldiga fru och barns skull, känn att du gör det rätta! ( den känslan gör en starkare!)
MEN när du gör det är risken hög att han kommer försöka övertala dig och tjata. När han känner att du blir starkare och han förlorar makten, så blir det till en sport för honom att få tillbaka dig. Det stärker hans ego. 
Dessutom ökar attraktionen till dig när han ser dig som stark och självständig.
Det är då du behöver vara som allra starkast, och därför viktigt att du har jobbat ordentligt på dig själv.

Jag hoppas att det är vägen du väljer. Den enda som leder till att du i framtiden hittar riktig kärlek, som du är värd!!  Dålig självkänsla och självförtroende drar tyvärr män(inskor) till sig som utnyttjar det, och så länge du inte ser dig värd att älskas, kommer inte andra göra det heller.