• Anonym (Deppig)

    Han vågar inte

    Jag behöver pepp. Är förkrossad men ändå hoppfull, döm mig inte - jag vet redan att jag handlat omoraliskt. 

    Jag har haft ett förhållande med en gift man sen i somras, han är ganska mycket äldre än mig och normalt inte mannen jag skulle falla för. Han föll för mig och jag trodde på honom, och jag blev verkligen kär i honom. För några månader drog han sig tillbaka utan någon förklaring, jag vet att han haft det tungt privat med jobb och familj men jag tog det så fruktansvärt hårt och vad jag egentligen ville ha från honom var tröst och en förklaring, jag förstår att det inte kan bli vi. Det är klart att hans familj måste gå först, det stöttar jag även om det krossar mitt hjärta. Men förklaringen kom aldrig utan han var bara tyst. Lovade att vi skulle ses som ett avslut men drog sig bara mer och mer undan. Jag vet att jag måste släppa det, men jag har verkligen inte haft någon självaktning alls i det här. Har skickat meddelande på meddelande om hur mycket jag saknar honom. Han saknar mig också. I veckan svarade han och ville att vi skulle ses, trots att jag inte trodde att det skulle bli av så blev jag så glad. Det var skönt att höra från honom och det lindrande mitt självförakt. Dagen efter ställer han in. Det var som att jag igen inte kunde andas
     Der är inte första gången det händer och jag var förberedd, men det är ändå fruktansvärt. Den här gången fick jag dock också en förklaring, han vill inte för då kommer känslorna för mig komma tillbaka och det kan aldrig bli vi.
     Han är inte lycklig där han är nu,  det vet jag. Men hur kan jag gå vidare för att förhoppningsvis lyckas övertala honom. 
    Snälla ge mig pepp och råd, jag saknar verkligen vad vi hade. 

  • Svar på tråden Han vågar inte
  • molly50
    Anonym (Ursäkter) skrev 2024-05-14 13:32:13 följande:
    Tyvärr kommer det ju aldrig att gå över så länge ni fortsätter att höras. Och det kommer ni ju att göra, så länge du inte stoppar det. Och det verkar du inte kunna göra. Så tror tyvärr inte att det kommer att gå över. Du är inte hård nog mot dig själv. Du måste sätta stopp. På riktigt. Att du "hatar på dig själv" är ju bara menlöst. Mycket mer effektivt att sluta att återuppta kontakten.
    Fast nu har han väl hört av sig och sagt till TS att de inte kan ses mer.
    Så det är bara att hoppas att han håller sitt löfte och inte hör av sig mer.
    För TS skull.
  • molly50
    Anonym (Deppig) skrev 2024-05-13 23:10:21 följande:
    Jag blir bara elakare och elakare mot mig själv i huvudet. Intalar mig själv att jag var så dum som trodde på honom. 
    Vi har pratat lite nu, och jag har fått säga hur jag känner.  Och grejen är verkligen att jag respekterar att det inte går, jag förstår det. Men jag är också innerst inne helt säker på att han sveptes med av stunden och faktiskt menade vad han sa då. 
    Men det är så mycket lättare att hata på mig själv, intala mig att han ljög och jag var för dum för att förstå det. 

    Jag vet att den här tråden har svängt fram och tillbaka, jag har pendlat mellan att försvara honom, att försvara mig. Till att hata på mig själv.

    Jag tror att jag alltid kommer komma ihåg honom som en fin människa, någon som jag faktiskt älskade utan att jag sa det. Men visst förstod han, det är jag ändå säker på.
    Jag skulle vilja säga att jag ångrar att jag någonsin träffade honom men det skulle inte vara sant. Jag är jätteglad att jag fick känna så som jag gjorde. Det är bara så fruktansvärt tungt och gör så otroligt ont att inte kunna göra det längre. 

    Jag hoppas det går över snart. 
    Det kommer att gå över.
    Men du måste sluta vara så elak mot dig själv. Var snäll mot dig själv.
    Inse att han är boven i dramat som har lurat dig och varit ett praktarsle.
    Inte en fin man. En fin man behandlar inte kvinnor så som han har behandlat dig och sin fru.
    Kanske ska du fundera på att söka professionell hjälp så att du får verktyg att hantera dina känslor?
    Det kan kanske hjälpa dig på vägen mot ett bättre mående.
  • Anonym (o)
    molly50 skrev 2024-05-14 13:38:18 följande:
    Fast nu har han väl hört av sig och sagt till TS att de inte kan ses mer.
    Så det är bara att hoppas att han håller sitt löfte och inte hör av sig mer.
    För TS skull.
    Ja, det skrev hon ju, men efter det så skriver TS i inlägg 539 att de har pratat lite nu, så verkar ju som att de hörts igen?
  • Anonym (Ursäkter)
    molly50 skrev 2024-05-14 13:38:18 följande:
    Fast nu har han väl hört av sig och sagt till TS att de inte kan ses mer.
    Så det är bara att hoppas att han håller sitt löfte och inte hör av sig mer.
    För TS skull.
    Och hur många gånger har det hänt tidigare? Tråden började till och med så. De skulle ses för ett avslut. Och sedan har det varit avslut på avslut. Nu blev det ytterligare ett avslut, men har sedan dess ändå pratat igen. Det kommer aldrig att ta slut så länge TS inte står på sig. Och det gör hon ju tyvärr inte.
  • Anonym (Z)
    Anonym (Deppig) skrev 2024-03-20 10:27:50 följande:
    Ptja, jag går till jobbet kl 6 på morgonen och kommer hem vid 8 på kvällen. Då är det dags att gå ut med hunden och laga middag. Men jag har hunnit med mitt fritidsintresse under dagen så det är avklarat. Men orken är många gånger ändå slut då.
    Och tro mig, jag har försökt ringa, jag besöker, jag skickar meddelanden. Och det här är till vänner som står mig NÄRA, men när man börjar skapa egna familjer och har sitt eget liv. Det hinns inte med. Jag har ingen egen familj, så jag har tid men mina vänner men när de själva sitter med äkta makar, barn, hus, djur och så vidare - de prioriterar inte en vänskapsrelation då. 
    Det låter som att jag gnäller men jag förstår dem. Hade bara önskat att när jag, för en gångs skull behöver hjälp och stöd hade kunnat få tillbaka vad jag ger dem. För det låter i den här tråden som att jag är osjälvständig, klarar mig inte på egen hand,  Men är det något jag har fått lära mig i livet är det att ta rätt på sig själv, gnäll inte och jobba på. Stå på egna ben. 
    Men nu hade jag så gärna uppskattat någon nära eftersom jag inte mår bra. 
    Har du en hund som är ensam från 6-20??
  • molly50
    Anonym (o) skrev 2024-05-14 13:48:40 följande:
    Ja, det skrev hon ju, men efter det så skriver TS i inlägg 539 att de har pratat lite nu, så verkar ju som att de hörts igen?
    Ja,jag såg det sen när jag redan hade skickat mitt inlägg.
    Men man får ju hoppas att han inte hör av sig mer nu.
  • molly50
    Anonym (Ursäkter) skrev 2024-05-14 13:57:24 följande:
    Och hur många gånger har det hänt tidigare? Tråden började till och med så. De skulle ses för ett avslut. Och sedan har det varit avslut på avslut. Nu blev det ytterligare ett avslut, men har sedan dess ändå pratat igen. Det kommer aldrig att ta slut så länge TS inte står på sig. Och det gör hon ju tyvärr inte.
    Ja,jag håller med dig. Men jag hoppas verkligen att han inte hör av sig mer. 
    För TS skull,då hon inte verkar klara av att avsluta det själv.
    Hon förtjänar så mycket bätre,men behöver kanske professionell hjälp för att ta sig ur det här.
  • Anonym (o)
    molly50 skrev 2024-05-14 14:50:54 följande:
    Ja,jag håller med dig. Men jag hoppas verkligen att han inte hör av sig mer. 
    För TS skull,då hon inte verkar klara av att avsluta det själv.
    Hon förtjänar så mycket bätre,men behöver kanske professionell hjälp för att ta sig ur det här.

    Så TS välmående ska ligga i hans händer och på att han inte hör av sig igen.


    Det borde inte spela någon roll om han hör av sig eller ej, TS borde lämna honom bakom sig för gott oberoende av vad han tar sig för.

  • Anonym (Deppig)
    Anonym (o) skrev 2024-05-14 13:48:40 följande:
    Ja, det skrev hon ju, men efter det så skriver TS i inlägg 539 att de har pratat lite nu, så verkar ju som att de hörts igen?
    Vi har bara pratat kort om att det är bäst så, jag är rätt säker på att det är över nu. Jag kommer inte göra något nytt försök och han är nog mer viljestark än jag. 

    Och trots att det är det här som är det bästa och har velat ta mig till så är jag så ledsen. Det finns så mycket som jag ville göra med honom, för honom. Berätta för honom. Jag vill prata om min dag, lyssna om hans. Laga mat tillsammans, se på tv tillsammans. 

    Och ärligt så hade jag inte brytt mig om vi haft en ren vänkontakt. Jag har varit helt nöjd med Hej, hur är det-sms. Och så tog han det vidare.

    Jag hoppas verkligen att ni förstår mig också och inte bara tycker jag är knäpp. 
    När man har en människa, en enda människa att vända sig till, som plötsligt försvinner? Skulle ni inte också då öppna armarna om den personen kom tillbaka? Jag är bara så ensam och det var så skönt att ha någon. 
    Jag är sån, skulle göra detsamma mot någon annan också. 
  • Anonym (Deppig)
    Anonym (Z) skrev 2024-05-14 14:42:43 följande:
    Har du en hund som är ensam från 6-20??
    Nej
Svar på tråden Han vågar inte