Skulle du stanna hos en otrogen man?

Hoppas du ursäktar mitt sena svar, tänkte först inte besvara ditt inlägg men efter lite funderande beslutade jag mig för att göra det ändå.
Vad jag ville berätta var att det kan ligga så mycket bakom en otrohet.  Det hade ingenting med mig och vårt förhållande att göra. År övertygad om att det var deras gemensamma erfarenheter av att vara bortvalda tidigt i livet som förde dem närmare varandra. Att det medförde otrohet kan jag acceptera, inte som en undanflykt utan som fakta. 
Hur skulle jag som älskade min man kunnat bryta upp från vårt äktenskap av den anledningen?  Det handlar helt om vilka känslor jag hade för min man. Som jag ser det är det nog så, att hur man reagerar beror på vilka känslor man har, de förändras ju inte i brådrasket. Det var absolut ingen uppoffring för mig att acceptera hans förklaring. Med detta fick jag också in inblick i hur hans barndom påverkat honom. Jag kan aldrig känslomässigt förstå vad han fick gå igenom men rent intellektuellt förstår jag att det måste ha satt sina spår.

Det finns inget kvantitativt  mått på otrohet, finns ingen skala för otrohet. Det handlar om huruvida man kan acceptera det som hänt. Om min man hade valt bort mig hade jag däremot känt det som ett svek. 

The Last Kiss (2006)

Fast din man valde bort dig när han var otrogen. 

Jag har kommit långt när det gäller att förlåta och acceptera det som hänt när min man var otrogen. Men jag var väldigt nära att lämna för att han hade svikit mig så enormt. Att älska räcker inte för att acceptera ett så stort svek. Och hur mycket jag än älskar honom så åker han ut med huvudet före om han gör det igen. 

Och sen ordet acceptera.... Jag har accepterat att han begick ett jäkligt stort misstag. Jag har delvis förlåtit honom. Men jag har inte accepterat att han var otrogen. Det är något jag jobbar med men jag lär aldrig acceptera det. 

Det hade inget med dig och er relation att göra men det hade ALLT med hans personlighet, hans sätt att resonera kring relationer och trohet att göra.

Oavsett vad som ligger bakom en otrohet och vilka anledningar man anser sig ha till det så är det alltid ett fullt medvetet val man gör som alla inte väljer.

Om du valde att acceptera hans val och opålitlighet och vara kvar med en man som valde otrohet där andra inte gör det och riskera att han gör om det så är det väl upp till dig, men det är ju dumt att försöka få det att framstå som att det bygger på nån slags "bättre vetande" eller "bättre förståelse för känslor" eller att du älskar lite mer än andra gör. 

På ett sätt valde ju din man bort dig eftersom han bevisligen var ok med att förlora dig när han var otrogen för den risken visste han ju fanns och valde att ta. Jag menar, tar man verkligen såna risker med någon man älskar över allt annat?
Och om man gör det, är personen verkligen så viktig för en då?

Bra skrivet. Håller med. 

Men jag tror många som stannar trots de blivit bedragna måste inbilla sig att det är så, för vad har man annars? En man som faktiskt där och då bara sket i förhållandet. Det är inte riktig kärlek, det är bara respektlöst.
Men det gör för ont att ta in och då skyddar man sig med "sanningar" som att man har en starkare kärlek än andra. Bevisligen är ju den kärleken inte starkare än att han gladeligen riskerade att förlora den. 

Vissa av er låter så himla naiva och säkra på att eran partner aldrig kommer vara otrogen MEN OM hen är otrogen så kommer ni givetvis få veta det??

För det tror ni står i pannan på någon som varit otrogen eller tror ni att alla otrogna berättar helt frivilligt?
Nej oftast får inte den andra reda på en otrohet alls! Det är inte som i reality-såpan - Cheeters..i verkligheten..
Eran partner kanske aldrig någonsin berättar om hen legat eller ligger med någon annan..så vare sig det hänt tidigare eller inte så KAN det hända er alla.

Jag har då inte berättat för min man att jag varit otrogen flera ggr och han har inte kommit "på mig"
.och skulle han vara otrogen så skulle det vara helt ok..Han kan berätta eller låta bli att berätta det gör detsamma, det är helt upp till honom..

Jag äger inte honom o han äger inte mig..Jag har inget behov av att kolla honom som om han vore en fånge..

Varför kopplar du ihop trohet med ägande? 

Nej, all otrohet upptäcks inte. Men många gånger görs det, och många gånger när det upptäckts så vet inte den otrogne om att det har upptäckts för att den bedragne inte konfronterar. 

 

Haha, ja det kan man ju fråga sig.

Människor som gör saker de vet inte är ok är oerhört på att hitta på ursäkter för sitt agerande och "ägande" verkar en väldigt poppis sådan, jag tror idé bygger på att... jag får göra som jag vill för ingen äger mig... ofattbart barnsligt och korkat såklart men de verkar tro på det där, vad som helst helst som gör att man slipper ta ansvar är välkommet typ.

Vad har ägarskap med förhållanden att göra?
Menar du att det är ok att göra precis hur man vill i en relation för att man inte äger varandra?

Blir det ok att gå bakom ryggen, svika, ljuga och manipulera andra människor bara för att de inte äger dig?

Nope. Aldrig. Har mer värdighet än så. 

Vi ser nog lite olika på vad välja bort inne bär. För mig innebär det att min man skulle ha lämnat mig för den andra kvinnan. På något sätt kände jag mig inte  sviken. Jag blev chockad, lessen och rädd för att vårt liv och familjen skulle förändras, men jag kände mig faktiskt inte sviken. Kanske beroende på att min man öppnade upp sig om hur han upplevde sin barndom, något han inte gjort tidigare utan bara nämnt den i stora drag. Innan detta hände hade vi aldrig kunnat prata om den.  Han blev mycket mera öppen och vi kom varandra närmare. Han kunde till och med berätta för sina barn om hur rotlös och utsatt hans barndom varit.
Att jag accepterat vad som hände är inte detsamma som att jag generellt accepterar otrohet.  Det beror på vad den ledde till. Jag älskade min man och ville absolut inte att vårt och vår familjs liv skulle påverkas negativt. 

Nej precis man äger ingen i ett förhållande
Men många av er verkar ju verkligen tro att ni äger eran man som ett exempel..Och klänger er fast vid honom så att han måste ju kvävas tillslut.

Det märker man ju på era inlägg..Vissa av er skulle t.om tycka det var otrohet om eran man CHATTADE med en annan kvinna..
Jag antar att det beror på att ni måste ha fruktansvärt dåligt självförtroende pga att ni inte är så jäkla snygga som dom era män kan chatta och ligga med..😂 

Klart ni är säkra så länge han inte får gå utanför dörren och göra normala saker som alla andra gör.
Men vill ni tro att ni har pli på era män som får gå och jobba, gå ut, handla själva, osv så får ni väl tro det..Det är ändå bara en illusion..För ni har ingen makt alls över någon. 

Om ni inte hade tyckt att ni ägde eran man (eller fru för den delen, vilket är exakt lika illa)
Så skulle ni låta er partner göra precis vad dom ville som en fri människa.

Jag tycker inte att jag har svikit min man eller ngr andra människor heller för den delen genom att ligga med andra män. Det har inte med någon annan att göra förutom mig själv och den jag ligger med..
Vi är ju trots allt gifta och för mig betyder det tills döden skiljer er åt--inte tills en annan man/kvinna skiljer er år......så ta den om rödluvan och vargen istället..

I den situationen, med vuxna barn, hade jag absolut inte stannat hos någon som varit otrogen i flera år.

Om jag upptäckte att jag var tillsammans med en otrogen man så hade jag lagt ner väldigt mycket tid på att analysera varför jag var tillsammans med en otrogen man.

Och återigen med den där skrämselpropagandan om hur ofta otrohet blir avslöjat. Jämför man statistik över hur många som är otrogna och hur många som blir avslöjade så ser man att det är ganska ovanligt att otrogna blir avslöjade.

Man vet inte i förväg hur man kommer att reagera. Ni som tror er veta blir nog förvånade över er reaktion när ni hamnar i situationen. Man känner inte sig själv så bra som man tror och prioriteringarna förändras genom livet.