Skulle du stanna hos en otrogen man?

Klart folk förändrar sig...ju äldre man blir, men självklart inte från en dag till en annan.
Vet inte var du fått det ifrån att folk sällan ändrar sig med tiden?
Jag har totalt motsatta erfarenheter..Både när det gäller mig själv, men också nästan alla andra jag känner...

Man är sällan likadan som 20 åring jämfört med som 50 åring tex...

Jag har inte lärt mig någon " läxa" eller vad du nu pratar om, men jag är INTE alls samma person längre som jag var när jag var ung 25-ish o tex träffade min man...

Dom första 5+ åren så var jag gräsligt/sjukligt svartsjuk.utan orsak!..men ju längre vi varit tillsammans och ju äldre jag har blivit så har jag saaaakta ändrat synsätt..

Numera är jag inte ett du dugg svartsjuk, utan tvärtom så skulle jag tycka att det var ok om han var med någon annan..Om jag kunde göra detsamma..😉

Jag brukar vara restriktiv med att säga att jag till 100 % hade agerat på si eller så sätt i scenarion jag ej har upplevt men här skulle jag nog behöva bli en helt annan människa för att ens underhålla tanken på att stanna. 

I detta scenario så finns noll tillit kvar och då enligt mig inget att rädda.
1. Jag får veta av en slump - min partner tänkte inte berätta och stå för situationen, hur kan jag då lita på att ångern som visas är äkta eller enbart uppkommen för att jag kom denne?
2. Det har pågått en längre tid - partnern har alltså upprepade gånger gjort medvetna val som den vet skadar och sårar mig.
3. Känslor finns - Vår relation har varit i gungning och min partner kan inte visa mig den enkla respekten att informera mig om att min värld eventuellt kommer kastas om...

Nä, med allt detta så skulle det vara tvärkört att reparera eller ens att jag skulle ha en vilja att försöka rädda något. Min partner har med ovanstående val visat sig vara någon helt annan än en person jag vill leva med.

Förändring sker inte av sig själv Elsa, folk förändras genom att lära sig av erfarenheter och konsekvenser, inga negativa konsekvenser ingen lärdom heller. Det handlar alltså inte om tid.

Ja man är inte alltid samma person som 20 åring som när man är 50, men vad tror du det beror på? Bara för att det flutit tid, eller kan det vara så att man från 20 till 50 haft en rad erfarenheter som man förhoppningsvis lärt sig något av?

Dessutom finns det ju inte som säger att man förändras till det bättre, en 50 åring kan vara en betydligt större skithög än en 20 åring och även det beror ju på vad för slags erfarenheter personen haft. Har man spenderat 30 år med att bete sig som en skighög så lär man ju förmodligen vara en ännu större skithög vid 50 än man var vid 20, tror du inte?

Om du tycker att det är ok att din partner knullar andra är du förmodligen inte monogam och då är det kanske inte så konstigt att du resonerar som du gör. Men att vara monogam är inte detsamma som att vara svartsjuk Elsa för vill man inte leva monogamt så ska man ju inte ge sig in en monogam relation öht.

Ja visst har jag gått igenom negativa saker, innan jag träffade min man så var jag tillsammans med en psyko sambo som misshandlade mig under flera år...Så jag lärde mig en hel del därifrån..

Vilka män man skulle undvika, vilka män som bara snackade skit, eller inte och vilka män som man ville ha som en framtida man..Så min fd lärde mig mycket "bra och veta saker" 

Tex män som tycker att dom har rätt att ha någon sorts kontroll över kvinnan, gick/går ju fet bort....

Nej, vet du vad..Även om jag t.o.m är gift så äger inte min man mig..och jag lever bara monogamt när det passar mig...
Och när jag vill  ligga med andra män så har jag gjort det! So what...Får man inte vara gift om man ligger med andra eller vadå..
Finns ingen lag för det.

Tycker det däremot är ganska naivt av folk och tro att just DERAS partner aldrig  skulle vara otrogen..
Nej det trodde/tror inte min man heller, att jag skulle kunna vara, men ändå har det hänt flera ggr...

Snubblade över denna tråd och kan inte låta bli att nyfiket fråga hur det gick för trådstartaren och dennes respektive? Stannade den bedragna kvinnan hos den otrogna mannen? Om ja, på vilka villkor? Kvarstår några känslor för älskarinnan/älskaren hos mannen?

Min personliga erfarenhet är att män som utvecklat äkta känslor och förankrat dessa under en längre period, upphör inte att känna denna kärlek speciellt lättvindigt, om ens någonsin. 

För att gottgöra dig för min något oförskämda och framfusiga nyfikenhet, delger jag dig ett svar på din sista fråga (som jag anser inte blivit besvarad ordentligt tidigare i tråden): Personligen anser jag att önskvärd information på förfrågan av den bedragna parten bör tillhandahållas, transparent och ärligt. Situationen är tillräckligt känslig för att oönskat delgivande likväl som undanhållande av information skadar med största sannolikhet relationen ytterligare, därav bör den bedragna parten diktera villkoren och bestämma avgränsningarna i dialogens innehåll. Uteslut gissningar och håll er till fakta för att undvika missförstånd. 

Det har väl ingen betydelse - Skulle du sanna hos en otrogen kvinna?

Svaret på den frågan är ett klockrent NEJ!

Nej.

Livet är för kort för att tillbringas med människor som sviker och ljuger.

Förlåter man har man sänkt ribban och visat vad man kommer undan med.

Nej, hade inte stannat, hans svek hade varit för stort.

Har varit i situationen och accepterat min mans känslor för en annan kvinna. Ska försöka förklara varför.

Nu är det länge sedan det hände och min man finns tyvärr inte längre i livet, saknar honom något fruktansvärt. Vi gifte oss unga och de första åren var kämpiga både ekonomiskt och känslomässigt. Vi studerade båda samtidigt som vi bildade familj. Min man hade en speciell barndom, uppväxt på barnhem och hos fosterföräldrar något jag inte tänkte så mycket på då men som visade sig ha stor betydelse senare i våra liv.

Min man var i motsats till mig väldigt social och utåtriktad men hade väldigt få riktigt nära vänner. Han var en arbetsmyra och väldigt vad man tidigare kallade rättskaffens. När vi varit gifta i drygt 20 år och vårt yngsta barn var runt 10 år släppte min man bomben. Han hade blivit förälskad och varit otrogen. Naturligtvis blev jag chockad, förfärad och lessen och ville ha en förklaring. Vad var det för fel på mig ?.  Det blev flera långa nätter med samtal och gråt. Det visade sig att kvinnan min man var förälskad i hade en liknande bakgrund som min man och var själv i en relation.  Ju mer jag tänkte på vad han sa om hur fantastiskt det var att kunna tala med en människa som liksom han vuxit upp under liknande förhållanden, desto mer förstod jag att det mer handlade om hans och kvinnans behov av att bearbeta sin uppväxt, än om att vårt liv tillsammans skulle vara i fara.

Vi fick nästan 23 år till tillsammans. Har aldrig ångrat mitt val att fortsätta tillsammans.

Ja ni fick 23 år tillsammans och du vet inte hur många andra kvinnor han var med på den tiden för du accepterade ju det.

Och visst kan väl var och en välja att acceptera vad de vill från en partner, alla sätter ju gränserna för sin relation som de vill, men är man inte ok med att ens partner har andra så är det nog bra att man inte blandar ihop förståelse med acceptans, man kan förstå vad som driver andra människors agerande utan att för den delen acceptera det.