Skulle du stanna hos en otrogen man?

Nej, det hade jag inte gjort. Vårt förhållande är baserat på respekt och förtroende. Är han otrogen så har han ingen respekt för mig och mitt förtroende för honom är förverkat. Han får gärna träffa andra, precis hur många han vill. Men det är utan mig i sitt liv.

Nej, jag hade mått alldeles för dåligt för att kunna stanna. Skulle inte kunna leva med den konstanta osäkerheten mot personen i fråga.

Tilläggas bör att personerna är 55+ . Inga gemensamma barn men två vuxna barn bor hemma. 

Förut, innan jag gifte om mig så tänkte jag att jag aldrig någonsin skulle acceptera otrohet. Numera tänker jag snarare att en relation är ett konstant vägande mellan för och nackdelar. Klart jag inte skulle tycka om det, men aldrig att jag skulle separera om det förblev förhållandevis okänt framförallt för ens omgivning. Min man skulle få gå ut starkt med på olika sätt och höja mig utåt, sänka sig själv och förmedla ett budskap om att vi är ett tryggt par. 

Men det är så länge vår relation i stort, eller det liv vi lever har mer för än nackdelar. Är otroheten bara en förlängning av ett förhållandevis dåligt gemensamt liv så skulle jag dumpa direkt och förstöra hans anseende ordentligt. 

Nej, jag hade inte accepterat det. Det finns inga ursäkter jag kan tänka mig som hade gjort att jag kunnat förlåta det. 

Nej hade lämnat, alldeles för stort svek, sen fått reda på att det var så många år sedan skulle bara kännas värre 

Exakt detta. Man kan faktiskt ändra sig med tiden.

Vad som helst som skapar lite ny gnista vore välkommet nu.

Hej 
min man har varit mer otrogen än vad jag anat. 

Han erkänner enbart det han behöver och tror det startade 
för 15 år sedan. Då han var mkt ute med olika vänner. 

Jag var aldrig svartsjuk o trodde aldrig han kunde bedra mig. 

Men han har erkänt 2 ggr o bara så lite som möjligt. 

Har tagit upp det nyligen o sagt till han tror du verk att jag inte förstår vad du har gjort. Kom inte med ursäkt att d inte var så mkt. 

Jag förlät iallafall men då visste jag inte hur mkt det var förän nu. 

Nu skulle han säkert göra d igen om tillfälle kom. Om d händer igen då kommer jag kanske förlåta igen... jag blir alltid förhörd efter 25år tillsammans så är han misstänksam. O det är han ju för han vet vad han gjort mot mig. 
Jag känner att d är vi 2 har dock sämre självförtroende än han o jag vill inte bryta upp pga familj o min kärlek t han. 

Jag kan inte se mig med ngn annan, flörtar ngn med mig
så tar jag aldrig emot den flört. 

Been there, done that och nej, det är absolut inte värt det.

Finns inte en chans att jag hade stannat med eller utan barn. Finns ingen som helst anledning att slösa bort sitt liv på en människa som inte går att lita på och som bevisligen tycker du, er relation och er familj är så lite värt att hen tyckte det var värt att sätta det på spel på det sättet. Då är det väl bättre att säga bye bye och satsa på någon som värderar dig och er relation mer?

Det där är ett väldigt naivt sätt att resonera. Man kan säkert vinna på eurolotto oxå, men att bara snacka om vad man KAN göra är totalt irrelevant. Det relevanta är hur ofta händer det?

Och NEJ, det händer väldigt sällan att folk förändras bara sådär rent spontant, oftast förändras folk EFTER att de fått lära sig en dyr läxa, dvs deras agerande sved ordentligt för DEM, inte för andra. Men så länge man kommer undan med det eller det bara sved för andra inte en själv så är oddsen att man förändras väldigt små.