Skulle du stanna hos en otrogen man?

Förstår inte riktigt ditt resonemang kring känsloargument vs faktiska argument. Du får gärna förklara dig angående detta.

I mitt fall berättande min man om förhållanden ett tag efter att det avslutats. Han hade inte behövt gör detta. Jag hade inte märkt någonting av det under tiden det pågick. Där emot märkte jag att vi kom varandra ännu närmare efter att han berättat om sin otrohet. Vi blev ärligare mot varandra än innan och han kunde vara mer öppen om sin barndom än han varit förut.

Jag har väldigt svårt att tro att min man fortsatte vara otrogen men i ärlighetens namn vem kan med 100% veta detta?  Jag har inte oroat mig för detta och varför skulle jag gjort detta?  Man bygger inte en fungerande relation genom att misstro varandra.  

Jag valde mitt äktenskap, älskade min man och min familj, det var viktigast för mig.  Med detta vill jag säga att älskar man en människa så måste man acceptera att de inte är ofelbara.

En brasklapp i diskussionen är väl också att oavsett vem av parterna som stannar ligger det väldigt mycket i det faktum att stanna oftast innebär minst eller inga alls konsekvenser.  Klart som fan att det blir enklare att välja det alternativet när saker kan sopas under mattan, tystas ner och man kommer undan med det som hänt.  Man tjänar på otroheten genom att låtsas om att det aldrig hänt...  tänk på dom tre aporna - man ser inget, hör inget, säger inget.... 

Enstaka fyllegrej hade jag kunnat förlåta. Men längre affär? Inte en chans. Det hade varit slut mellan oss i samma ögonblick som jag fick reda på något sådant, samt fick det bekräftat. Och då har vi ändå barn.

Förstår inte riktigt ditt resonemang kring känsloargument vs faktiska argument. Du får gärna förklara dig angående detta.

I mitt fall berättande min man om förhållanden ett tag efter att det avslutats. Han hade inte behövt gör detta. Jag hade inte märkt någonting av det under tiden det pågick. Där emot märkte jag att vi kom varandra ännu närmare efter att han berättat om sin otrohet. Vi blev ärligare mot varandra än innan och han kunde vara mer öppen om sin barndom än han varit förut.

Jag har väldigt svårt att tro att min man fortsatte vara otrogen men i ärlighetens namn vem kan med 100% veta detta?  Jag har inte oroat mig för detta och varför skulle jag gjort detta?  Man bygger inte en fungerande relation genom att misstro varandra.  

Jag valde mitt äktenskap, älskade min man och min familj, det var viktigast för mig.  Med detta vill jag säga att älskar man en människa så måste man acceptera att de inte är ofelbara.

Jag har förlåtit EN otrohet. Och om han gör något igen så åker han ut. Jag har berättat var mina gränser går så det råder inga tvivel om det. 

Jag har förlåtit EN otrohet. Och om han gör något igen så åker han ut. Jag har berättat var mina gränser går så det råder inga tvivel om det. 

Fast om man ska vara ärlig så visste han väl var era gränser gick första gången med och det sket han tydligen i, varför skulle han respektera dem denna gång bara för att du återigen förtydligat var gränsen går?

PS! Jag säger inte att han kommer skita i dem igen, vi får hålla tummarna för att det inte blir så, det sagt säger är att det i praktiken är en chansning.