Anonym (Erfarenhet) skrev 2024-01-20 20:33:11 följande:
Förstår inte riktigt ditt resonemang kring känsloargument vs faktiska argument. Du får gärna förklara dig angående detta.
I mitt fall berättande min man om förhållanden ett tag efter att det avslutats. Han hade inte behövt gör detta. Jag hade inte märkt någonting av det under tiden det pågick. Där emot märkte jag att vi kom varandra ännu närmare efter att han berättat om sin otrohet. Vi blev ärligare mot varandra än innan och han kunde vara mer öppen om sin barndom än han varit förut.
Jag har väldigt svårt att tro att min man fortsatte vara otrogen men i ärlighetens namn vem kan med 100% veta detta? Jag har inte oroat mig för detta och varför skulle jag gjort detta? Man bygger inte en fungerande relation genom att misstro varandra.
Jag valde mitt äktenskap, älskade min man och min familj, det var viktigast för mig. Med detta vill jag säga att älskar man en människa så måste man acceptera att de inte är ofelbara.
Ingen är ofelbar. Det betyder inte att allt kan förlåtas.
Du valde att stanna. Det var kanske rätt val för dig, men försök inte framställa det som att man inte har haft en själsfrände, eller inte vet vad kärlek är, bara för att man inte accepterar upprepad otrohet.