Anonym (jag)

Thu 23 Nov 2023 17:52

75 svar

Skulle du stanna hos en otrogen man?

Been there, done that och nej, det är absolut inte värt det.

Finns inte en chans att jag hade stannat med eller utan barn. Finns ingen som helst anledning att slösa bort sitt liv på en människa som inte går att lita på och som bevisligen tycker du, er relation och er familj är så lite värt att hen tyckte det var värt att sätta det på spel på det sättet. Då är det väl bättre att säga bye bye och satsa på någon som värderar dig och er relation mer?

Anonym (jag)

Thu 23 Nov 2023 17:58

#20

Anonym (soppatorsk) skrev 2023-11-23 17:20:18 följande:

Exakt detta. Man kan faktiskt ändra sig med tiden.

Vad som helst som skapar lite ny gnista vore välkommet nu.

Det där är ett väldigt naivt sätt att resonera. Man kan säkert vinna på eurolotto oxå, men att bara snacka om vad man KAN göra är totalt irrelevant. Det relevanta är hur ofta händer det?

Och NEJ, det händer väldigt sällan att folk förändras bara sådär rent spontant, oftast förändras folk EFTER att de fått lära sig en dyr läxa, dvs deras agerande sved ordentligt för DEM, inte för andra. Men så länge man kommer undan med det eller det bara sved för andra inte en själv så är oddsen att man förändras väldigt små.

Anonym (jag)

Thu 23 Nov 2023 22:58

#23

Anonym (Elisa) skrev 2023-11-23 18:35:11 följande:

Klart folk förändrar sig...ju äldre man blir, men självklart inte från en dag till en annan.
Vet inte var du fått det ifrån att folk sällan ändrar sig med tiden?
Jag har totalt motsatta erfarenheter..Både när det gäller mig själv, men också nästan alla andra jag känner...

Man är sällan likadan som 20 åring jämfört med som 50 åring tex...

Jag har inte lärt mig någon " läxa" eller vad du nu pratar om, men jag är INTE alls samma person längre som jag var när jag var ung 25-ish o tex träffade min man...

Dom första 5+ åren så var jag gräsligt/sjukligt svartsjuk.utan orsak!..men ju längre vi varit tillsammans och ju äldre jag har blivit så har jag saaaakta ändrat synsätt..

Numera är jag inte ett du dugg svartsjuk, utan tvärtom så skulle jag tycka att det var ok om han var med någon annan..Om jag kunde göra detsamma..😉

Förändring sker inte av sig själv Elsa, folk förändras genom att lära sig av erfarenheter och konsekvenser, inga negativa konsekvenser ingen lärdom heller. Det handlar alltså inte om tid.

Ja man är inte alltid samma person som 20 åring som när man är 50, men vad tror du det beror på? Bara för att det flutit tid, eller kan det vara så att man från 20 till 50 haft en rad erfarenheter som man förhoppningsvis lärt sig något av?

Dessutom finns det ju inte som säger att man förändras till det bättre, en 50 åring kan vara en betydligt större skithög än en 20 åring och även det beror ju på vad för slags erfarenheter personen haft. Har man spenderat 30 år med att bete sig som en skighög så lär man ju förmodligen vara en ännu större skithög vid 50 än man var vid 20, tror du inte?

Om du tycker att det är ok att din partner knullar andra är du förmodligen inte monogam och då är det kanske inte så konstigt att du resonerar som du gör. Men att vara monogam är inte detsamma som att vara svartsjuk Elsa för vill man inte leva monogamt så ska man ju inte ge sig in en monogam relation öht.

Anonym (jag)

Wed 17 Jan 20:07

#30

Anonym (Erfarenhet) skrev 2024-01-16 18:33:50 följande:

Har varit i situationen och accepterat min mans känslor för en annan kvinna. Ska försöka förklara varför.

Nu är det länge sedan det hände och min man finns tyvärr inte längre i livet, saknar honom något fruktansvärt. Vi gifte oss unga och de första åren var kämpiga både ekonomiskt och känslomässigt. Vi studerade båda samtidigt som vi bildade familj. Min man hade en speciell barndom, uppväxt på barnhem och hos fosterföräldrar något jag inte tänkte så mycket på då men som visade sig ha stor betydelse senare i våra liv.

Min man var i motsats till mig väldigt social och utåtriktad men hade väldigt få riktigt nära vänner. Han var en arbetsmyra och väldigt vad man tidigare kallade rättskaffens. När vi varit gifta i drygt 20 år och vårt yngsta barn var runt 10 år släppte min man bomben. Han hade blivit förälskad och varit otrogen. Naturligtvis blev jag chockad, förfärad och lessen och ville ha en förklaring. Vad var det för fel på mig ?. Det blev flera långa nätter med samtal och gråt. Det visade sig att kvinnan min man var förälskad i hade en liknande bakgrund som min man och var själv i en relation. Ju mer jag tänkte på vad han sa om hur fantastiskt det var att kunna tala med en människa som liksom han vuxit upp under liknande förhållanden, desto mer förstod jag att det mer handlade om hans och kvinnans behov av att bearbeta sin uppväxt, än om att vårt liv tillsammans skulle vara i fara.

Vi fick nästan 23 år till tillsammans. Har aldrig ångrat mitt val att fortsätta tillsammans.

Ja ni fick 23 år tillsammans och du vet inte hur många andra kvinnor han var med på den tiden för du accepterade ju det.

Och visst kan väl var och en välja att acceptera vad de vill från en partner, alla sätter ju gränserna för sin relation som de vill, men är man inte ok med att ens partner har andra så är det nog bra att man inte blandar ihop förståelse med acceptans, man kan förstå vad som driver andra människors agerande utan att för den delen acceptera det.

Anonym (jag)

Thu 18 Jan 12:38

#34

Anonym (soppatorsk) skrev 2024-01-17 21:00:02 följande:

Det är inte lätt att förstå om man inte själv har funnit en själsfrände.

En person som är så lik dig att du vet i förväg att den andre kommer att äta de trasiga chipsen ur skålen före de hela, har svårt att sova första natten på ett nytt ställe och fortfarande påverkas av saker som hände när man var i en känslig ålder.

Eller så förstår man det mycket väl och har upplevt det men gör andra val än de som väljer att acceptera vad som helst från sin "själsfrände"?

Vad får dig att tro att det baaaara är människor som accepterar otrohet från sin partner som vet hur det är att ha en själsfrände? Har de nån slags monopol på den förståelsen?

Anonym (jag)

Fri 19 Jan 14:04

#38

Anonym (Erfarenhet) skrev 2024-01-19 04:06:55 följande:

Svarade på TS fråga utifrån min erfarenhet. Jag accepterade att min man hade ett förhållande med en annan kvinna som kunde ge honom något jag aldrig skulle kunna ge. De hade avslutat förhållandet innan han berättade för mig och jag valde att acceptera vad som hänt eftersom jag älskade min man. Han hade inte behövt berätta för mig men jag är glad att han gjorde det. Det blev till en del av vår historia tillsammans.

Jag kan ärligt säga att vi kom varandra närmare efter att detta hände.

Absolut, men det är ju viktigt att skilja på känsloargument och faktiska argument.

1) Du tror att de avsluta sin relation innan han berätta det, men det är väl enbart baserat på vad han sagt inte bekräftad fakta?

2) Du tror att han inte fortsatte vara otrogen efter att du förlät, men det är baserat på tro, inte bekräftad fakta?

Så kort sagt, är man beredd att acceptera att leva med en partner som bevisat att hen kan svika och ljuga och leva med risken att han kommer göra det igen så absolut, alla väljer själva vilka relationer de vill vara i. Men om man inte vill leva med en person som sviker och ljuger och vill inte riskera att det sker igen så är nog bättre att lämna.

ALLT man genomlever tillsammans i en relation (bra som dåligt) blir en del av ens gemensamma historia.

Jag tror dig att ni kom närmare, kriser har en tendens att skaka om saker och att ta sig igenom kriser tillsammans kan göra att man kommer närmare, MEN det säger ju inget om vilka risker man tar...man kan komma jättenära trotts att ens partner fortsätter vara otrogen utan din vetskap.

Och visst växer man som person när man tar sig igenom kriser men det betyder ju inte att man måste göra det tillsammans, utvecklas kan man gör var för sig eller tillsammans.

Anonym (jag)

Fri 19 Jan 14:35

#39

Anonym (Bedragen) skrev 2024-01-19 13:01:22 följande:

Jag förstår vad du menar. Allt är inte svart eller vitt. Men folk kan vara snabba till att döma. De läser "otrohet" och kan inte förmå sig att sätta sig in i helheten. Dessutom en helhet som man kanske inte vill dela med sig av fullt ut för man vill inte hänga ut varken sig själv eller sin partner.

Jag förstår oxå vad hon menar och ja allt är inte svart MEN det betyder ju inte att allt är grått heller eller hur?

Och nej det handlar heller inte om att "inte kunna se helheten" för vem är det som generaliserar mest egentligen:

Den som pratar om allt är inte svartvitt och ignorerar att det inte betyder att allt är grått utan att vissa saker faktiskt är svarta eller vita, eller den som säger att allt är inte svart eller vitt inte betyder att allt är grått utan vissa saker faktiskt är svarta eller vita?

Den som utgår ifrån sina egna positiva erfarenheter men ignorerar att bara för att det gick bra för mig så behöver det inte göra det för andra, eller den som inser att det kan gå både bra eller åt skogen och att det hur man än vrider och vänder på det faktiskt är en relativt stor man väljer att ta?

Generalisera kan man ju göra åt båda hållen, både positiv generalisering eller negativ generalisering.

Anonym (jag)

Mon 22 Jan 10:28

#41

Anonym (Erfarenhet) skrev 2024-01-20 20:33:11 följande:

Förstår inte riktigt ditt resonemang kring känsloargument vs faktiska argument. Du får gärna förklara dig angående detta.

I mitt fall berättande min man om förhållanden ett tag efter att det avslutats. Han hade inte behövt gör detta. Jag hade inte märkt någonting av det under tiden det pågick. Där emot märkte jag att vi kom varandra ännu närmare efter att han berättat om sin otrohet. Vi blev ärligare mot varandra än innan och han kunde vara mer öppen om sin barndom än han varit förut.

Jag har väldigt svårt att tro att min man fortsatte vara otrogen men i ärlighetens namn vem kan med 100% veta detta? Jag har inte oroat mig för detta och varför skulle jag gjort detta? Man bygger inte en fungerande relation genom att misstro varandra.

Jag valde mitt äktenskap, älskade min man och min familj, det var viktigast för mig. Med detta vill jag säga att älskar man en människa så måste man acceptera att de inte är ofelbara.

Japp, som du själv skriver så är det skillnad på tro och veta.

Att man älskar en person betyder inte att man måste acceptera allt personen gör.
Att människor inte är ofelbara betyder inte att man måste acceptera allt de gör.

Anonym (jag)

Mon 22 Jan 14:09

#47

Anonym (Bedragen) skrev 2024-01-22 13:54:52 följande:

Jag har förlåtit EN otrohet. Och om han gör något igen så åker han ut. Jag har berättat var mina gränser går så det råder inga tvivel om det.

Fast om man ska vara ärlig så visste han väl var era gränser gick första gången med och det sket han tydligen i, varför skulle han respektera dem denna gång bara för att du återigen förtydligat var gränsen går?

PS! Jag säger inte att han kommer skita i dem igen, vi får hålla tummarna för att det inte blir så, det sagt säger är att det i praktiken är en chansning.

Anonym (jag)

Mon 22 Jan 14:32

#51

Anonym (Olika typer av svek) skrev 2024-01-22 14:11:10 följande:

Jag ser inte på otrohet som ett speciellt typ av svek, värre än alla andra, utan tänker att livet inte alltid blir precis som man tror.

Jag har inte otrohet som en "fast gräns" där jag redan på början har bestämt att detta är slutet.

Fast oavsett vilket så är det ju i samtliga fall något som har sönder förtroendet för personen och talar för att personen inte går att lita på. Det största problemet med otrohet är ju inte sexet (eller vad man nu sökte) i sig utan skadorna det orsakar på förtroendet.

Om du inte har någon "fasta gräns" så har du i praktiken ingen gräns alls för det du i praktiken säger är att det spelar ingen roll vad ni kommit överens om, det är ok att töja det lite som man känner för och det tror jag kan vara ganska vanskligt i monogama relationer där det är trohet som gäller tills något annat sägs.... vill man ha töjbara eller fiktiva gränser så är det kanske bäst om man är tydlig med det redan från början?

Anonym (jag)

Mon 22 Jan 14:48

#53

Anonym (Bedragen) skrev 2024-01-22 14:31:10 följande:

Eftersom du inte vet NÅGOT om vad som har hänt så kan du omöjligt veta något om våra gränser, varför det blev som det blev och varför jag valde att sanna kvar.
Det viktigaste är att JAG vet

Och jobbet som han fick göra för att jag skulle stanna gick inte av för hackor.

Livet är alltid en chansning.

Ok, så du menar att han inte hade en aning om att det inte var ok att vara otrogen första gången? Utan det var inte förrän efter att det framkommit och du förklarade att det där var inte ok som han förstod det?

Vad du väljer att göra av hans otrohet och vilka risker du väljer att ta är upp till dig det jag ifrågasätter är om VETSKAPEN om var dina gränser går är något som fanns redan från början eller om den uppstod efter hans otrohet?

Japp livet är alltid en chansning men vissa val har större risker än andra och det är bra om man är medveten om det när man gör sina val.

Anonym (jag)

Mon 22 Jan 16:05

#55

Anonym (Olika typer av svek) skrev 2024-01-22 15:41:54 följande:

Fast, nä. Jag ser ingen som helst anledning att upplysa min partner om vilka svek som jag antagligen skulle hantera, och vilka som omedelbart skulle leda till upplösning av förhållandet.

Vissa saker som man hör om att andra råkat ut för skulle jag reagerat mycket starkt på, annan fäster man inte lika stor vikt vid.

Det verkar finnas någon typ av konsensus om att just otrohet redan på förhand ska hanteras på precis samma sätt, men ju äldre man blir, ju mer olika typer av svek och förhållanden ser man hos vänner och bekanta.

Gällande trohet, så är det något jag väntar mig. Något jag själv förväntar mig av mig själv, men också något som jag ser faktiskt inte alltid funkar i riktigt långa relationer. Jag tänker att just frågan om detta skulle få mig att lämna just är något som får växa fram utifrån helheten i förhållandet och även omständigheterna kring sveket.

Folk berättar inte på förhand, vilka de kommer bli efter 5,10, 30 år tillsammans och ALLA svek skulle bli en kris hos mig. I min värld behöver jag inte på förhand redovisa att vissa saker faktiskt går att förlåta och förstå och inte skulle betyda lika mycket som andra ev. svek.

För jag ser ju fortfarande på otrohet som just ett svek. Eftersom vi ju inte satt upp relationer med andra är något vi ägnar åt oss.

Det skulle ju lika gärna vara så att en otrohetsgrej skulle komma i en fas då detta skulle vara katalysatorn till just en separation. Precis som att många bäckar små skulle kunna leda till separation utan att den andre svikit, eller ens betet sig illa.

Att det råder koncensus över att det är trohet som gäller om inget annat sägs beror på att monogama relationer är norm och allt annat undantag. Vill man avvika från normen så är det ju bra om man säger det redan från början. Det är typ liknande koncensus som gäller för kläder, normen är att man har kläder på sig, att gå runt naken på stan är undantag och därför förväntas man ha kläder på sig om inget annat sägs som tex på en nudiststrand.

Som alla andra slags överenskommelser så är man missnöjd med dealen och anser att det inte funkar så är ju inte det en ursäkt för att svika och ljuga. Då tar man det med sin partner och ser om man kan ändra på dealen och lyckas man inte komma överens så kan man gå isär så kan båda träffa någon ny de matchar bättre med. Att gå bakom ryggen på sin partner för att kunna göra som man själv vill och ändå behålla sin partner utan att personen själv får chans att välja är ju både fult och fegt.

Otrohet är ofta en katalysator för separation eftersom få människor gillar att man går bakom ryggen på dem, ljuger och manipulerar. De flesta relationer bygger på förtroende.

Ja det finns många saker som kan leda till en separation, alla relationer funkar inte och då kan man gå isär, men bara för att det finns andra anledningar till skilsmässor så betyder ju inte det att det är ok att svika. ljuga och manipulera?
Det blir ju lite som att säga att det finns många sätt att dö på och därför är det ingen big deal att man har ihjäl grannen.

Anonym (jag)

Mon 22 Jan 16:34

#58

Anonym (Bedragen) skrev 2024-01-22 16:26:53 följande:

Jag ursäktar inte det han har gjort. Jag tänker inte gå in på vad mina eller hans gränser var innan. Jag vet vad som hände. Han var jävligt korkad och det vet han om.

Fast var han så korkad att han inte förstod att vara otrogen var fel redan första gången?

Jag har inte sagt att du ursäktar det han gjort det jag frågar dig är, tror du inte att han visste att han bröt mot dina gränser redan första gången? Och om han förstod det redan då, vad är skillnaden från att du sagt det igen? Sket han i det första gången så kan han väl göra det nu med?

Anonym (jag)

Mon 22 Jan 17:54

#60

Anonym (Olika typer av svek) skrev 2024-01-22 17:05:54 följande:

Fast det är ju just att det är en norm som gör att man kan förvänta sig trohet utan att just diskutera saken närmare.

Japp om inget annat sägs så är det ju normen som gäller, men om man nu vill avvika från normen så är det ju jävligt fegt att göra det bakom ryggen på sin partner och gör man så så är man ju en person som inte går att lita på.

Anonym (Olika typer av svek) skrev 2024-01-22 17:05:54 följande:

Jag tänker att jag absolut inte förväntar mig kunna eller ens vilja vara otrogen mot min partner, däremot så är det inte en sak som jag omedelbart skulle bryta upp för.

Alla får välja själva vad de tolererar från sin partner och är villiga att förlåta. Personligen skulle jag bryta upp omedelbart eftersom jag inte vill leva med en person som jag inte kan lita på och som tydligen värderar vår relation så lite att hen bevisligen tyckte den var värd att sätta på spel.

Anonym (Olika typer av svek) skrev 2024-01-22 17:05:54 följande:

Det är trots allt inte olagligt att vara otrogen. Och inte heller något som "bara" inträffar hos personer som är särskilt svinaktiga i största allmänhet.

Att prata om "lagligt" är väl ganska irrelevant när det gäller relationer, att gå mot röd gubbe är olagligt men värderas kanske inte lika illa som att ens partner knullar på grannen trotts att det är lagligt, eller hur?

Anonym (Olika typer av svek) skrev 2024-01-22 17:05:54 följande:

Det är liksom märkligt att vara tydlig om alla ev. svek INNAN de inträffar. Samtidigt så är ju otrohet något som folk faktiskt råkar ut för under livet trots att deras partner verkat vettig.

Jag tycker inte det är märkligt att förvänta sig att folk håller sig till det man kommit överens om, och jag tror faktiskt inte att det är så himla komplicerat att avgöra vad som är rätt eller fel, bara det faktum att folk gör det i smyg talar ju för att de är väldigt medvetna om att de gör fel, annars hade de ju gjort det öppet. Rätt och fel är nog inte så komplicerat egentligen, det blir däremot väldigt komplicerat när man på alla sätt ska försöka rättfärdiga något man redan vet var fel, de diskussionerna kan bli väldigt långa.

Ja otroheter är saker som folk råkar ut för, precis som att bli påkörd av en bil, eller drabbas av cancer... men det är ju sällan en trevlig upplevelse för den drabbade. Så varför pyssla med sånt öht om man vet att det kommer såra sin partner / ha sönder sin familj? Och vill man verkligen ha en relation med någon som tycker att ta såna risker med sin partner och familj är värt det? Hur mycket värderar en sån person sin partner, relation och familj?

Anonym (jag)

Thu 25 Jan 13:16

#64

Anonym (Erfarenhet) skrev 2024-01-23 21:00:47 följande:

Hoppas du ursäktar mitt sena svar, tänkte först inte besvara ditt inlägg men efter lite funderande beslutade jag mig för att göra det ändå.
Vad jag ville berätta var att det kan ligga så mycket bakom en otrohet. Det hade ingenting med mig och vårt förhållande att göra. År övertygad om att det var deras gemensamma erfarenheter av att vara bortvalda tidigt i livet som förde dem närmare varandra. Att det medförde otrohet kan jag acceptera, inte som en undanflykt utan som fakta.
Hur skulle jag som älskade min man kunnat bryta upp från vårt äktenskap av den anledningen? Det handlar helt om vilka känslor jag hade för min man. Som jag ser det är det nog så, att hur man reagerar beror på vilka känslor man har, de förändras ju inte i brådrasket. Det var absolut ingen uppoffring för mig att acceptera hans förklaring. Med detta fick jag också in inblick i hur hans barndom påverkat honom. Jag kan aldrig känslomässigt förstå vad han fick gå igenom men rent intellektuellt förstår jag att det måste ha satt sina spår.

Det finns inget kvantitativt mått på otrohet, finns ingen skala för otrohet. Det handlar om huruvida man kan acceptera det som hänt. Om min man hade valt bort mig hade jag däremot känt det som ett svek.

Det hade inget med dig och er relation att göra men det hade ALLT med hans personlighet, hans sätt att resonera kring relationer och trohet att göra.

Oavsett vad som ligger bakom en otrohet och vilka anledningar man anser sig ha till det så är det alltid ett fullt medvetet val man gör som alla inte väljer.

Om du valde att acceptera hans val och opålitlighet och vara kvar med en man som valde otrohet där andra inte gör det och riskera att han gör om det så är det väl upp till dig, men det är ju dumt att försöka få det att framstå som att det bygger på nån slags "bättre vetande" eller "bättre förståelse för känslor" eller att du älskar lite mer än andra gör.

På ett sätt valde ju din man bort dig eftersom han bevisligen var ok med att förlora dig när han var otrogen för den risken visste han ju fanns och valde att ta. Jag menar, tar man verkligen såna risker med någon man älskar över allt annat?
Och om man gör det, är personen verkligen så viktig för en då?

Anonym (jag)

Fri 26 Jan 11:11

#68

Anonym (.) skrev 2024-01-26 09:13:50 följande:

Varför kopplar du ihop trohet med ägande?

Nej, all otrohet upptäcks inte. Men många gånger görs det, och många gånger när det upptäckts så vet inte den otrogne om att det har upptäckts för att den bedragne inte konfronterar.

Haha, ja det kan man ju fråga sig.

Människor som gör saker de vet inte är ok är oerhört på att hitta på ursäkter för sitt agerande och "ägande" verkar en väldigt poppis sådan, jag tror idé bygger på att... jag får göra som jag vill för ingen äger mig... ofattbart barnsligt och korkat såklart men de verkar tro på det där, vad som helst helst som gör att man slipper ta ansvar är välkommet typ.

Anonym (jag)

Fri 26 Jan 11:13

#69

Anonym (Elisa) skrev 2024-01-26 05:30:25 följande:

Jag äger inte honom o han äger inte mig..Jag har inget behov av att kolla honom som om han vore en fånge..

Vad har ägarskap med förhållanden att göra?
Menar du att det är ok att göra precis hur man vill i en relation för att man inte äger varandra?

Blir det ok att gå bakom ryggen, svika, ljuga och manipulera andra människor bara för att de inte äger dig?

Skulle du stanna hos en otrogen man?

INNEHÅLL