Hon är den jag vill dejta men hon har ingen aning. Vad bör jag göra nu?

Fast du klarar inte av att ta dig över hindren. Du vill att det ska vara enkelt, inte tråkigt, bara hända av sig själv utan större uppoffring av dig.

Och det är helt ok att tycka det. Men då får du ju också vara medveten om att det blir svårt, kanske omöjligt. 

Hade du bjudit ut henne för 6 månader sedan så hade du kunnat vara i en relation nu, om hon varit intresserad. Du blir inte mer intressant för henne ju längre du väntar. Tvärtom, du ger ju inga signaler alls att du gillar henne. Varför skulle hon sitta och vänta på dig, om hon är intresserad av dig? 

 

Du behöver inte upprepa dig tusen gånger, vi har hört dina ursäkter. Du vill inte vara ytlig som alla andra som bara vill dejta modernt, men det är konstaterat att du är exakt som alla andra och attraherades av ytan också.

Du vill inte dejta utan bara växa in i förhållandet men inser att man måste lära känna varandra men du tänker inte fråga henne om en dejt för du gillar inte att äta middag eller andra saker man gör på moderna dejter.

Du har det mycket svårare än alla andra för att avståndet finns trots att du hade kunnat haft ett förhållande med henne nu om du bara hade vågat vara mer personlig och blotta dina känslor mer, dvs avståndet har ingenting med din problematik att göra.

När ni väl har setts har ni aldrig varit själva, ni har bytt några fraser och tittat på varandra på ett dansgolv, ditt problem är oändligt mycket större än vad du tror.

Du skulle prata djupa saker och värderingar när ni är ihop. Vad händer om hon då vill helt andra saker och gör slut?

Avståndet är inget hinder, det är du som gör det till ett hinder. Det är alltså ditt fel. Sluta skylla ifrån dig.

Ingen här har sagt att man "vips hamnar i en relation". Det är du som vill ha det så. Alla säger att det krävs ansträngning av dig.

Det är INTE svårare att hamna I en relation än att behålla en. Du själv skriver ju att de flesta relationer tar slut och att folk hamnar i nya relationer hela tiden. 

Hur är det inte ett hinder? Klart det vore smidigare om hon bodde närmre. 

 

Jo, vissa har sagt att det är enkelt att skaffa partner. 

 

Ja, vissa personer. I regel är det svårare att skaffa partner än att bibehålla befintlig relation. 

Du menar att om hon bott nära hade du kunnat visa med ditt kroppsspråk att du var intresserad (men bara av hennes personlighet, inte hennes yttre så att hon inte tror att du är ytlig som alla andra)? Så som du hittills har beskrivit dig är du inte en socialt bevandrad människa, du verkar trivas bäst på egen hand eller vid datorn så jag gissar att du skulle haft lika svårt med det som du har att skriva personligt med henne.

Hela problemet här handlar inte om yttre omständigheter, det är du som är för oerfaren, läser för mycket amerikanska åsikter och tror att det finns ett facit. Du behöver bli mer självsäker så att du inte oroar dig för att andra ska reta dig eller att du ska misstolkas- detta gör man genom terapi (kuratorn du vet...)

Smidigare? Fast du har inte ens kommit så långt som att bestämma träff med henne. Ditt problem är inte avståndet utan att du inte vågar prata med henne. Du hade inte varit ett dugg närmre henne även om ni bodde i samma stad. 

Bara ge upp med det där. Du har fel. Sluta spring och göm dig bakom sådana argument.

Jo, om vi bodde i samma stad hade jag inte behövt krångla med annat. Om jag skulle bjuda ut henne imorgon skulle hon direkt förstå "Oj han gillar mig" om hon inte redan tror det. 

 

Om vi bodde i samma stad hade jag varit mycket närmre henne i hur väl jag känner henne. 

Vad ska du säga till henne i juli som gör att ni snabbt som attan växer ihop utan att varken hon eller någon annan i organisationen fattar att du gillar henne eftersom du skulle framstå som ytlig då?