Hon är den jag vill dejta men hon har ingen aning. Vad bör jag göra nu?

TS - Kan vi nu åtminstone konstatera att väx-/hamna-strategin är körd och att du måste göra något om det ska hända något?

Kan vi det? Har du insett att växa- / hamna inte kommer att hända, utan att man måste göra något nu? Ja eller Nej?

Jag har fortfarande INTE sagt NÅGOT om vad du ska göra, fattar du?
Det var en enkel Ja- eller Nej-fråga om huruvida växandet var kört. Du har språkliga problem.

Men bra! TACK! Då har vi äntligen insett att ni inte kommer att växa ihop. För jävla synd att du var så nosig med det innan då, bara. Höll på att läxa upp alla om att så skulle det minsann gå till - Man ska växa ihop.

Nu är du dock där du måste göra någonting, och inser det. Underbart!

(Mitt tips för att komma vidare är nog faktiskt att du bara hamnar i ett förhållande med henne. Det verkar smidigast och minst ansträngande.)

Nej

Det här är ju bara för dumt för att vara sant.

* Du efterfrågar bli-ihop-tips

* Folk menar på att "ta det lugnt, du är en av miljarder tonårsgrabbar i samma sits, det är svårt och man vågar inte. Fråga henne om ni ska göra något". Världhistoriens alla kärleksöden liknar varandra sedan medeltida dikter eller tidigare. Gyllene tider beskriver att "Men det är så svårt att säga till nån vad man egentligen tycker och tänker om nån" ...
Men folk ger dig tips och delar med sig av erfarenheter.

* Du går i full spinn och förkunnar att Nej, så är det inte! Du vet bättre hur förhållanden är och ska fungera och blir till. Din situation är UNIK. Andras är "enstaka anekdoter". AVSTÅNDET sabbar. Andra har bara varit "kära", du gillar på riktigt. Andra har det lättare för de har haft förhållanden förr. Tipsen duger inte. Du gör redan allt du kan. Du vill dock göra mer men det går ju inte av ren respekt. Det är såhär och såhär och såhär, minsann! Det vet du! Det handlar inte om att du är rädd för att hon ska säga Nej och hellre behåller en säker dröm. Nosig som fan. Otacksam. Brat.
Samtidigt som du vill ha tips för att göra mer envisas du med att du "gör mycket!".
Etc etc etc. Nästan 400 sidor.

* Allt rinner ut och slutar med att du är en tonårsgrabb som inte vågar. Exakt de situationer som vi andra beskrev innan de hände.
Exakt samma öde som de andra miljarderna. Vad är unikt med det? Det skrevs och sjöngs om dig innan du föddes.

Så jävla onödig historia och serverutrymme.

För övrigt är det ju så att du definitivt kan lägga ner alla tankar på henne nu eftersom du ändå erkänner att sammanväxandet är kört.

Sammanväxandet var ju det enda accepterade. Det enda respektfulla. Att ställa en aktiv fråga var ju en ren förolämpning, envisades du med. Så tänk inte ens tanken.
Du säger ju själv att det vore respektlöst. Därmed: Växande kört = Chans KÖRD.

Frågar du ut henne på något så hamnar ni ju inte.

Vill du ha tips och lyssna på dem, eller ska du fortsätta veta bäst och förmodligen låta allt rinna ut?
HELT seriös fråga.
Vill du ta din enda chans eller vågar du inte riskera ett nekande svar?

Du kan få ett nytt erbjudande om tips om du är seriös med att ta emot dem. Är det intressant eller ska du fortsätta sitta och fundera?

Du har alltså misslyckats så totalt men sitter ensam, oerfaren och singel (i motsats till andra i din egen ålder, säger du dessutom) och runkar på pojkrummet samtidigt som du förklarar och läxar upp mig om hur förhållanden fungerar och ska vara?

400 sidor, 9 månader.

Tillryggalagd sträcka i charmkampanjen:
Hon vet inget.