Svartmålad

Jag tänkte på det du skrev om att det är viktigt att det sker innan barnet är fött.

Viktigt som i bra, inte som i nödvändigt

Lite petigt men familjerätten är en del av soc.

Om ni kommer till en punkt där hon vägrar uppge vem pappan är så kommer familjerätten göra sitt yttersta för att hitta pappan. Det är för att barnet har rätt till en far och det ska mycket till för att lägga ner en faderskapsutredning. 

Om du ringer till familjerätten där hon är folkbokförd och uppger att du är pappan så kommer du sannolikt bli kallad för ett DNA-test oavsett vad mamman vill. 

Det är alltså mycket svårt att försöka utesluta pappan från barnets liv i Sverige och när pappan själv är aktiv är det omöjligt.

Att hon anklagar dig för att vara farlig helt utan bevis (förutsatt att du är ärlig om det) så kommer det snarare ligga henne i fatet. En förälder som vägrar samarbeta och försvårar umgänget kan till och med förlora vårdnaden. 

Jag fick barn med en man som visade sig vara farlig på riktigt och det har varit ett enda långt helvete att försöka skydda barnet från honom. Det heter barnets rätt till umgänge men det är BS. Allt fokus var på mitt ex. 

Han är alltså dömd för brott mot mig och senare även mot barnet eftersom samhället inte skyddar kvinnor och barn i vår situation. 

Det är sjukt men till din fördel i det här fallet. Det ska otroligt mycket till för att frånta en förälder umgängesrätten. Mitt ex förlorade den till slut och han är psykiskt sjuk, missbrukar och är dömd för flera brott. 

Så du har inget att oroa dig för även om jag förstår att det är en tuff situation. Hon kanske lugnar ner sig dessutom. Det är inte lätt att vara ensamstående på heltid så hon kanske inser fördelarna med att ha en fungerande pappa. 

Jag håller med om att övervakat umgänge kan vara en bra idé i ditt fall så att soc ser att du fungerar bra med barnet. Då blir det svårare för henne att hitta på dumheter om dig. 

Det är ett sätt att få långt mycket mer tid och inflytande över barnet än vad du har idag. Jag pratar om att det bästa sättet att bygga en stabil relation med barnet är om du bor med barnet på heltid ju förr desto bättre. Jasså du behöver inte det, och hur bra är din relation med barnet nu då, tycker du? Vs hur bra den hade varit om du hade haft ett förhållande med mamman idag? Kanske kan du få en flyktig relation till barnet framöver, där du missar den allra största delen av tiden och anknytningen. Den här bebistiden rinner snabbt iväg, men du föredrar att istället lägga den på att kämpa genom myndigheter och vara så oroad som du kallar dig i din signatur?

Man kan fint få till en relation med sitt barn utan att vara i ett förhållande med mamman eller ens bo tillsammans. 

Att det bästa för barnet är att föräldrarna bor tillsammans är bara bs. 

Självklart ska ts inte behöva ha ett förhållande med mamman, bara för att du anser att det är det bästa för barnet. Och självklart ska han kämpa gebom myndigheter för att få rätten till sitt barn och få vara pappan. Och dessutom är det viktigt för barnet att få umgänge med sin pappa. Och det ska mamman överhuvudet inte förhindra. 

Du kommer ju bara med en massa dåliga råd. 

Det är dock barnet som har rätt till umgänge med båda sina föräldrar, inte tvärt om. 

Anonym (M): Du kan inte se ett annat sätt än att bo tillsammans med mamman om man ska bo med sitt barn? 

Jaha, då borde vi inte ha så mycket barn som enbart bor med ena föräldern, eftersom man enligt dig måste bo med sitt barn för tatt vara en bra förälder och för att kunna ha en bra relation med sitt barn. 

Du inser att det du menar är så långt ifrån sanningen man kan komma.