Svartmålad

Du ska omgående ansöka om gemensam vårdnad om du inte gjort det än! Konstigt om din jurist inte sagt det redan?! Det borde inte vara svårt för dig att få och då får hon inte flytta med barnet!

Vidare är det helt klart umgängessabotage det hon håller på med och det är något som måste tas upp i vårdnadsförhandlingarna. Faktum är att om hon fortsätter med det så kan vårdnaden i slutänden övergå helt till dig.

Kontakta FR igen om att ni ska komma överens om ett umgängesschema. Går hon inte med på det eller försöker sabotera ändå så är TR nästa instans även för umgänget. Då åläggs hon med böter om hon förstör umgänget.

Ja kontakta jurist.
kanske är bra att åka till Gävle en gång så du visar att du gör allt i din makt. Och om hon då dessutom inte låter dig träffa barnet när du väl tagit dig dit så blir ju sabotaget väldigt tydligt.
hon har gissningsvis nån aktivitet om dagen, typ babysim, rytmik, mammagrupp, öppen förskola mm? borde ju kunna göra avkall på nån grej, och om du kommer kan du ju vara med på tex öppen förskola.

Fortf. inte fått träffa sonen o nu säger hon att hon bara kommer att gå med på umgänge om det är ngn från soc med på umgänget, det var inte ett krav tidigare men kom nu väldigt plötsligt. Det är flera månaders handläggningstid för det. Förut sa hon att ngn av hennes föräldrar kunde vara med, för hon vägrade själv vara det.

Har skickat in till rätten om delad vårdnad o umgänge vilket också verkar ta tid.
Hon säger hon har flyttat till Gävle nu och att jag kunde haft umgänge i Örebro några månader tills hon flyttat om jag väntat med att kräva delad vårdnad.

Börjar bli ganska uppgiven, i den här takten kommer jag o missa hela min sons första år.

Har du hjälp av en jurist? 

Ja det har jag och hon verkar duktig.

Bra.  Ta hjälp av henne.  Hon kan förklara läget och föreslå handlingsalternativ. 

Ska göra det!

Funderar mest på om det är ngn som varit i liknande sits, kan hon verkligen kräva att någon från soc ska vara med? Jag har aldrig varit våldsam och har aldrig haft någon form av missbruk utan är en helt normal skötsam människa och när man läser om det så verkar det just mest vara för de som är våldsamma eller har missbruk

Ja, hon kan kräva det men det är ine samma sak som att soc måste närvara.  Snacka med din jurist

Fråga om interimistiskt beslut.  

Enligt min erfarenhet så är det ytterst få människor som misshandlat, hotat eller betett sig illa mot andra människor som vill erkänna att det är så. Om alla vänder sig emot dig i det här, kanske det är du som ska ta dig en funderare kring om det snarare ligger någon sanning i det som ditt ex påstår?

Jag undrar också- om hon inte vill ha en relation till dig, om hon säger att hon mår dåligt av det, och du dessutom redan från början planerade att göra slut med henne (du ville alltså inte heller ha en relation med henne), varför vill du då engagera dig i hennes barn? Var kommer den drivkraften ifrån?
Är det för att barnet ska få ha sin pappa, är det för barnets bästa? Om nu mamman inte mår bra av att träffa dig- vilket hon säger och vi måste utgå från är sant (alla människor har rätt till sina känslomässiga upplevelser, upplever hon att du gjort henne illa så är detta sant, oavsett din uppfattning om saken), så kommer hon ju antagligen bli negativt påverkad av att ha dig i barnets liv- vilket också kommer gå ut över barnet. Så vill du riskera hennes och barnets välbefinnande för att du ska få vara en del av barnets liv? Är det barnets bästa eller är det dina själviska behov som väger tyngst här?

Jag tycker, på ditt inlägg att det helt ärligt finns mer av en ton av kontroll än omtanke. Du ringer omkring till olika instanser och vill ha reda på information om ditt ex och barnet när hon uttryckt att hon behöver vara ifred. Du gör detta utan hennes samtycke och helt för din egen skull. Att "förtälja" på slutet av ditt inlägg att hon skulle lida av psykisk ohälsa gör mig lite smått illamående, då det är oerhört klassiskt beteende av någon som faktiskt misshandlat sin partner.

Det verkar som, enligt mig, att du förminskar/förnekar hennes upplevelse helt samt kallar henne psykiskt sjuk och "en fara för sig själv", på ett nedvärderande sätt, för att få henne att framstå som att hon gjort någonting fel här, när vi som läser inte har tillgång till hennes version, bara din.

Enligt min nu ganska långa erfarenhet av misshandelsrelationer och de som söker hjälp, så formulerar du dig väldigt likt en förövare. Det normala är också att "psykisk ohälsa" uppkommer som ett resultat av att just befinna sig i en misshandelsrelation av olika slag. 

Att vara "akademiker" eller ha ordnad ekonomi har ingenting att göra med hur mycket empati någon besitter eller hur emotionellt mogen den är eller kapabel till föräldraskap. Jag tycker att du ska lämna den här stackars kvinnan ifred, låta henne vara 100 procent i lugn och ro för sitt barn så hon kan koncentrera sig på att vara en så bra mamma som möjligt och sen fundera ordentligt kring vad du kan ha gjort som bidragit till den här situationen. 

Hur menar du att alla vänder sig emot mig i det här? Det är bara barnets mamma som gör det? Hennes föräldrar känner ej mig så att de tar hennes sida är väl ganska naturligt?

Ska jag lämna barnet utan pappa för att mamman inte vill att jag ska vara pappa åt barnet? Jag tycker att det är ett väldigt konstigt sätt att se det på.

Det handlar inte om misshandel på något sätt i detta fallet, det handlar om mamman inte kunde hantera att bli lämnad.

Man kan nästan misstänka att du har egenintresse i detta.