Svartmålad

Enligt min erfarenhet så är det ytterst få människor som misshandlat, hotat eller betett sig illa mot andra människor som vill erkänna att det är så. Om alla vänder sig emot dig i det här, kanske det är du som ska ta dig en funderare kring om det snarare ligger någon sanning i det som ditt ex påstår?

Jag undrar också- om hon inte vill ha en relation till dig, om hon säger att hon mår dåligt av det, och du dessutom redan från början planerade att göra slut med henne (du ville alltså inte heller ha en relation med henne), varför vill du då engagera dig i hennes barn? Var kommer den drivkraften ifrån?
Är det för att barnet ska få ha sin pappa, är det för barnets bästa? Om nu mamman inte mår bra av att träffa dig- vilket hon säger och vi måste utgå från är sant (alla människor har rätt till sina känslomässiga upplevelser, upplever hon att du gjort henne illa så är detta sant, oavsett din uppfattning om saken), så kommer hon ju antagligen bli negativt påverkad av att ha dig i barnets liv- vilket också kommer gå ut över barnet. Så vill du riskera hennes och barnets välbefinnande för att du ska få vara en del av barnets liv? Är det barnets bästa eller är det dina själviska behov som väger tyngst här?

Jag tycker, på ditt inlägg att det helt ärligt finns mer av en ton av kontroll än omtanke. Du ringer omkring till olika instanser och vill ha reda på information om ditt ex och barnet när hon uttryckt att hon behöver vara ifred. Du gör detta utan hennes samtycke och helt för din egen skull. Att "förtälja" på slutet av ditt inlägg att hon skulle lida av psykisk ohälsa gör mig lite smått illamående, då det är oerhört klassiskt beteende av någon som faktiskt misshandlat sin partner.

Det verkar som, enligt mig, att du förminskar/förnekar hennes upplevelse helt samt kallar henne psykiskt sjuk och "en fara för sig själv", på ett nedvärderande sätt, för att få henne att framstå som att hon gjort någonting fel här, när vi som läser inte har tillgång till hennes version, bara din.

Enligt min nu ganska långa erfarenhet av misshandelsrelationer och de som söker hjälp, så formulerar du dig väldigt likt en förövare. Det normala är också att "psykisk ohälsa" uppkommer som ett resultat av att just befinna sig i en misshandelsrelation av olika slag. 

Att vara "akademiker" eller ha ordnad ekonomi har ingenting att göra med hur mycket empati någon besitter eller hur emotionellt mogen den är eller kapabel till föräldraskap. Jag tycker att du ska lämna den här stackars kvinnan ifred, låta henne vara 100 procent i lugn och ro för sitt barn så hon kan koncentrera sig på att vara en så bra mamma som möjligt och sen fundera ordentligt kring vad du kan ha gjort som bidragit till den här situationen.