Svartmålad

Finns förövrigt många som har det upplägget med umgänge med sitt barn och trivs med det. Är nöjd med det. Dock troligen större andel pappor än mammor, även om det finns mammor också. Men så handlar det inte om ett spädbarn utan ett barn som är minst 6 månader. 

Jag har sett vad TS skrivit. Det betyder inte att jag inte tänker svara på era inlägg eller frågor till mig. Ni är ett par stycken som kritiserat och ifrågasatt vad jag skrivit i tråden och jag har faktiskt rätt att svara på det. Du argumenterar till mig nu också och jag tänker faktiskt svara oavsett om du gillar det eller ej.

Ja precis, om mamman vill. Han är utlämnad till hennes godtycke där. Jag vet precis hur det går till, processen du beskriver. Och fortfarande kvarstår att det inte hjälper TS speciellt mycket. Han kommer missa massor med sitt barn i jämförelse med om han bor med barnet på heltid. Han har hittills inte ens sett barnet. Han är en främling för sitt eget barn.

Du har läst vad ts skrivit men du tar inte till dig vad ts skriver? 

Och nej, återigen han behöver inte bo med sitt barn på heltid för att få en bra relation. 

Om han har sett sitt barn eller inte nu vet vi faktiskt inte. 

De flesta är främlingar för sina spädbarn de första veckorna.... 

Jo, och jag har också svarat på vad han skrivit. Efter det så har du och en till fortsatt ifrågasätta och diskutera vad jag skrivit, så då svarar jag på det. Kan inte DU ta till dig DET? Eller vad är problemet? Frågar man så får man svar.

Återigen, nej, man behöver inte bo med sitt barn för att få en bra relation, men TS har ingen bra relation med sitt barn, och det funkar ju väldigt dåligt för TS att inte bo med sitt barn.

Jag utgår från TS inlägg och det han berättar om är problem och han har inte träffat sitt barn. Om jag ska diskutera något helt nytt scenarie i tråden som att han nu träffat sitt barn, ja då får han i så fall uppdatera tråden.

Att vara en främling för sitt barn är inget bra alls, eller tror du att TS är nöjd med det? Hade du varit nöjd med att inte få träffa ditt barn de första veckorna av barnets liv, och inte veta när du kommer få göra det?

Ts barn är ett spädbarn som förmodar är runt en månad gammal. En månadsgammal bebis behöver sin mamma pga av amning, så ta hade oavsett inte kunnat bo med sitt barn utan att då behöva bo ned mamman. 

Alla föräldrar är främlingar för sina barn första tiden och fram tills de träffats. Det är inget ovanligt alls. 

Nu är jag kvinna och mamma så om jag inte hade fått träffa mitt spädbarn efter förlossningen så hade det varit för att jag var oförmögen att ta hand om mitt barn och då hade varit bättre för barnet att någon annan gjorde det. Och då hade jag varit glad, för barnets skull. Detta är dock inte fallet med ts. 

Vad har du för råd till ts, som inte involvere att bli tillsammans med mamman? 

Jag vet att jag hade avslutat diskussionen. Men eftersom du verkar vilja få det till att jag menar något annat än det jag skrev så känner jag att jag måste rätta till det.
Du har fel. Du har missförstått mig.
Jag skrev att jag självklart skulle vilja ha mina barn på heltid.
Men jag skrev inte att jag tycker det är ett bra upplägg att försöka bli tillsammans med den andra föräldern igen.
Snarare tvärtom. I synnerhet när föräldern beter sig så som TS ex.
När en förälder vägrar samarbeta och svartmålar,som mamman i det här fallet,så återstår kanske bara att ta det den juridiska vägen för att försöka få till ett samarbete.
Ska du svara på frågor så är det bra om du läser vad man skriver först. 
Och är något oklart så är det bara att fråga.istället för att tilldela mig åsikter jag inte har.
Det får bli mitt sista svar till dig i den här diskussionen. 

Det vet du redan att jag inte har något bättre råd. Det är ju just därför han inte kan göra på något annat sätt, om han vill vara med barnet så mycket som möjligt, därför att barnet behöver bo med mamman på grund av amning med mera. Du säger det ju själv att det inte skulle funka att bo med barnet om han inte även bor med mamman.

Fast även om det inte skulle kunna hända dig i verkligheten, om det inte var så att du var direkt olämplig, så kan du nog ändå tänka dig in i situationen att du är inte olämplig men ändå inte få vara med ditt barn för att den andre föräldern automatiskt får vårdnaden osv. Jag tror inte du hade gillat det alls, att inte få vara med från start och inte träffa barnet alls på veckor. 

Ja det är väl det jag också säger? att du självklart hade velat vara med dina barn på heltid. Det var den åsikten jag tilldelade dig.

I situationen ts befinner sig nu så är det enda han kan göra är att gå den juridiska vägen. 

Fast igen, jag är kvinna och som ogift kvinna får man alltid ensam vårdad om sitt barn om ma  inte bestämt annat. Det sker automatiskt. 

Finns väl inge som skulle gilla att inte få träffa sitt barn på fler veckor. Just därför ska ts gå sen juridiska vägen eftersom allt annat han har prövat inte har fungerat. Förstår inte du det? 

Nej, det stämmer inte, TS KAN gå andra vägar också. Sen att han väljer att inte göra det, är en annan sak än att det inte går.

Jag vet att det sker automatiskt om man är kvinna, men kan du inte tänka dig in i hur det skulle vara i mannen situation? Jag tror inte du hade gillat det alls att inte få vara med dina barn från det de hade fötts, och behövt kämpa i diverse instanser, trots att du inte gjort något fel och inte är olämplig förälder.

Att gå den juridiska vägen kommer inte heller att funka, om han föredrar att få vara med sitt barn tidigare istället för vänta.