Svartmålad
Jag frågade Skatteverket och barnet har kommit nu, det ska ha kommit för cirka två veckor sedan.
Försökte få kontakt med modern som dock blockerat mig, fick till slut kontakt med henne far som inte ville svara på några frågor alls eller ens säga om det fanns ett barn eller ej(detta var innan jag pratat med Skatteverket). De och modern ville inte ha någon kontakt med mig.
Har varit i kontakt med familjerätten, jag ringde i syfte att informera dem om att modern eventuellt ej skulle uppge mig som fader och gav dem hennes personnummer. Kvinnan jag talade med verkade måttligt intresserad och frågade inte ens varför jag tror jag är far till barnet och pratade om att det kan ta några veckor(!) innan de ens får in att de ska utreda faderskapet. Är det verkligen rimligt?
Jag försökte också prata med henne om att modern kallat mig farlig men hon verkade väldigt ointresserad av detta.
Borde inte faderskapsutredning bedrivas väldigt skyndsamt? Läser på vissa ställen att det kan ta upp till ett år.
Jag vet inte ens hur mitt barn ser ut, om det är friskt eller vad det heter(detta kommer jag troligtvis ej får vara delaktig i att avgöra).
Det känns inte som att man som far har många rättigheter.
Om ni kommer till en punkt där hon vägrar uppge vem pappan är så kommer familjerätten göra sitt yttersta för att hitta pappan. Det är för att barnet har rätt till en far och det ska mycket till för att lägga ner en faderskapsutredning.
Om du ringer till familjerätten där hon är folkbokförd och uppger att du är pappan så kommer du sannolikt bli kallad för ett DNA-test oavsett vad mamman vill.
Det är alltså mycket svårt att försöka utesluta pappan från barnets liv i Sverige och när pappan själv är aktiv är det omöjligt.
Att hon anklagar dig för att vara farlig helt utan bevis (förutsatt att du är ärlig om det) så kommer det snarare ligga henne i fatet. En förälder som vägrar samarbeta och försvårar umgänget kan till och med förlora vårdnaden.
Jag fick barn med en man som visade sig vara farlig på riktigt och det har varit ett enda långt helvete att försöka skydda barnet från honom. Det heter barnets rätt till umgänge men det är BS. Allt fokus var på mitt ex.
Han är alltså dömd för brott mot mig och senare även mot barnet eftersom samhället inte skyddar kvinnor och barn i vår situation.
Det är sjukt men till din fördel i det här fallet. Det ska otroligt mycket till för att frånta en förälder umgängesrätten. Mitt ex förlorade den till slut och han är psykiskt sjuk, missbrukar och är dömd för flera brott.
Så du har inget att oroa dig för även om jag förstår att det är en tuff situation. Hon kanske lugnar ner sig dessutom. Det är inte lätt att vara ensamstående på heltid så hon kanske inser fördelarna med att ha en fungerande pappa.
Jag håller med om att övervakat umgänge kan vara en bra idé i ditt fall så att soc ser att du fungerar bra med barnet. Då blir det svårare för henne att hitta på dumheter om dig.