Svartmålad

Det är ett sätt att få långt mycket mer tid och inflytande över barnet än vad du har idag. Jag pratar om att det bästa sättet att bygga en stabil relation med barnet är om du bor med barnet på heltid ju förr desto bättre. Jasså du behöver inte det, och hur bra är din relation med barnet nu då, tycker du? Vs hur bra den hade varit om du hade haft ett förhållande med mamman idag? Kanske kan du få en flyktig relation till barnet framöver, där du missar den allra största delen av tiden och anknytningen. Den här bebistiden rinner snabbt iväg, men du föredrar att istället lägga den på att kämpa genom myndigheter och vara så oroad som du kallar dig i din signatur?

Jag saknar faktiskt ord.

Jag försöker hjälpa dig med vad du frågade om. Du saknar barnet i ditt liv. Du lägger till och med vikt vid detaljen att bestämma namnet, så en ytlig relation till barnet med lite umgänge då och då tror jag inte är vad du skulle föredra. Hur får du en bättre relation och anknytning till barnet än om ni skulle bo under samma tak på heltid? Därför tänker jag att det är vad du borde sträva efter. 

Jag baxnar av dina råd. 

För det första så är det verklighetsfrånvänt. Mamman till barnet signalerar tydligt att hon inte vill, hon har till och med sina föräldrar som grindvakter och jag tror knappast att några inviter skulle tas emot särskilt positivt. Ett väldigt genomskinligt försök att manipulera som jag tror de flesta skulle se igenom..och inte skulle hjälpa en framtida samarbete

Sedan är det väldigt respektlöst mot TS att föreslå att han ska leva med någon som beter sig så här och går så långt för att hålla TS borta. 
Det kan ju inte bli något kärleksfullt förhållande byggt på respekt, trygghet och tillit och mest troligt ingen intimitet. Han skrev i sin TS att förhållandet aldrig varit bra och det tycker du är en bra grund att bygga ett förhållande på. Även i bra relationer är det svårt att dela hem och vardag men du tycker att TS ska med öppna ögon gå in i något som var katastrofalt från början...
Med tanke på vad denna kvinna hittat på redan finns ju risk för alla möjliga lögner kommer under tiden och det ska TS leva med i sitt hem...Leva på nåder och med hot om vad som kan hända om man inte dansar efter någons pipa är fruktansvärt
Han har dessutom träffat en ny som han då enligt dig bara ska kasta åt sidan

Sen är det inte utifrån barnets bästa. Att leva med föräldrar som inte tycker om varandra är inte en trygg uppväxtmiljö.

Du undrade vad för råd jag skulle ge.
Och det är enkelt, den juridiska vägen.
Skaffa ett juridiskt ombud, få faderskapet fastställt, få umgänge och kämpa för delad vårdnad. Sköta kontakten med mamman i lugn men tydlig maner. Inte falla för frestelsen att smutskasta henne utan tydligt stå för det konstruktiva alternativet, låt henne falla på eget grepp.

För även om det till en början bara innebär umgänge med barnet så innebär det att TS och barnet kan få börja skapa SIN relation. 
Kvalité framför kvantitet är faktiskt Aoch O när det gäller relationen med barn..
Barn kan knyta an till människor även om det bara är korta stunder i början....
Mina barn har träffat sin moster max en gång per år men hon är ändå en av de närmaste relationerna de har. För när hon är med dem så är hon så närvarande och fokuserad på dem...det känner barn...

Till TS

Jag lider verkligen med dig. Jag kan inte ens föreställa mig hur svårt det måste vara att inte få vara delaktig, inte ens få veta att barnet fötts och att bli avfärdad av svartmålad på detta sätt.

Jag förstår att du fastnar i namngivandet. Det är en sådan central och viktig del av barnets varande som följer med hela livet, som föräldrarna brukar enas om.  En av de första viktiga symbolhandlingarna som du utesluts ifrån.
Mitt råd till dig förutom det juridiska är att söka samtalsstöd.
Gå och prata med någon om din sorg (och ilska) och för att förbereda dig att tackla ett annat slags föräldraskap än det du kanske tänkt dig...

Jag har aldrig påstått att förhållandet skulle bli som i dina idealiska romantiska drömmar, det är inte syftet, utan syftet är att få bo med sitt barn och bygga en relation.

Ja ditt sätt låter riskfyllt och inte lika effektivt. Men visst kan TS gambla på det och riskera att missa massor med sitt barn. Det är väl så han gör nu, väntar in att kunna gå den juridiska vägen, under tiden som han kastar bort tid med barnet som aldrig kommer igen.

Ja det förstår jag. 

Låter vettigt.

Funkar gör det ju, har gjort det. Men sen måste modern godkänna och där får vi väl se hur det går. 

Misstänker att hon inte kommer godkänna det.

Ja men då har du ju fått in i systemet att du försökt där. Tänker att det underlättar. 

om hon inte godkänner så ser de ju ändå att du gjort ett försök att ta ansvar, att det finns en person som anser sig vara pappa och inte fader okänd som hon kanske uppger..