-
Jag träffade en kvinna en kortare period och hon blev väldigt snabbt gravid.Tyvärr var inte detta en relation som skulle vara, hon var gravid innan vi ens setts i två månader. Jag var på väg att avsluta relationen redan innan jag fick reda på detta.Kommentarer om att jag borde använt preventinmedel undanbedes, ni vet inte hur det gick till.Iallafall. Jag avslutade relationen och hon är extremt bitter och arg på mig, hon bröt kontakten med mig efter hon varit gravid några månader.Nu borde hon föda vilken dag som helst, om hon inte redan har gjort det.Jag har fått höra att hon svartmålar mig extremt mycket till olika instanser redan nu, exakt hur jag vet detta vill jag inte riktigt gå in på för att inte outa mig själv.Men hon påstår att jag är farlig, ämnar skada henne och/eller barnet och säger att det nu finns många insatser för att hjälpa henne och barnet från mig.Vet också att hon har båda sina föräldrar med i allt och de hejar på henne i detta.Jag har aldrig hotat henne eller gjort henne illa på något som helst sätt eller gjort något som skulle få mig att framstå som farlig. Jag är en helt vanlig man, akademiker med stabilt jobb och stabil tillvaro. Ostraffad, sysslar inte med droger och dricker otroligt sällan alkohol och då i väldigt små mängder.Vad kan jag göra i den situation jag befinner mig i? Ingen myndighet har kontaktat mig, från modern är det knäpptyst och det känns som att jag som far är helt rättslös i detta.Hon har tidigare innan hon bröt kontakten uttryckt att det är såhär det blir när jag inte vill vara tillsammans med henne.Hon har historia av psykisk ohälsa, inget som jag tror gör henne farlig för någon annan än sig själv, men det kändes relevant att förtälja.
-
Svar på tråden Svartmålad
-
Anonym (Oroad) skrev 2023-11-27 21:06:22 följande:
Jag frågade Skatteverket och barnet har kommit nu, det ska ha kommit för cirka två veckor sedan.
Försökte få kontakt med modern som dock blockerat mig, fick till slut kontakt med henne far som inte ville svara på några frågor alls eller ens säga om det fanns ett barn eller ej(detta var innan jag pratat med Skatteverket). De och modern ville inte ha någon kontakt med mig.
Har varit i kontakt med familjerätten, jag ringde i syfte att informera dem om att modern eventuellt ej skulle uppge mig som fader och gav dem hennes personnummer. Kvinnan jag talade med verkade måttligt intresserad och frågade inte ens varför jag tror jag är far till barnet och pratade om att det kan ta några veckor(!) innan de ens får in att de ska utreda faderskapet. Är det verkligen rimligt?
Jag försökte också prata med henne om att modern kallat mig farlig men hon verkade väldigt ointresserad av detta.
Borde inte faderskapsutredning bedrivas väldigt skyndsamt? Läser på vissa ställen att det kan ta upp till ett år.
Jag vet inte ens hur mitt barn ser ut, om det är friskt eller vad det heter(detta kommer jag troligtvis ej får vara delaktig i att avgöra).
Det känns inte som att man som far har många rättigheter.
Om ni kommer till en punkt där hon vägrar uppge vem pappan är så kommer familjerätten göra sitt yttersta för att hitta pappan. Det är för att barnet har rätt till en far och det ska mycket till för att lägga ner en faderskapsutredning.
Om du ringer till familjerätten där hon är folkbokförd och uppger att du är pappan så kommer du sannolikt bli kallad för ett DNA-test oavsett vad mamman vill.
Det är alltså mycket svårt att försöka utesluta pappan från barnets liv i Sverige och när pappan själv är aktiv är det omöjligt.
Att hon anklagar dig för att vara farlig helt utan bevis (förutsatt att du är ärlig om det) så kommer det snarare ligga henne i fatet. En förälder som vägrar samarbeta och försvårar umgänget kan till och med förlora vårdnaden.
Jag fick barn med en man som visade sig vara farlig på riktigt och det har varit ett enda långt helvete att försöka skydda barnet från honom. Det heter barnets rätt till umgänge men det är BS. Allt fokus var på mitt ex.
Han är alltså dömd för brott mot mig och senare även mot barnet eftersom samhället inte skyddar kvinnor och barn i vår situation.
Det är sjukt men till din fördel i det här fallet. Det ska otroligt mycket till för att frånta en förälder umgängesrätten. Mitt ex förlorade den till slut och han är psykiskt sjuk, missbrukar och är dömd för flera brott.
Så du har inget att oroa dig för även om jag förstår att det är en tuff situation. Hon kanske lugnar ner sig dessutom. Det är inte lätt att vara ensamstående på heltid så hon kanske inser fördelarna med att ha en fungerande pappa.
Jag håller med om att övervakat umgänge kan vara en bra idé i ditt fall så att soc ser att du fungerar bra med barnet. Då blir det svårare för henne att hitta på dumheter om dig.
-
Det är nog familjerätten du bör ligga på för de är de som kommer att fastställa faderskapet. Fortsätt att, ytterst artigt, skriva, mejla och ringa till dem, minst en gång i veckan fram tills det att du får mer information.Anonym (Oroad) skrev 2023-11-27 21:06:22 följande:
Jag frågade Skatteverket och barnet har kommit nu, det ska ha kommit för cirka två veckor sedan.
Försökte få kontakt med modern som dock blockerat mig, fick till slut kontakt med henne far som inte ville svara på några frågor alls eller ens säga om det fanns ett barn eller ej(detta var innan jag pratat med Skatteverket). De och modern ville inte ha någon kontakt med mig.
Har varit i kontakt med familjerätten, jag ringde i syfte att informera dem om att modern eventuellt ej skulle uppge mig som fader och gav dem hennes personnummer. Kvinnan jag talade med verkade måttligt intresserad och frågade inte ens varför jag tror jag är far till barnet och pratade om att det kan ta några veckor(!) innan de ens får in att de ska utreda faderskapet. Är det verkligen rimligt?
Jag försökte också prata med henne om att modern kallat mig farlig men hon verkade väldigt ointresserad av detta.
Borde inte faderskapsutredning bedrivas väldigt skyndsamt? Läser på vissa ställen att det kan ta upp till ett år.
Jag vet inte ens hur mitt barn ser ut, om det är friskt eller vad det heter(detta kommer jag troligtvis ej får vara delaktig i att avgöra).
Det känns inte som att man som far har många rättigheter.
Hur säker är du på att du är pappan? Känner du dig väldigt säker så kanske det är dags att redan nu kontakta en bra advokat som kan hjälpa dig genom processen.
Respektera att mamman ej vill ha kontakt med dig för närvarande. Skriv om möjligt ett brev (till mamman eller till hennes pappa som du hade pratat med) där du poängterar att du kommer att göra allt du kan för att få till ett bra samarbete runt barnet och göra ditt för att bidra till att faderskapsutredningen går smidigt. Inkludera dina kontaktuppgifter och kanske en nalle till barnet om det känns rätt. Men efter det så låter du allt gå genom mer officiella kanaler eller på mammans initiativ.
Håll huvudet kallt och tänk långsiktigt och jag hoppas att du får klarhet i situationen mycket snart. -
Funkade det att anmäla faderskapet via skatteverket/länken?
-
Vilken fruktansvärd kommentar.Anonym (M) skrev 2023-11-27 21:50:09 följande:Säg inte det. Hon kanske förlåter dig och tar dig tillbaka om du säger de rätta orden. Och beträffande resten, det hänger väl på hur motiverad är du att säkra en relation med ditt barn?
Det handlar väl inte om motivation!!!
Mamman till barnet håller aktivt försöka svartmåla honom som våldsam och farlig i syfte att utesluta honom som en del i barnets liv.
Det är inte ett förhållande som TS ska försöka få tillbaka.
TS ska kunna få vara delaktig i sitt barns liv utan att behöva offra sig själv i en destruktiv relation. -
Jag försöker hjälpa TS. Har TS några bevis att hon verkligen försöker göra det, det kanske bara är hörsägen. Och även om det är sant så kan det fungera att hon tar honom tillbaka. Huvudsaken är väl att han säkra en relation och anknytning till barnet, det blir ju väldigt mycket svårare om man inte bor ihop och i synnerhet om TS har en dålig kontakt med mamman. Lättare om man är sams och mamman är nöjd. Men visst TS kan chansa på vad nu ditt råd är istället och hoppas det går vägen.Anonym (S) skrev 2023-11-28 20:59:54 följande:Vilken fruktansvärd kommentar.
Det handlar väl inte om motivation!!!
Mamman till barnet håller aktivt försöka svartmåla honom som våldsam och farlig i syfte att utesluta honom som en del i barnets liv.
Det är inte ett förhållande som TS ska försöka få tillbaka.
TS ska kunna få vara delaktig i sitt barns liv utan att behöva offra sig själv i en destruktiv relation. -
Det är inte bara hörsägen, jag vill som bekant inte säga för mycket för att inte outa mig själv men hon försöker aktivt måla upp mig som farlig på flera olika sätt.Anonym (M) skrev 2023-11-28 23:35:51 följande:Jag försöker hjälpa TS. Har TS några bevis att hon verkligen försöker göra det, det kanske bara är hörsägen. Och även om det är sant så kan det fungera att hon tar honom tillbaka. Huvudsaken är väl att han säkra en relation och anknytning till barnet, det blir ju väldigt mycket svårare om man inte bor ihop och i synnerhet om TS har en dålig kontakt med mamman. Lättare om man är sams och mamman är nöjd. Men visst TS kan chansa på vad nu ditt råd är istället och hoppas det går vägen.
Självklart vill jag inte ha ett förhållande med modern. Jag vill såklart inte vara med någon som svartmålar mig, manipulerar mig och försöker undanhålla mitt barn från mig. Jag träffade henne endast i två månader för att jag snabbt insåg att jag ej vill vara vara med henne, jag förstår inte varför det överhuvudtaget diskuteras.
Dessutom har jag idag en ny flickvän som är hästlängder vettigare än vad modern till barnet någonsin var. -
Om du kommer tillbaka och säger de rätta orden så kanske hon inte svartmålar dig, manipulerar dig och undanhåller barnet längre, var ju min tanke iallafall. Det diskuteras för att försöka hitta sätt för dig att effektivt bygga en relation med ditt barn, och det gör man allra bäst om man bor tillsammans med barnet på heltid. Barn och relationen till dem går före en själv och vilka önskningar man har om en partner, tänker jag iallafall. Man kan inte få precis allt man vill ha här i livet.Anonym (Oroad) skrev 2023-11-29 01:39:02 följande:Det är inte bara hörsägen, jag vill som bekant inte säga för mycket för att inte outa mig själv men hon försöker aktivt måla upp mig som farlig på flera olika sätt.
Självklart vill jag inte ha ett förhållande med modern. Jag vill såklart inte vara med någon som svartmålar mig, manipulerar mig och försöker undanhålla mitt barn från mig. Jag träffade henne endast i två månader för att jag snabbt insåg att jag ej vill vara vara med henne, jag förstår inte varför det överhuvudtaget diskuteras.
Dessutom har jag idag en ny flickvän som är hästlängder vettigare än vad modern till barnet någonsin var. -
Tyvärr, den båten har seglat för länge sedan. Inte det jag startade tråden för att diskutera.Anonym (M) skrev 2023-11-29 02:05:30 följande:Om du kommer tillbaka och säger de rätta orden så kanske hon inte svartmålar dig, manipulerar dig och undanhåller barnet längre, var ju min tanke iallafall. Det diskuteras för att försöka hitta sätt för dig att effektivt bygga en relation med ditt barn, och det gör man allra bäst om man bor tillsammans med barnet på heltid. Barn och relationen till dem går före en själv och vilka önskningar man har om en partner, tänker jag iallafall. Man kan inte få precis allt man vill ha här i livet.
-
Tråden handlar om att du är oroad för detta med barnet och du frågar vad du ska göra i din situation. Hur menar du att båten har seglat för länge sedan? Det vet du väl inte om du inte försöker. Du verkar inte direkt lösningsorienterad. Du har ingen kontakt med ditt barn, du missade födelsen och du har aldrig ens sett barnet. Jag pratar om värdefull, värdefull tid med ditt barn som du aldrig kommer få tillbaka, men du bara framhåller din nya dejt i diskussionen istället. Ni kanske inte ens är tillsammans längre om bara några år. Kvinnor kommer och går, men förhållandet till ens barn varar på livstid.Anonym (Oroad) skrev 2023-11-29 02:40:47 följande:Tyvärr, den båten har seglat för länge sedan. Inte det jag startade tråden för att diskutera.
-
Lösningsorienterad? Du har snöat in dig på att jag ska försöka få till ett förhållande med någon jag absolut inte vill ha ett förhållande med och som absolut inte vill ha ett förhållande med mig. Håll dig till ämnet.Anonym (M) skrev 2023-11-29 06:44:06 följande:Tråden handlar om att du är oroad för detta med barnet och du frågar vad du ska göra i din situation. Hur menar du att båten har seglat för länge sedan? Det vet du väl inte om du inte försöker. Du verkar inte direkt lösningsorienterad. Du har ingen kontakt med ditt barn, du missade födelsen och du har aldrig ens sett barnet. Jag pratar om värdefull, värdefull tid med ditt barn som du aldrig kommer få tillbaka, men du bara framhåller din nya dejt i diskussionen istället. Ni kanske inte ens är tillsammans längre om bara några år. Kvinnor kommer och går, men förhållandet till ens barn varar på livstid.
Jag behöver inte ha ett förhållande med modern för att ha en relation med barnet.