Vår situation är så udda! Eller?

Tack jag behövde verkligen läsa detta just nu.. 
Satt i bilen nästan 30 min nyss efter jag varit i tränat, ensam. 
Har min dagbok på mobilen skrev i den.. 
Att jag är en mkt svag person som alltid stoppar huvudet i sanden, går med på det mest för att inte orsaka tjafs eller bråk. Det är ju galet. 
Alltid satt alla andra före mig själv. Vill att alla ska må bra. 
Vet att jag måste bli starkare och våga stå på egna ben. 
Utåt sett ser alla mig som så stabil lugn stark bla på. Jobbet.
Men jag visar aldrig mina innersta känslor för ngn. Bara sambon som fått ta alla mina utbrott och gråtatracker. Gråter av minsta lilla alltid varit så. Och han är tvärt om, blir tyst o bara låter allt vara o glömmer snabbt. 
Kanske är vi egentligen inte kompitabla? 
Men hur har vi då kunnat hålla ihop i 25 år utan att bryta en enda gång? Utan att vara otrogna en enda gång (innan detta)? 
Har vi bara stått ut eller har vi utvecklat ngn form av band som hållit starkt, ända fram till nu? 
Vi känner ju varann utan o innsn, gjort allt tillsammans, velat göra allt tillsammans. 
Har vi varit ifrån varandra ngn kväll så har båda tyckt det är skit trist. 

Där är kanske felet? Vi har bara haft varandra o det har nog i längden slitit på oss mer och mer smygande tills nu.. Då bandet sprack. 

Han lever ut nu, han gör saker vi inte gjort på länge.  Sånt ha. Alltid sagt är tråkigt tex gå på stan o shoppa eller prova ny mat etc. 
Han har bytt ut hela sin garderob på ett par månader, köper parfym... 
Gått ner i vikt men det började han med redan innan henne iof.. Men är smalare än på länge. 
Trimmar skägget noga... 

Nej jag känner knappt igen honom, samtidigt som jag ju märker att han verkar må bra av allt detta. Och alla är väl värda att må bra? 
Tyvärr gjorde han det på helt fel sätt. 
Han kunde ha gjort alla dessa förändringar för sig själv, med mig.. 
Tar jag upp det att varför har du aldrig sagt att du vill tex gå på bio? 
Då svarar han alltid : du har ju inte heller sagt ngt?? 
Nej kanske inte.. Ingen av oss har nog ansträngt oss på många år.. 
Kanske var detta ganska väntat ändå? Kanske hade vi gått isär ändå? 

Sorgligt och så synd att vi inte gjorde ngt tidigare... 

Jag tycker verkligen inte som om du verkar vara en svag person!
Tvärtom så ser jag dig som en riktigt stark person..

Allvarligt du måste vara stark iom hur du hanterat allt detta..från början till slut..
Och du har hela tiden stått fast med vad du tycker..och bara det är starkt..

Sen efter själv ha varit med samma man nu i 30 år så vet jag väl att man lätt kan ta varandra för givna emmellanåt..och ett förhållande går upp och ner..
men att ha både egna och gemensamma intressen har alltid varit jätte viktigt för oss..Genom alla år..Så kanske ni glömde av något där..det är möjligt?
Men det är ju onödigt att älta om det nu  efteråt kanske, eller ?

Men om min man skulle vilja skilja sig för att han hade träffat en annan så hade han inte fått komma tillbaka när han väl hade blivit tillsammans med henne.

Ett snedsteg hade jag accepterat efter så många år tillsammans, men jag hade inte accepterat att han velade mellan mig och någon annan..Då hade jag bara mått ännu sämre..

Så låt inte din fd utnyttja dig längre.skulle jag säga, men du känner ju dig själv bäst såklart..och hur mycket du tål..
Men tillåt inte mer än du känner att du ff mår bra efter ni har träffats, typ..kan ju var bra att tänka på kanske..

Och kan du inte göra saker som tex att träna med någon annan än din fd..vem som helst..
Och kan du inte börja, bara börja tänka tanken åtm på att börja träffa andra karlar.. eller börja prata med dom åtm?

Tänkte bara att det kanske få dig på bättre humör om inte annat..och inte att det måste leda till något exakt just nu..😃

Tack! Känner mig inte stark men ja, står ofta fast vid sådant jag tycker. 

Testade ladda hem en dating app förut. Mådde bara illa vid tanken att ens prata med ngn där.. Kändes sjukt desperat och kunde inte föreställa mig att röra vid ngn av dessa karlar.
Testade chatta med en.. Efter ett par meningar bjöd han hem mig för han ar så ensam. Usch.. 

Så nej där är jag verkligen inte ännu. 

Men absolut göra saker på egen had är viktigt. 
Men har så otroligt socialt jobb så är dränerad efteråt.. Därav att jag har så litet socialt nätverk. Är välsrigt introvert, det är vi båda. 
Vi har lätt att prata med andra inte blyga eller k åtvänds, men blir dränerande av mkt socialt umgänge. 
Hade en egen träningsform jag utövade där jag träffade en väninna. Tyvärr valde vi båda att ta en paus nyligen pga tidsbrist och det var bara på träningen vi träffades.. Men kontaktade faktiskt henne nyligen så vi ska försöka träffas snart. 

Sen har jag inte så mkt energi kvar eller vill ge det jag har kvar till dottern... Umgås mer än gärna med henne hon är fantastiskt rolig och vi har mkt gemensamt. Vi ska faktiskt gymma tillsammans i morgon får se om hon gillar det hehe. 

Jag tror innerst inne att han inte velat så mkt.. Det är när de 2 ej setts på ett par dagar och vi haft det bra tillsammans som han kan tvivls

 

Liten update

Huset har haft sina första visningar i kikar på lite lägenheter för att vara beredd. Ska köpa själv, sambon har ej brant vad han gör än köper eller Försöker hyra ngt. Behöver han får han bo hos oss absolut, vi är fortfarande väldigt tighta ja.
Det går fortfarande upp o ner... Men han är mkt me hemma nu, sover ej över hos den andra längre utan de ses mest eftermiddag eller dag tid om de är lediga. Inte så mkt kvällar. 
De har backat rejält då han kände att allt gick för fort i början.
Han säger att de typ dejtar mer än är ett par. 
Vi umgås också, som innan med gym men mkt fix hemma med huset. 
Jag mår mkt bättre men kraschar ibland. 
Förösker lära mig leva i nuet. 
Och i nuet mår jag bra. 
Ja han bor alltså kvar vi umgås o ja några av er vill väl gärna veta om vi har sex. Ja det har vi. 
Ofta. 
Hade jag ej velat eller mått dåligt av det hade jag sagt nej... Men vi båda vill. 
Vi pratar ej om deras sexliv jag. Vill ej veta. 
Men fick nys om att de knappt haft sex alls senare månaderna .. Mest för att de ej ses så sent längre och sällan hemma hos henne. Mer ute.
Men jag försöker att inte fråga amkt alls om deras träffar det mår jag bäst av men det är svårt. 
Blir ju att man undrar o jämför.. Vad har hon som inte jag har? 

Älskar jag honom fortfarande? Absolut! 
Vill jag ha tillbaka honom? Vet inte faktiskt... 
Skönast är när båda jobbar, sen ses vi på em tränar eller gör ngt annat.. Och när vi lagt oss. 
Men att umgås hela dagarn är inget måste för mig längre.  Då finns också risken att jag upprörs av ngt eller tar upp ngt som leder till tjafs. 
Så kankse ska vi ej vara ett par? 
Kanske nära vänner som njuter av varandra sällskap ibland? 

Jag vill köra vidare så här tills vi sålt o jag fått min lägenhet då tro ajg allt faller på plats naturligt. 

Liten update

Huset har haft sina första visningar i kikar på lite lägenheter för att vara beredd. Ska köpa själv, sambon har ej brant vad han gör än köper eller Försöker hyra ngt. Behöver han får han bo hos oss absolut, vi är fortfarande väldigt tighta ja.
Det går fortfarande upp o ner... Men han är mkt me hemma nu, sover ej över hos den andra längre utan de ses mest eftermiddag eller dag tid om de är lediga. Inte så mkt kvällar. 
De har backat rejält då han kände att allt gick för fort i början.
Han säger att de typ dejtar mer än är ett par. 
Vi umgås också, som innan med gym men mkt fix hemma med huset. 
Jag mår mkt bättre men kraschar ibland. 
Förösker lära mig leva i nuet. 
Och i nuet mår jag bra. 
Ja han bor alltså kvar vi umgås o ja några av er vill väl gärna veta om vi har sex. Ja det har vi. 
Ofta. 
Hade jag ej velat eller mått dåligt av det hade jag sagt nej... Men vi båda vill. 
Vi pratar ej om deras sexliv jag. Vill ej veta. 
Men fick nys om att de knappt haft sex alls senare månaderna .. Mest för att de ej ses så sent längre och sällan hemma hos henne. Mer ute.
Men jag försöker att inte fråga amkt alls om deras träffar det mår jag bäst av men det är svårt. 
Blir ju att man undrar o jämför.. Vad har hon som inte jag har? 

Älskar jag honom fortfarande? Absolut! 
Vill jag ha tillbaka honom? Vet inte faktiskt... 
Skönast är när båda jobbar, sen ses vi på em tränar eller gör ngt annat.. Och när vi lagt oss. 
Men att umgås hela dagarn är inget måste för mig längre.  Då finns också risken att jag upprörs av ngt eller tar upp ngt som leder till tjafs. 
Så kankse ska vi ej vara ett par? 
Kanske nära vänner som njuter av varandra sällskap ibland? 

Jag vill köra vidare så här tills vi sålt o jag fått min lägenhet då tro ajg allt faller på plats naturligt. 

Kul och höra att du mår bättre för det mesta..Men så är det ju för oss alla dödliga  att livet går upp och att livet går ner.. Inget konstigt alls! 😄
Det är du inte ensam om att känna TS..
Speciellt inte i dessa tider med allt elände som händer över världen..

Du gör ju heller inget fel i vilket fall..vare sig du ligger med honom eller inte..han eller ni är ju vuxna nog att bestämma det själva kan man ju tycka.

Sen vad som är det "rätta" att göra för en enskild person eller inte är svårt för andra att veta..Det finns inte alltid ett enda rätt svar, utan snarare flera olika svar och det är ju så olika från situation till situation och från person till person.

För min del så tycker jag inte att fysiskt otrohet är det värsta som skulle kunna hända, men jag vet att många andra ser det som det allra värsta en människa kan göra nästan. 

Vad han gör och inte gör med eller mot henne har ju egentligen ingenting med dig att göra..Det har nog först o främst med han själv att göra skulle jag tro..

Fortsätt tänka på dig själv (och din dotter) först o främst och ta ett steg i taget  framåt så kommer det kännas bättre och bättre, vad du än beslutar dig för i framtiden...😊

Det är väl alltid fel att ligga med en man som man vet är upptagen....