Vår situation är så udda! Eller?

Det sista.. 
Exakt, har man inte varit i exakt samma situation så vet man ont hur man skulle reagera. 
Alltid trott att otrogen då åker han ut. Punkt.

Har man inte levt med samma namn i 25 år, lärt känna varann utan och innan, kanske blivit ohälsosamt tighta med varandra.. Så vet man inte hur man reagerar sen dagen en kris kommer. 
Lämnar man vara allt hux flux eller kämpar man lite lite till? Säger man bara hej då i ett ögonblick eller väljer man att stanna upp andas o analysera? 
Har du inte varit i exakt den sitsen så vet du inte hur du skulle reagera. 
Jag trodde inte jag skulle reagera som jag gjorde! 
Nu valde jag att gå på magkänslan och det som kändes rätt för oss. 
Vi är idag fortfarande vänner, vi kan fortfarande prata med varandra, vi bråkar inte... Vi har en plan för närmsta framtoden. Och det känns som vi ändå valde rätt. 

Hur är det med dig nu, ts?  Känner du dig okej efter ditt ex och hans nyas weekend? Jag har följt din tråd och varit på väg att skriva ett par gånger men inte kommit till skott. Jag känner med dig, det är en enorm livsomställning du/ ni går igenom. Jag vill mest säga att du inte är ensam om din reaktion på allt detta.

Jag och maken hade en situation som liknade er för ett antal år sedan. Det var dock jag som blev kär i en annan? Det var ett känslomässigt kaos för alla även om jag självklart bar ansvaret för det. Vi hade också levt tillsammans sen vi var mycket unga. Man knyter starka band då. Min man reagerade liknande som du och var mer ledsen än arg och lät mig bo kvar så länge jag ville trots att jag dejtade den andre. Han rev inte lägenheten utan grät och hade tusen frågor och vi pratade i timmar om allt och kom närmre varandra än någonsin. Jag hade enorm ångest över vad jag utsatte honom för men inte vett att stanna upp och gå i parterapi utan fokuserade på att lära känna min dejt. Som du började min man efter ett tag att fokusera mer på sitt liv och sina intressen. 

När jag flyttade upptäckte jag hur tufft det var att leva utan den person som stått mig närmast i alla år och att min dejt bara var en förälskelse. Det var en hink iskallt vatten över huvudet att inse vad jag slängt bort. Min man hade börjat bygga ett eget liv och var oerhört sårad och tveksam till att komma tillbaka till mig.  Det tog närmre två år att återuppbygga saker mellan oss och jag var livrädd mer än en gång att det aldrig skulle bli vi igen.

Jag känner varken dig eller din man och alla är vi olika men jag hoppas att han tänkt igenom det här noga. Han behöver inse vidden av sitt val, att välja henne är också att välja bort äktenskapet med dig fullt ut. Han kommer inte kunna ha det som nu, dig hemma i huset och dejta henne för evigt.

Ta hand om dig. Fortsätt göra roliga saker med din dotter och bygg på ditt liv. Du är värd att ha det bra. Både nu och när han flyttar. 

 

Tack att du frågar! 

Det gick bättre än jag trodde när de reste iväg, fick några updates fast jag sa att han inte behövde. De hade det jättebra.
Fick mig väl lite att inte att det är väldigt seriöst mellan dom mer än en fling. Gör ont som fan men jag måste börja fatta det. 
Hon har även öppnat sitt hem till honom nu förut var hon väldogt resgrektiv när han fick komma dit men nu har hon sagt att han får komma o gå som han vill.
Jag personligen tycker allt går väldigt fort men det kanske är för att jag är den som står bredvid..?
Men de verkar onekligen var väldigt väldigt kära. 
Vi lunkar på hemma, vi har fortsatt gör lite saker ihop men sedan strax innan rean o nu efter känner jag att han gliidt iväg lite mer. 
Och att jag vågat backa lite mer också vilket jag uj ändå behöver göra. 
Försöker att inte sms för mkt fast det är ngt jag älskar att göra. Bara kolla läget, fråga ngt skicka en kul bild.. Förösker men det är svårt!

Försöker tänka om det är honom som person jag saknar nu eller bara det som varit eller rädslan att bli ensam?
Eller känslan att bli bortvald? 

Tänker mig en light version av no contact. När vi ses ses vi så klart men inte den som tar kontakt varje gång... Om det inte är ngt viktigt så klart. 
Jag kan ju inte få honom att ändra sig.. Hur mkt jag än skulle vilja. 
Får mer tänka, han har gjort sitt val, vi kommer bra överens, vi ska bara fixa detta med huset och allt praktiskt. Sen är det ödet som bestämmer.

Ska faktiskt till honom att jag vet faktiskt inte vad jag skulle svara om du plötsligt ville ha mig tillbaka. Menade det inte till 100 procent men en liten del av mig menade det.. 

Jag är ledsen från och till men det är mest samma sorgsenhet.

Tack att du delade med dig från "den andra sidan,  hur den som lämnat kan känna. 
Han känns ju genuint förälskad så jag vägar inte hoppas att han som du ångrar sig. 
Innerst inne hoppas jag lite fortfarande.. Att han ska fatta vad han missat sen när vi flyttar... 
Men då kankse det är för sent så försöker verkligen att inte tänka så. 

Jag o dotter ska på idol final på fredag så mysigt! Sen var vi bokat en liten kryssning efter nyår! 
Så det är hon o jag som är prio nu!

Sen måste vi berätta för henne snart med det ska vi. Han sover hon den nya fler o fler ggr i veckan nu å även fast han har ett jobb med nattpass vi skyller på så är det snart ohållbart. 
Tycker han kan sova hemma mer men samtidigt.... Vill jag det? Vore det ej för dottern o slippa hitta på ursäkter så hade det nog ej varit lika jobbigt. 

Jag håller med dig om att det går väldigt fort mellan dem när man ser det utifrån. Samtidigt är det ju ofta så när man är nyförälskad att inget kan gå fort nog. Först när nyförälskelsen klingar av och djupnar eller det tar slut ser man själv att allt gick i 180.

Jag tror att det är bra att du backar även om jag förstår att det är svårt! När man varit tillsammans länge blir det nog lätt så att man till sist inte vet om det är personen man saknar eller om det är ensamheten man är rädd för. Jag hade samma funderingar när det var över mellan mig och dejten. Var det maken jag saknade eller var det att vara singel som skrämde efter alla år? Du har fått ett bra tips tidigare i tråden tycker jag om att testa kurator. De brukar vara bra att bolla med men det passar så klart inte alla så jag tycker det låter bra att du har din dagbok. Bara att se sina egna tankar i skrift kan hjälpa en att reda ut sina känslor lite.

Att våga ställa ärliga men tuffa frågor till dig själv kanske också kan hjälpa dig att bena ut om det är saknad efter exet eller bara rädsla för ensamheten? Frågor som hjälpte mig att komma vidare i tankarna var ?Var vi verkligen bästa vänner innan dejten (i ditt fall hans kollega) dök upp eller var det bara något vi sa?? ?Om jag fick välja vem jag ville i hela världen skulle jag då vilja bli gammal med, honom eller någon annan?? ?Vilka egenskaper tycker jag är viktiga hos en partner, de han har eller några helt andra??

Tråden är lång. Har du någon hobby? Isåfall skulle jag rekommendera att fokusera på den för att få något annat att tänka på också? Eller börja med något helt nytt som verkar roligt?

Fortsätter i ett nytt inlägg familjeliv loggar ut en så fort för inaktivitet att jag inte hinner skriva klart:)

Ingen kan veta om han kommer ångra sig eller inte så jag tycker att du gör klokt som fokuserar på husförsäljningen och ett nytt liv för dig och dottern. Men om han ångrar sig tycker jag inte att du ska ta tillbaka honom utan vidare. Känn efter om det verkligen är vad du vill isåfall. Du är viktig! Dels bör han inte få intrycket att han kan komma och gå som han vill. Dels bör man inte vara tillsammans med någon på slentrian och för minnena man har tillsammans  utan för att man fortfarande älskar varandra. 

Bra att ni snart ska berätta för dottern. Jag förstår att det tär att ljuga och undanhålla. Det är viktigt att hon inte råka upptäcka det själv så att ni inte förstör förtroendet mellan henne och er föräldrar. På ett sätt vore det förstås smidigare om han sov mer hemma tills ni berättat för henne samtidigt förstår jag om det känns konstigt för dig att ha honom där. Han har gjort sitt val som du säger.

Hoppas det blir jätteroligt med dottern på idolfinalen:) Jag tror du gör helt rätt som försöker ha roligt trots att det är tufft just nu, man behöver ljusglimtar för att orka:)

Stella
Tack för ditt svar

Ja jag känner att han mer i mer visar nya sidor som jag inte känner igen o på ett sätt gör ser lite enklare att se oss som separerade faktiskt. 
Samtidigt som jag varit extra känslig i sorgsen senaste tiden men det kanske är insikten av att det är helt helt över som gör det så? 

Har gymmet som största hobby utanför hemmet. Vill inte åka o göra massa saker när jag vet att dottern blir så mkt ensam så så hon är första prioritet just nu. 

Jag trodde ju att det var vi 2 för evigt, då vi haft ngt unikt har jag känt.. Men ser jag tillbaka har vi försummat varandra mkt senaste åren och allt vara gått i slentrian.. För sent att ändra nu men ser ju hur vi inte gett varann uppmärksamhet på länge.. Fast vi hade det bättre än på längre precis innan allt detta hände, då jag kände att jo det är verkligen vi 2 mot världen. 

Sorgligaste är nog att han lever upp nu... Nytt jobb, gått ner massa i vikt, köper fina kläder, gör saker som restauranger o liknande som vi inte gjort på år...  Han har fått en ny gnista känns det som. Och det är väl jättehärligt för honom! Alla ska ju få må bra! 
Men det JAG fått från uppbrottet är brustet hjärta och ensamhet. Det är det som nog gör mest ont. 
Han har mått skit av detta ja, men han har haft ngn att gå till o få tröst. Jag har varit ensam.. 

Och ni har fortfarande inte skilt er och berättat för dotter? 

Stackars eran dotter. 

Vi är ej gifta så nej inte skiljt oss vi är separerade. 

Nej men ska berätta troligen i morgon vi Ska sätta oss ner o diskutera allt i morgon.

Mer stackars dig som inte förstår att allas situationer är olika och att det verkligen inte varit läge att berätta för vår dotter ännu. Varför vet nog vi som föräldrar bäst? 

Du ska se att vad du nu ser hos din fd. partner också kommer att ske hos dig. Du kommer att utvecklas åt ditt håll, få nya vänner, intressen och kanske jobb. 

Det känns alltid jobbigt när framtiden inte känns självklar, men du får se den med nyfikna ögon. 

Det kinesiska tecknet för kris betyder också möjlighet. Du har nu möjligheten att forma framtiden för dig och din dotter.

Nej, jag håller med den personen. Ert barn ska gå först. Han kan lugna ner sig med sin nya brud.