Är otrohet en förutsättning för 20+ förhållanden?

Hade en diskussion nyligen med några bekanta där de flesta varit ihop med en och samma partner mellan 20- 40. Det visade sig att alla haft otrohetsproblematik och haft några ordentliga kriser i förhållandet där de varit nära att separera. Flera hade även blivit förälskade i andra och sårat sina respektive.

Jag också läst en del biografier av kända personer och radarpar som utifrån  sett verkat så lyckliga men alla tampats med otrohetsproblematik.

Tror ni det finns några som varit ihop 20-30-40 år som klarat sig och inte frestats att prassla lite vid sidan?

Klart att det finns, men däremot tror jag inte att det beror på att de är så mycket finare människor än andra. Utan snarare om att de inte har haft så många tillfällen - med attraktiva personer, menar jag då.

Om man tittar på Hollywood-skådespelarna under filmens guldålder t.ex. - då moralen var mycket hög i samhället i allmänhet - så kn*ullade de ändå runt som kaniner. De kunde för att de var attraktiva människor omgivna av attraktiva människor av båda könen, och de hade oändliga möjligheter att träffas under filminspelningar samt på partyn, samt att vara ensamma med varandra utan att frun/mannen kunde kontrollera det. I och med de oregelbundna arbetstiderna, turnéerna, filminspelningarna på andra locations - dit man reste utan sin fru/man och bodde på hotell med alla de andra tjusiga skådespelarna, etc..

Jämför detta med en verkstadsarbetare, som inte har några kvinnliga arbetskamrater utom Rut, 62 år, som sköter bokföringen och telefonväxeln. Han tar 7:30-bussen till jobbet varje dag och kommer hem med 17:20-bussen. Då har frun middagen klar på bordet och barnen väntar otåligt på att pappa ska komma hem. Om han kommer hem 15 minuter senare, frågar frun och barnen var han har varit.

Familjen umgås ensamma kvällar och helger, de har inga vänner, ingen går någonstans ensam utom möjligen till kiosken. Mannen har heller inte ett sådant utseende, att det inbjuder en kvinna som åker på samma buss, eller någon av grannfruarna, att försöka ta kontakt med honom. Och händer det någon enstaka gång, så är det en kvinna som är ännu fulare än vad frun har blivit med tiden och lite konstig. 

Nere i södra Europa är det vanligt med otrohet, förhållanden håller länge p g a det.

Tillsammans i 25 år och inte en enda tanke på otrohet. Vad frugan har för tankar får hon svara på men jag misstänker inte att hon har varit otrogen. Mitt intresse för sex har gradvis minskat och idag har jag inte speciellt hög drivkraft. Således blir mitt intresse för andra kvinnor inte heller speciellt stort. Idag, med utflugna barn så lever vi gott och jag har snarare en stor drivkraft i att hitta på grejer. Reser och upplever mycket nu och sen så fungerar vi så otroligt bra ihop även om man skulle kategorisera det som en vänskap idag. Jag skulle aldrig kunna leva med att göra min fru besviken på mig. Hon är och har varit en fantastisk mamma och hustru och vi har växeldragit för varandra under alla dessa år när den ena parten haft det tungt. Ser ingen som helst anledning till att äventyra vad vi har för en patetisk otrohetsaffär.