Funkisskatten kommer tillbaka!

Anonym (vänster är ett skällsord):

Jag beklagar att du inte klarar av att se sambandet mellan orsak och verkan. Det är inte fett att gå på bidrag - och ju mer svångremmen dras åt mot samhällets bottenskikt, desto mer ökar kriminaliteten och våldet. Till och med tidigare skötsamma människor börjar fiffla med allt som går och scanna varannan vara på Ica, som en direkt konsekvens av den blåbruna regerings politik. Jag är övertygad om att alla vill ha ett bra jobb med en schyst lön och friheten som det innebär, men den dörren är inte öppen för alla. Men vad glädjande att du vill se höjda löner. Jag föreslår att du lägger ditt fokus på det och demonstrerar på 1:a maj.

Tvättbjörn, Snurre och andra:

Skatten är inte roten till era problem - den är ju en förutsättning för att ni ska få ett drägligt liv. Den här gnälliga "Men jag då..." attityden är ganska osmaklig. Ni är ju själva storkonsumenter av den offentliga välfärden. Om ni då vill ha lägre skatter, exakt vad ska vi dra in på för att åstadkomma det? Vilka LSS-boenden ska stänga? Vem ska inte få assistans? Vem ska inte få äldreomsorg? Vilka skolor ska läggas ner? Ramla inte i fällan där svaga grupper ställs mot varandra, utan sparka uppåt istället.

Fast här kanske du ska komma ihåg, att det du lever på är andra människors skattepengar. Du betalar egentligen ingen skatt, eftersom din inkomst kommer från skattepengar ifrån början.

Jag säger inte att det inte ska vara så, men du bör tänka på att det är just för att vi har de höga skatter som vi har i Sverige, som det finns pengar över att försörja dem som inte kan arbeta. T.ex. dig. Du skulle nog inte vilja bo i ett land med lågt skattetryck egentligen... USA t.ex.. (Om du tror att det är bättre kan du ju flytta dit och se.)

Fast de ärvda pengarna kommer ju inte från samhället, det är pengar som arvtagarens föräldrar har slitit ihop. Att veta att man lämnar ett stort arv efter sig till sina barn, kan vara just den drivkraft som får folk att arbeta hårt och mycket - och då kommer det in mer skattepengar till staten också, jämfört med om de skulle arbeta mindre och inte bry sig om ifall de lämnar efter sig något arv eller ej.

Om vi skulle införa förmögenhetsskatt, skulle ju dessa pengar beskattas TVÅ gånger. Det finns ingen logik i det alls. Samma gäller för den delen fastighetsskatt. Ett par som köper ett hus, har ju redan en gång skattat på de pengar som de betalar för huset. 

Vad är det du inte förstår? Om en man tjänar bra och sparar undan hela livet, för att han tycker att det känns bra att lämna ett stort arv till sina barn. Vad angår det då DIG? Hade det känts bättre för dig om mannen hade supit upp alla pengar, och inte lämnat något arv efter sig?

Det FINNS rika män som gör sina barn arvlösa, eller skänker bort stora summor under sin livstid för att undgå laglotten som finns i Sverige och en del andra länder, och som gör att det inte går att göra bröstarvingarna helt arvlösa. Just för att de menar att det är bättre för de vuxna barnet att arbeta för sina pengar själva. Men då är det DERAS beslut, det är inte DITT problem hur en rik man väljer att göra. Och det är inte heller ditt problem hur hans arvingar väljer att använda sitt arv. Jag tror att du bara är avundsjuk!

Du förstår inte heller, att de som lever på sjukersättning (eller något annat bidrag) egentligen inte betalar någon skatt? För deras inkomst kommer ifrån andras skattepengar från början.

Jämför: om jag ger Per 10 kronor och Per ger 3 kronor tillbaka till mig, har då Per betalat något till mig? Nej det har han inte, Per har fortfarande FÅTT 7 kronor av mig och ska vara jävligt glad och tacksam för det, och inte gnälla att han borde ha fått ge tillbaka bara 2 kr i stället.

Du har fått väldigt mycket om bakfoten. Alla pengar har haft en tidigare ägare. Du som juridisk person är skattepliktig - inte dina pengar. Dina pengar har inte ett skattekonto - du har det. Det är alltså helt irrelevant om det är din chef på arbetsplatsen som haft dina pengar och skattat för dem innan han betalade ut dem som din lön, eller om dina föräldrar har jobbat ihop dem. Du ska beskattas för din inkomst.

Arvsskatt, fastighetsskatt och förmögenhetskatt förekommer helt normalt i de flesta rika västerländska länder. Det är Sverige som har blivit ett udda skatteparadis på den fronten och det behöver återställas, eftersom det skadar vårt samhälle och välfärd.

Nej, jag är inte avundsjuk. Jag kommer själv att ärva en större summa pengar inom de närmaste 10 åren. Men jag är ingen egoist som bara utgår från mig själv när jag argumenterar, utan har förmågan att se saker ur ett större perspektiv. Det kanske har med intellekt att göra.

Jag och en kollega har faktiskt gjort en liten informationsfilm om just funkisskatten. Innan vi gjorde den filmen hade jag aldrig hört talas om det, men nu vet jag vad det är och det gör mig så förbannad!

Om jag ska leka radikalvänstet i några sekunder så skulle jag anse att sjukersättningen skulle höjas till sån nivå att normalfallet inte skulle behöva bostadstillägg och vara skattefri, då ju ersättningen är en försäkring, inte ett bidrag, som de flesta som får den betalat in på sin redan skattade lön när de kunde lönearbete. 

Fel. Det är individualism du beskriver. 

Jag hävdar att jag är mycket kapabel att se sambandet mellan orsak och verkan, det som orsakar våra meningsskiljaktigheter här och nu verkar vara att vi är oense om vad som är orsaken och vad som är verkan.

Vilken svångrem menar du dras åt? Nämn en sakfråga där "den blåbruna politiken" får direkta negativa konsekvenser för de som försörjer sig på bidrag.

Att sänka skatten ytterligare en aning för alla som arbetar och har en lön under 51.000:-/mån och därmed se till att de får aningen mer in i plånboken varje månad innebär ju inte på något sätt att de som "går på bidrag" får det sämre.
Skillnaderna mellan grupperna ökar en aning, det köper jag, men det betyder ju på inget sätt att de som inte arbetar får det sämre.
Jag motsätter mig därför kraftigt retorik likt den i TS där man ser sig själv som offer bara för att någon annan får det lite bättre. 

Jag motsätter mig även resonemanget att om man inte får något man anser sig behöva så skulle det legitimera, ursäkta och ta bort ansvaret över ens fortsatta handlingar.
Man kan inte hota med att "jag kommer börja stjäla och råna om jag inte får det här jag vill ha" och sen lägga skulden och ansvaret på den som inte gett vika för hoten.   

Jag är för info mycket fackligt engagerad, ett engagemang som jag finner otroligt roligt och givande på min egen arbetsplats där jag genom åren drivit igenom många lokala avtal som inneburit mycket extra i plånboken åt alla anställda och mycket mer inflytande över våra arbetsvillkor.
Detta fungerar dock bara av den enkla anledningen att vi alla håller ihop, organiserar oss och håller enad front mot arbetsgivaren.
Det är idag tyvärr helt hopplöst omöjligt i samhället som helhet.