Han vägrar låta dem lägga till namnet

Jag tycker att det här är något du ska ta tag i direkt, även om du har försökt tidigare. Du är ju skyldig som förälder att försöka se till att dina barn har en trygg uppväxt. 

Namnet låter som ditt minsta problem. Stackars barn.

Inte? Vet flera som har vv trots enskild vårdnad. Och ja, jag vet att det är så det heter, men i praktiken är det inte alltid så det fungerar... han vill ha dem vv och de vågar inte säga nej.

Om du har enskild vårdnad och säger nej till vv så blir det inte vv. 

Det är rätt ovanligt att vv kvarstår om den ena får enskild vårdnad. 

Men ja, klart man kan ha vv även vid enskild vårdnad. 

Men det är väl inte upp till dina barn att våga säga nej här? Det är ju DIN skyldighet som förälder att stå upp för dem och se till att de får en trygg uppväxt.

Fattar faktiskt inte hur du ens kan lägga energi på att tjafsa on ett namn och mena att han vill försöka jävlas med DIG, när dina barn mår dåligt och far illa?

Inte alls!

Jag bär båda mina föräldrars efternamn med stolthet.

Ska jag gifta mig får han ta mina eller så får jag eller vi båda ha 3 efternamn

Att båda ska ta mannens efternamn vid giftermål är sååå 50-tal!

Eller så kan ni behålla era respektive namn. 

Barnens talan då?? Som alltid är så extremt viktigt när det gäller att styra och ställa, jävlas med förälderns nya, kräva saker, enbart ha en åsikt för åsiktens skull?? Då är det minsann så jäkla viktigt vad barnen tycker!!

Det är ett jävla namn!! Vaddå "blir bökigt", det drabbar väl inte ER???? Om nu barnen vill ha både mammas och pappas namn efter en skulsmässa för att visa att "båda är lika viktiga", de kanske vill ha ett mer originellt namn, mammans flicknamn kanske är finare och mer speciellt??
Hur svinigt av pappan att inte lyssna på vad barnen vill, utan göra allt för att jävlas med både dem och mamman?? Han skulle väl glatt ge en ny kvinna sitt namn, eller skulle han känna det opassande i och med att hans barn heter så?

Det låter ju som att ni som familj har extremt mycket större och mer angelägna problem än ett namntillägg.

Efternamnet får barnen tyvärr vänta med. 

Jag tror dina barn behöver prata med en psykolog eller annat proffs. De ska inte behöva vara hos sin pappa om de inte vill, de stora kan försöka få slippa. Jag förstår dock att de inte vill att den lilla ska vara där ensam. 

Ni har båda gemensamt och i samförstånd gett era barn de namn de bär idag. Som föräldrar hade ni det förtroendet tillsammans. Ska det ändras ska det vara i samförstånd.

Det är inte barnen som skiljt sig. De är samma individer som när det föddes. Låt dom behålla sina namn.

Barnen bestämma själva när de är myndiga.

Din nye man tog DITT efternamn, alltstå? Är inte det lite "cuck"? Lille Fridolf? Under toffeln?   

Klart att man kan, men jag tycker att det är fint att ett gemensamt efternamn blir ytterligare något som binder ihop makarna inom äktenskapet, liksom deras gemensamma barn. 

Man får inte ha tre efternamn i Sverige. I Spanien och i spansktalande länder (vet inte om det gäller alla) i Sydamerika går det dock bra, och där är traditionen också att barnen får båda föräldrarnas efternamn. Det beror på att när par gifter sig, så lägger kvinnan till makens namn med ett "de" före, men behåller som sagt både sin fars och sin mors efternamn hela livet (faderns står alltid först). Så hon kommer att heta t.ex.:

Rafaela Sanchez Hernandez de Toledo.

Jag gillar det systemet, för då är det klart från början vart alla hör. Vilken ätt de tillhör på fädernet, vilken ätt de tillhör på mödernet, och om det är en kvinna vilken ätt hon har gift sig in i - eller om hon inte är gift, och då vet alla män att hon fortfarande är ledig att uppvakta! Det är ordning och reda! :) Finns ingen anledning att ändra på ett system som alltid har funkat.

Varför skulle det vara opassande? Så har det ju alltid varit. Och sedan får eventuella halvsyskon också samma efternamn.

En väg runt det kan vara att fråga din exman om han är svartsjuk på din nye eftersom det är där skon klämmer för ditt ex. Och säga att när han säger nej till namnet pga din nye heter det så visar han lite för uppenbart sin svartsjuka.

Ditt ex har ju uppenbarligen inte kommit över dig, om han inte vill ge ditt efternamn till era barn pga att din nuvarande nye man heter så. Skrattretande ju!

Ditt ex får väl lära sig att hantera sina känslor själv och inse att han inte kommer få dig tillbaka och gå vidare. Hade han verkligen gått svikare hade han inte uppgett din nuvarande efternamn som orsak till sitt agerande och beslut  Så genomskinligt att han "hatar din nye" för han är svartsjuk.

Han kommer garanterat agera annorlunda om 10 år eller när han verkligen gått vidare från dig. Uppenbarligen är det för snabbt att ta upp barnens efternamn, så avvakta och fråga igen om ett par år.

Det finns ju ingen anledning att ta upp barnens efternamn. Det är inte alls vanligt. Det vanliga och normala är att föräldrarna bestämmer tillsammans vilket efternamn barnen ska ha, och sedan anmäler de det till Skatteverket, och sedan heter barnen så. En skilsmässa ändrar inte på det.

Enda anledningen till att byta efternamn på barnen, är om den ena föräldern (vanligen pappan) försvinner helt ur bilden, och den nye mannen adopterar barnen som sina. Om en styvpappa inte har adopterat barnen, ger det bara fel signaler till omgivningen om de har samma efternamn som han. För det avspeglar inte de verkliga familjeförhållandena. 

Att människor byter efternamn till sin mammas flicknamn förekommer förstås, och då handlar det ofta om att de upplevt svek från pappan. Men det måste vara deras EGET beslut i så fall, som de får ta när de blir myndiga. 

Själv gillar jag ordning, och det blir mest ordning om alla fruar heter som sina män, och alla barn som är födda inom äktenskapet heter som sina fäder! Frånskilda kvinnor kan ta tillbaka sitt flicknamn om de vill, men det ska inte påverka barnens namn. 

Angående att ta tillbaka sitt flicknamn, så tycker jag att det inte finns någon anledning att göra det, om man har barn och vill heta som de. Men om man inte har barn (med mannen man skiljer sig från), och särskilt om det handlar om ett adligt efternamn eller ett unikt taget namn, så kan det vara hederligast att byta tillbaka till flicknamnet. Det är rätt fånigt med låtsasgrevinnor som springer runt med sin före detta makes adliga efternamn 30 år efter skilsmässan, och förväntar sig specialbehandling överallt. Men nu är vi lite OT... 

Men du måste som ansvarsfull förälder ändå fortsätta kämpa när det är så dåligt för barnen!
Socanmälningar är en sak men du behöver ta nästa steg till jurist. Min man har varit i liknande sits gentemot sitt x, men efter ca 3,5 års kamp med flera socutredningar, och till slut tingsrätten så blev allt så mycket bättre. Makens ex var riktigt jobbig på många olika sätt men i tingsrätten genomskådades allt. 

Hat du rådgjort med en jurist? Om inte, starta där och få lite stöd i vad som gör möjligt att göra. 
De äldre barnen kan som sagt i princip bestämma själva nu, men det behöver föregås av samtal med dem från de som utreder innan man ska upp i tingsrätten, om man går den juridiska vägen. Det blir lite annan tyngd än de "vanliga" soc-samtalen. Framkommer då allt som är fel hos pappan kommer det tas med i bedömningen för det yngre barnet också. 

Du behöver hjälp i att våga ta nästa steg men du måste om det är sant att barnen inte vill dit och att det inte är bra där. 

Det är något som inte stämmer här. Du tjafsar om ett efternamn men släpper glatt iväg barnen till någon som psykiskt misshandlar dem och när folk ifrågasätter det skyller du på att barnen inte vågar säga ifrån. Misshandeln känns som en efterkonstruktion rimligtvis borde du bry dig mer om dina barns välmående än ett namn och en sån sak borde stått i trådstarten också.