Hej alla!!
Tänkte det kunde vara kul att skapa en tråd för alla som är gravida med bf i maj 2024!
Jag själv är 23 snart 24 år! Plussade idag med en planerad liten bebis! Är så otroligt glad! Bim är beräknad på söndag 27/8!
Vad hade ni för gravid symptom?
När plussade ni?
Hur mår ni?
Alla är välkomna i tråden, och det är många som inte ens plussat för hela maj månad än, med tanke på att jag är beräknad kring 7 maj😆
Idag har jag också gjort KUB!
Allt såg bra ut och nackspalten var ca 1,2-1,4, men eftersom jag är äldre mamma så drog min ålder ner resultatet och siffrorna för DS blev 1:947. Ändå bra resultat, vi känner oss trygga med det! För de andra två kromosomavvikelserna fick vi 1:20:000, maxresultat alltså. Skönt! Det kändes bra och BM var noggrann. Bebisen sprattlade mycket, sparkade och viftade på händerna :)
Fint att höra om allas lyckade KUB! Snart dags för mig också, ska bli spännande!
Kanske en lite konstig fråga, men är det någon mer än jag som haft lite problem med ökad ångest under första 10 veckorna...? Är glad över bebis och graviditeten såklart, men i vecka 5-6 smällde ångesten till, inte bara rädsla över missfall osv, utan ALLT, rimligt och orimligt.. Är orolig över allt från ekonomi, till att mina föräldrar inte ska bli glada över bebisen till att min man oväntat ska dö m.m. Kanske det är "allvaret" i att ta hand om en annan människa, men känns också som att det kan vara hormonerna som spökar? Bara jag? Känns så tråkigt att känna sig låg under en tid som jag hade önskat skulle kännas enbart magisk och förväntansfull. Det känns ju såklart spännande och pirrigt med, men ångest/oron/nedstämdheten fördunklar liksom lyckoruset..
Fint att höra om allas lyckade KUB! Snart dags för mig också, ska bli spännande!
Kanske en lite konstig fråga, men är det någon mer än jag som haft lite problem med ökad ångest under första 10 veckorna...? Är glad över bebis och graviditeten såklart, men i vecka 5-6 smällde ångesten till, inte bara rädsla över missfall osv, utan ALLT, rimligt och orimligt.. Är orolig över allt från ekonomi, till att mina föräldrar inte ska bli glada över bebisen till att min man oväntat ska dö m.m. Kanske det är "allvaret" i att ta hand om en annan människa, men känns också som att det kan vara hormonerna som spökar? Bara jag? Känns så tråkigt att känna sig låg under en tid som jag hade önskat skulle kännas enbart magisk och förväntansfull. Det känns ju såklart spännande och pirrigt med, men ångest/oron/nedstämdheten fördunklar liksom lyckoruset..
Kul att följa er andra som också väntar barn i maj! Ska ha KUB ultraljudet i vecka 13. Jag är nu inne i vecka 12 och undrar hur ni andra tänker kring vaccin.
jag bor i Stockholms region och blivit uppmanad att ta säsongsinfluensa och covid efter vecka 12 och kikhosta efter vecka 16.
Läste på att man inte ska ta vaccin för nära inpå varandra så jag undrar om någon annan tänkt till kring ordningen och när/om ni tänkt ta vaccinen?
Kul att följa er andra som också väntar barn i maj! Ska ha KUB ultraljudet i vecka 13. Jag är nu inne i vecka 12 och undrar hur ni andra tänker kring vaccin.
jag bor i Stockholms region och blivit uppmanad att ta säsongsinfluensa och covid efter vecka 12 och kikhosta efter vecka 16.
Läste på att man inte ska ta vaccin för nära inpå varandra så jag undrar om någon annan tänkt till kring ordningen och när/om ni tänkt ta vaccinen?
Cornflakes123:
Jag kan väl känna igen mig lite i dina tankar, men mitt kom först efter att mitt första barn föddes. Var först i en lyckobubbla i tre dagar, sen rann mjölken till och fick med det babyblues i tio dagar med all möjlig ångest om döden, och att inte räcka till som mamma. Det som fungerade för mig då var att prata om det med mina nära och kära och bara få bolla alla mina känslor. Du är nog långt ifrån ensam i dina känslor, och tyvärr hänger moderskapet ihop med mycket oro för sitt barn. Men för mig blev det mycket bättre med tiden och som sagt att prata ut om det med någon klok du litar på. ❤️ Prata med din barnmorska om det blir för jobbigt, finns även professionell hjälp att få.