Gravid med BF MAJ 2024!!

Hej!
Så kul att läsa om allas plus och graviditetsresor! Jag och min man stod i kö för fertilitetsutredning och letrozolbehandling pga PCOS och sporadisk ägglossning från min sida, jag har bara haft en handfull ägglossningar det senaste året, men nu den senaste blev jag gravid! Kunde inte ta in det när det var två streck på stickan, det känns verkligen som ett mirakel! Har BF 25:e maj och är i v 6 nu. Men jag förstår inte hur man ska kunna ta sig genom dessa veckorna utan att gå sönder av oro, kan inte tro att jag om 8 månader ska bli mamma utan är helt övertygad om att jag kommer få missfall, även om inget tyder på det. Jag har gravsymptom som illamående och mina tester med veckoindikator har varit mitt i prick, och visade 3+ samma dag som mina appar slog om till 5+0. Men hur överlever ni andra oron? Den gnager verkligen hål på mig..

Lele88: tack för ditt svar, och vilket bra tips med att man ska åsidosätta en enda timme till oron, då kanske man kan avleda den lättare resten av tiden genom att liksom "skjuta fram" den! Önskar såklart ingen denna oron men på ett sätt känns det fint att alla vi går genom mer eller mindre samma, och att vi kan gå genom den tillsammans <3 

Panacea: Vilken läskig upplevelse det måste ha varit! Har själv pcos och vet att man ofta kämpar lite i motvind för att bara bli gravid, och då vill man ju inte behöva utstå ännu mer prövningar såklart! Skönt att höra att allt såg bra ut trots allt, det gör mig så glad för din skull! 

Bfmaj24/anonym: jag är "bara" i ungefär 30-års åldern så jag kan såklart inte helt sätta mig in i dina skor, men jag tycker inte att föda när man är 35 är speciellt gammalt! Har flera runt omkring mig som fått sladdisar i runt 40-årsåldern och en som fick sitt första barn när hon var ännu äldre, och de är underbara föräldrar! Skulle inte säga att det är nån skillnad alls i hur mycket de orkar eller något egentligen, kanske to.m. att de är ännu lite mer närvarande än vissa av de jag känner som är yngre föräldrar. Och som lele88 skrev så finns det inga garantier på hur länge man finns i livet, vissa dör tidigt och vissa blir 100 och är fortfarande pigga, det är inget man kan styra över oavsett ålder. Det kanske inte gör dig mindre orolig, men jag hoppas att du kan släppa det lite och njuta av din graviditet och din bebis när den kommer <3

Fint att höra om allas lyckade KUB! Snart dags för mig också, ska bli spännande!

Kanske en lite konstig fråga, men är det någon mer än jag som haft lite problem med ökad ångest under första 10 veckorna...? Är glad över bebis och graviditeten såklart, men i vecka 5-6 smällde ångesten till, inte bara rädsla över missfall osv, utan ALLT, rimligt och orimligt..  Är orolig över allt från ekonomi, till att mina föräldrar inte ska bli glada över bebisen till att min man oväntat ska dö m.m. Kanske det är "allvaret" i att ta hand om en annan människa, men känns också som att det kan vara hormonerna som spökar? Bara jag? Känns så tråkigt att känna sig låg under en tid som jag hade önskat skulle kännas enbart magisk och förväntansfull. Det känns ju såklart spännande och pirrigt med, men ångest/oron/nedstämdheten fördunklar liksom lyckoruset..

Jag är också gärna med i gruppen på Facebook om nån vill skicka mig en länk!! :)