• Anonym (hej)

    Är incel något man förtjänar att vara?

    Få saker tycks provocera människor lika mycket som incels. I varje incel-tråd tar folk chansen att spy galla över dem. Många menar att det inte alls kan vara omöjligt för incels att träffa någon, att de bara inbillar sig det och att de borde skärpa sig.

    Om man fortfarande är en incel trots att incel-problematiken inte finns på riktigt. Borde man då skämmas? Förtjänar man att vara en incel för att man inte klarar av något som inte ens är svårt? Borde man känna ett stort självförakt med insikt om att omvärlden (förutom en själv) är helt normal?

    Varför väcker incels så starka reaktioner och ilska?

  • Svar på tråden Är incel något man förtjänar att vara?
  • Anonym (Skild)
    Anonym (hej) skrev 2023-07-22 02:18:56 följande:
    Vem har jag skyllt mina tillkortakommanden på till att börja med (eller hittade du bara på det också)?
    Vadå också? Jag hittar inte på något.  Den enda som hittar på något här är du.  

    Jag skrev att folk som skyller sina tillkortakommanden (kan vara allt möjligt) på andra  inte är poppis. 
    Just du (hej) skyller i detta fall din singelstatus/sexbrist (ditt problem) på kvinnor och  ett samhälle som förminskat männens värderingar, åsikter och privilegier. 
    Det gör du ju hela tiden. Det är samhällets fel och kvinnors fel. Vi kvinnor som tagit makten och tydligen har det så himla bra. 

    Kan du ge exempel på privilegier män förlorat? 
  • Anonym (Fol)
    Anonym (Skild) skrev 2023-07-22 02:05:36 följande:
    Va? Vad menar du? 
    Är jag dålig på relationer eftersom jag lever ensam nu? 
    Ja
  • Anonym (Til)
    Anonym (hej) skrev 2023-07-22 02:34:33 följande:
    Nej, jag vill inte tillbaka dit men jag vill att även mäns strukturella svårigheter ska tas på allvar istället för att förlöjligas. Jag tycker att det är dubbelmoral att man säger till män att dina problem är bara ditt eget problem och du får skylla dig själv. Det hade man aldrig sagt till ensamstående mammor som ett exempel.

    Framförallt när man gör det med en så hård ton framstår det faktiskt rätt obehagligt att man kan behandla män så bara på grund av deras kön. Typ ungefär: "Du är man, du ska sköta dig själv!". Ja, men män har inga privilegier kvar så det går inte att förvänta sig det längre. Vi måste bemötas likadant som kvinnor.
    Försök tänka dig in i hur säg kvinnor som inte lyckats attrahera en partner skulle bemötas om de framförde förslag som syftade till att män främst skulle kunna välja dem, inte de attraktiva kvinnorna. Det skulle bli fullkomligt ramaskri. 
  • Anonym (Skild)
    Anonym (Fol) skrev 2023-07-22 06:21:28 följande:
    Ja
    Å fasen. Ok. Tack för att du berättar så jag vet. Det beror inte på att jag inte blivit kär igen? 
    Hur är det med maken? Är han också dålig på relationer? 
  • Anonym (SL)
    Anonym (hej) skrev 2023-07-22 02:34:33 följande:
    Nej, jag vill inte tillbaka dit men jag vill att även mäns strukturella svårigheter ska tas på allvar istället för att förlöjligas. Jag tycker att det är dubbelmoral att man säger till män att dina problem är bara ditt eget problem och du får skylla dig själv. Det hade man aldrig sagt till ensamstående mammor som ett exempel.

    Framförallt när man gör det med en så hård ton framstår det faktiskt rätt obehagligt att man kan behandla män så bara på grund av deras kön. Typ ungefär: "Du är man, du ska sköta dig själv!". Ja, men män har inga privilegier kvar så det går inte att förvänta sig det längre. Vi måste bemötas likadant som kvinnor.
    Ensamma mammor fick skylla sig själv i århundranden, långt upp på 1900-talet. De spottades på (på riktigt), kallades horor, stängdes helt ut från arbetsmarknad och äktenskapsmarknaden, barnet togs ifrån dem. Familjen tog avstånd från dem eller försökte tvångsgifta dem för att slippa skammen.
    Barnet stämplades som oäkting och fick leva med stämpeln hela livet, och stängdes ofta ut från stora delar av samhället
    Mannen, dvs pappan fick inte utstå någon bespottning, behövde inte ta ansvar för sitt barn utan kunde leva livet vidare.
    Detta var en stor del av den tid som du lyfter fram som en golden age där hyfs regerade.

    Bara det faktum att det fortfarande finns många ensamma mammor som får axla ansvaret för barnen trots att det i alla fall finns 2 föräldrar är ju skevt. Synen på mamman som huvudföräldern 

    Och jag tycker faktiskt att det mer och mer börjar tas upp ensamhet (där unga män just nu är överrepresenterade), som ett samhällsproblem där det behövs strukturella insatser. 

    www.gp.se/kultur/kultur/incels-inget-nytt-men-nu-%C3%A4r-det-m%C3%A4nnen-som-drabbas-1.55634003

    www.gp.se/kultur/kultur/tinderm%C3%A4nnens-lidande-%C3%A4r-allas-ansvar-1.22356071

    Men strukturella insatser i all ära, ansvaret att använda sig av insatser och förändra sitt liv kommer alltid vara individen.

    Jag tycker det är så intressant.
    Tidigare i tråden berättade jag om när jag och min man träffades, att han var blyg, att han var oerfaren både relationellt och sexuellt och en bit över 30 samt utan klassiskt statusjobb.
    Du frågade då vad som gjorde att jag gav honom en chans som ingen gett honom förut. Du lade alltså tonvikten på mitt agerande, att det var det som avgjorde.
    Där har du nämligen fel. Det var hans agerande som avgjorde, hade han inte ringt mig och vågat ta en chans hade vi mest troligtvis inte varit ett par. 

    Detta skrev jag som svar till dig. Och det är här det blir riktigt intressant på riktigt. För här dör nämligen konversationen. Du ställer inga fler frågor. Inget om hur han vågade, inget om vad i hans agerande som avgjorde. Inget som kan ge dig viktiga ledtrådar om vad som gjorde att en incel blev en lyckligt gift 2 barnspappa.
    Inga sådana frågor till den andra kvinnan som betättade liknande historia heller.
    Varför?
  • Anonym (Skild)
    Anonym (SL) skrev 2023-07-22 09:29:40 följande:
    Jag tycker det är så intressant.
    Tidigare i tråden berättade jag om när jag och min man träffades, att han var blyg, att han var oerfaren både relationellt och sexuellt och en bit över 30 samt utan klassiskt statusjobb.
    Du frågade då vad som gjorde att jag gav honom en chans som ingen gett honom förut. Du lade alltså tonvikten på mitt agerande, att det var det som avgjorde.
    Där har du nämligen fel. Det var hans agerande som avgjorde, hade han inte ringt mig och vågat ta en chans hade vi mest troligtvis inte varit ett par. 

    Detta skrev jag som svar till dig. Och det är här det blir riktigt intressant på riktigt. För här dör nämligen konversationen. Du ställer inga fler frågor. Inget om hur han vågade, inget om vad i hans agerande som avgjorde. Inget som kan ge dig viktiga ledtrådar om vad som gjorde att en incel blev en lyckligt gift 2 barnspappa.
    Inga sådana frågor till den andra kvinnan som betättade liknande historia heller.
    Varför?
    Håller med. Ts räknade kallt med att det var du, kvinnan som ändrade dig/gjorde något och mannen bara fortsatte vara som han var. 
    Bra iakttagelse. Den var inte väntad av ts. 
  • Anonym (Fol)

    Jag pratade i generella termer om relationer och konstaterade att svenskar har lite att jobba på där med tanke på hur många singelhushåll vi har och hur hög skilsmässostatiatik vi har. Att leva tillsammans med någon har i princip bara fördelar. 
    Rent generellt är svenskar alldeles för snåla och individualistiska. Det gör att svenskarnas relationer tar skada.

    Beträffande dina frågor så handlar en stor del av att vara bra på relationer att inte ge efter för första impuls utan att hålla kursen för relationernas bästa. Hur påverkas relationerna i min familj om jag väljer att hoppa i säng så fort jag är kär i någon annan? Hur påverkas min relation med min partner och mina barn om jag sätter dem i andra rummet? Hur påverkas relationerna om jag inte har en positiv inställning? Hur påverkas relationerna om jag inte är generös mot dem i min närhet?

    Din exmake låter inget vidare på relationer han heller. 


    Anonym (Skild) skrev 2023-07-22 08:54:37 följande:
    Å fasen. Ok. Tack för att du berättar så jag vet. Det beror inte på att jag inte blivit kär igen? 
    Hur är det med maken? Är han också dålig på relationer? 
  • Anonym (Skild)
    Anonym (Fol) skrev 2023-07-22 09:55:14 följande:

    Jag pratade i generella termer om relationer och konstaterade att svenskar har lite att jobba på där med tanke på hur många singelhushåll vi har och hur hög skilsmässostatiatik vi har. Att leva tillsammans med någon har i princip bara fördelar. 
    Rent generellt är svenskar alldeles för snåla och individualistiska. Det gör att svenskarnas relationer tar skada.

    Beträffande dina frågor så handlar en stor del av att vara bra på relationer att inte ge efter för första impuls utan att hålla kursen för relationernas bästa. Hur påverkas relationerna i min familj om jag väljer att hoppa i säng så fort jag är kär i någon annan? Hur påverkas min relation med min partner och mina barn om jag sätter dem i andra rummet? Hur påverkas relationerna om jag inte har en positiv inställning? Hur påverkas relationerna om jag inte är generös mot dem i min närhet?

    Din exmake låter inget vidare på relationer han heller. 


    Ha ha nej det var inte så generellt eftersom du svarade mig. Det stämmer alldeles riktigt på honom.  Han var jättebra på att ljuga, låna pengar av mina släktingar i hemlighet, förminska ekonomiska luckor och knulla med kollegor på jobbet som busschaufför i Alperna. 
    Det senare fick jag höra 6 år efter att han lämnade mig i huset och drog. Inte till en kvinna faktiskt. Till en tom lägenhet. 
    Såna män är inge vidare. Han förtjänar att vara ensam och undra varför ingen kvinna vill ha honom. 
  • Anonym (L)
    Anonym (SL) skrev 2023-07-22 09:29:40 följande:
    Ensamma mammor fick skylla sig själv i århundranden, långt upp på 1900-talet. De spottades på (på riktigt), kallades horor, stängdes helt ut från arbetsmarknad och äktenskapsmarknaden, barnet togs ifrån dem. Familjen tog avstånd från dem eller försökte tvångsgifta dem för att slippa skammen.
    Barnet stämplades som oäkting och fick leva med stämpeln hela livet, och stängdes ofta ut från stora delar av samhället
    Mannen, dvs pappan fick inte utstå någon bespottning, behövde inte ta ansvar för sitt barn utan kunde leva livet vidare.
    Detta var en stor del av den tid som du lyfter fram som en golden age där hyfs regerade.

    Bara det faktum att det fortfarande finns många ensamma mammor som får axla ansvaret för barnen trots att det i alla fall finns 2 föräldrar är ju skevt. Synen på mamman som huvudföräldern 

    Och jag tycker faktiskt att det mer och mer börjar tas upp ensamhet (där unga män just nu är överrepresenterade), som ett samhällsproblem där det behövs strukturella insatser. 

    www.gp.se/kultur/kultur/incels-inget-nytt-men-nu-%C3%A4r-det-m%C3%A4nnen-som-drabbas-1.55634003

    www.gp.se/kultur/kultur/tinderm%C3%A4nnens-lidande-%C3%A4r-allas-ansvar-1.22356071

    Men strukturella insatser i all ära, ansvaret att använda sig av insatser och förändra sitt liv kommer alltid vara individen.

    Jag tycker det är så intressant.
    Tidigare i tråden berättade jag om när jag och min man träffades, att han var blyg, att han var oerfaren både relationellt och sexuellt och en bit över 30 samt utan klassiskt statusjobb.
    Du frågade då vad som gjorde att jag gav honom en chans som ingen gett honom förut. Du lade alltså tonvikten på mitt agerande, att det var det som avgjorde.
    Där har du nämligen fel. Det var hans agerande som avgjorde, hade han inte ringt mig och vågat ta en chans hade vi mest troligtvis inte varit ett par. 

    Detta skrev jag som svar till dig. Och det är här det blir riktigt intressant på riktigt. För här dör nämligen konversationen. Du ställer inga fler frågor. Inget om hur han vågade, inget om vad i hans agerande som avgjorde. Inget som kan ge dig viktiga ledtrådar om vad som gjorde att en incel blev en lyckligt gift 2 barnspappa.
    Inga sådana frågor till den andra kvinnan som betättade liknande historia heller.
    Varför?
    Låter fint! Och bra att du lyfter fram att det var killen som tog initiativet. Men bara nyfiken, vad var det hos honom som gjorde att du sa ja eller blev intresserad?
  • Anonym (Fol)
    Anonym (Skild) skrev 2023-07-22 10:09:02 följande:
    Ha ha nej det var inte så generellt eftersom du svarade mig. Det stämmer alldeles riktigt på honom.  Han var jättebra på att ljuga, låna pengar av mina släktingar i hemlighet, förminska ekonomiska luckor och knulla med kollegor på jobbet som busschaufför i Alperna. 
    Det senare fick jag höra 6 år efter att han lämnade mig i huset och drog. Inte till en kvinna faktiskt. Till en tom lägenhet. 
    Såna män är inge vidare. Han förtjänar att vara ensam och undra varför ingen kvinna vill ha honom. 
    Du använde dig själv som ett argument mot mina generaliseringar. Därför jag kommenterade din situation.

    Angående havererade relationer köper jag inte alls dina argument. Men det är möjligt att du är glad, positiv och modellsnygg och att allt ansvar därför landar på din man. Men i 95 procent av fallen är ett havererat äktenskap bådas fel.
Svar på tråden Är incel något man förtjänar att vara?