Ja, det blir livsomvälvande - i alla fall om man är i barnets liv efter denne är född (sticker man så är ju den enda förändringen att man betalar underhåll många år framöver, och inte helt kan besluta om vad som händer med ens tillgångar när man dör). Men skaffar man barn och tänker att man ska vara förälder, då blir det livsomvälvande, men ens liv behöver ju inte bli skittråkigt för det. Vi har rest massor med våra barn, men aldrig på något AI med bamseland: Danmark, Tyskland, Frankrike, Vietnam, USA, Australien, Nya Zeeland, Polen, Filippinerna m.m. Klart det är annorlunda att resa med barn kontra utan barn, man behöver helt enkelt anpassa aktiviteter, boende och annat så det passar alla inblandade, samt dela upp sig ibland om de vuxna kanske vill turas om att göra vissa vuxenaktiviteter som inte barnen gillar. Så har vi ungar som älskar att t.ex. prova ny mat, gå på olika museum och annat som även vi vuxna tycker om.
MEN självklart måste man i vardagen göra saker för barnen, för att man älskar sina barn och vill ge dem en vettig vardag och barndom. Gå till lekparker är rätt givet, ha kontakt med andra föräldrar är rätt givet det med (dels för att barnen i ganska många år är för unga för att fixa det själva, men också för att man faktiskt vill se vad kompisarnas föräldrar är för typer - så man inte skickar hem sina barn till någon knarkarkvart liksom). Föräldramöten, utvecklingssamtal, läxläsning, simskola, tandläkartider, läkartider, dansuppvisningar med mycket mera tar tid. Och allt är inte kul och lattjo lajban, men det är saker som inte går att komma ifrån om man vill vara en vettig förälder.
Så har vi föräldrar också våra egna liv kvar, och vårt parliv. Vi hyr absolut in barnvakter för att kunna hitta på saker bara vi. Eller stannar uppe sent och har dejtkväll hemma med senmiddag och annat när ungarna lagt sig. Man får helt enkelt planera lite mer bara. Både jag och maken tränar, träffar vänner och hittar på saker på eget håll också - men även det kräver ju planering, för barnens schema ska också hålla (har t.ex. ett barn simning samtidigt som ett annat har brottning, då kan ju inte jag bara dra iväg på spa och låta maken rodda med resten).
Jag älskar barn. Jag älskar vårt liv. Jag älskar att uppleva saker med min man och våra barn. MEN jag kan lova dig att barn är inte för alla. Barn innebär många måsten. Barn innebär vaknätter och tidiga morgonar. Barn innebär magsjukor, influensor och andra farsoter. Barn innebär trotsåldrar och utmaningar. Barn innebär anpassningar och nya prioriteringar. Och allt det är helt enkelt inte för alla, och för allas skull kan det då vara smart att skippa att skaffa barn.
