Att ge bort barns leksaker kan orsaka trauma?
Jag älskar min son som skall fylla 30 år om exakt en månad. Sist jag träffade honom var kanske för ett år sedan. Han träffade mig tillsammans med en gemensam bekant till familjen.
Han var kall och hård. Jag sa åt honom: ''Din storebror var så pass korkad att han ger sig på dig''. Men då blev han bara sur. Jag tolkade som om han kan och vill ha kontakt med mig, eftersom dealen vi hade, var att han skulle träffa mig tillsammans med den gemensamma bekante, OM STOREBRODERN (min äldsta son) INTE VAR PÅ PLATS. Men min yngsta son (L) blev bara sur efter att jag sa att storebrodern var korkad som slog honom. Jag försökte vara på min yngsta sons sida och skapa förtroende. Det var därför jag sa så.
''Felet'' ligger allt på mig och på honom lät det mer som om att han plågades av våldet. Men han verkar ha plågats ännu mer av att få sina leksaker bortskänkta och/eller sålda.
Felet ligger inte hos mig, eftersom jag alltid varit ett offer för grupptryck. Varje gång när vi i familjen skulle hälsa på släkten, så ville jag absolut inte komma tomhänt. Det skulle bara kännas dumt.Vi hälsade på släkten varje sommar. Vid ett annan scenarier med grupptryck var när mina väninnor anordnade loppis. Jag ville varken sälja mina fina kläder och allt som jag hade, var jag i behov av. Så det som jag sålde, var min yngsta sons konsolspel, leksaker och andra saker. Han blev så ledsen.
Jag kunde inte göra så mot min äldsta son, eftersom han brusar upp och har otrolig kortstubin. Yngsta sonen, gråter bara, så det är lätt att ignorera och jag tänkte, han får gråta och så glömmer han bort efter en period.
Men jag börjar nu fundera på om han lider av trauma av att få sina leksaker borttagna.
Som barn var han inte kall. Han var mycket kärleksfull, mot både djur, natur och människor. Mycket var spännande för honom, när han var ett barn.
Om han är traumatiserad, vad kan jag göra? Utgå ifrån att det enda alternativet är att få min son tillbaka, helst så fort som möjligt. Alternativet om att jag skall glömma honom finns inte.
Jag vill också veta om det är överhuvudtaget normalt att må dåligt över att ens leksaker och annat blivit borttagna? Jag har uppfattningen att fler familjer gör så. Men min son kanske är traumatiserad. Normalt? Jag ställer frågor för att jag vill veta. Bli inte kränkta, snälla. Jag mår dåligt över allt. Ni behöver inte ge mig stöd, men ge mig vettig svar, så jag får förstånd över allt. Var hyggliga, tack!
