Anonym (Mamma)

Thu 25 May 2023 07:32

71 svar

Att ge bort barns leksaker kan orsaka trauma?

Jag älskar min son som skall fylla 30 år om exakt en månad. Sist jag träffade honom var kanske för ett år sedan. Han träffade mig tillsammans med en gemensam bekant till familjen.

Han var kall och hård. Jag sa åt honom: ''Din storebror var så pass korkad att han ger sig på dig''. Men då blev han bara sur. Jag tolkade som om han kan och vill ha kontakt med mig, eftersom dealen vi hade, var att han skulle träffa mig tillsammans med den gemensamma bekante, OM STOREBRODERN (min äldsta son) INTE VAR PÅ PLATS. Men min yngsta son (L) blev bara sur efter att jag sa att storebrodern var korkad som slog honom. Jag försökte vara på min yngsta sons sida och skapa förtroende. Det var därför jag sa så.

''Felet'' ligger allt på mig och på honom lät det mer som om att han plågades av våldet. Men han verkar ha plågats ännu mer av att få sina leksaker bortskänkta och/eller sålda.

Felet ligger inte hos mig, eftersom jag alltid varit ett offer för grupptryck. Varje gång när vi i familjen skulle hälsa på släkten, så ville jag absolut inte komma tomhänt. Det skulle bara kännas dumt.Vi hälsade på släkten varje sommar. Vid ett annan scenarier med grupptryck var när mina väninnor anordnade loppis. Jag ville varken sälja mina fina kläder och allt som jag hade, var jag i behov av. Så det som jag sålde, var min yngsta sons konsolspel, leksaker och andra saker. Han blev så ledsen.

Jag kunde inte göra så mot min äldsta son, eftersom han brusar upp och har otrolig kortstubin. Yngsta sonen, gråter bara, så det är lätt att ignorera och jag tänkte, han får gråta och så glömmer han bort efter en period.

Men jag börjar nu fundera på om han lider av trauma av att få sina leksaker borttagna.

Som barn var han inte kall. Han var mycket kärleksfull, mot både djur, natur och människor. Mycket var spännande för honom, när han var ett barn.

Om han är traumatiserad, vad kan jag göra? Utgå ifrån att det enda alternativet är att få min son tillbaka, helst så fort som möjligt. Alternativet om att jag skall glömma honom finns inte.

Jag vill också veta om det är överhuvudtaget normalt att må dåligt över att ens leksaker och annat blivit borttagna? Jag har uppfattningen att fler familjer gör så. Men min son kanske är traumatiserad. Normalt? Jag ställer frågor för att jag vill veta. Bli inte kränkta, snälla. Jag mår dåligt över allt. Ni behöver inte ge mig stöd, men ge mig vettig svar, så jag får förstånd över allt. Var hyggliga, tack!

Anonym (Känner igen)

Thu 25 May 2023 13:40

#31

Anonym (Maria) skrev 2023-05-25 13:25:32 följande:

Det är upp till honom. Han är en vuxen människa och får avgöra det själv.

Fast han är ju så skadad att han inte lyckas ta sig ifrån förövaren. Inte skulle du säga så till en dotter vars pappa hade förgripit sig på henne?

Han klarar troligtvis inte av att skaffa sig ett normalt kontaktnät pga sin uppväxt och lider säkert av ensamhet.

Anonym (Biobonus)

Thu 25 May 2023 13:46

#32

Det är inte förlusten av leksaker som skadat honom utan sveket från mamman. Att storebrodern tilläts misshandla honom utan att föräldern satte stopp. Att mamman satte sina, och även storebroderns, önskemål och behov före hans. Till och med familj och vänners gillande var viktigare än hans känslor. Jag tror inte att det går att reparera relationen. Kanske om mamman på riktigt kommer till insikt om hur illa hon behandlat honom och ber om ursäkt för hur självisk och konflikträdd hon varit, och påbörjar terapi för att kunna ändra sitt beteende, så kanske de så småningom kan få någon typ av relation om hon kan bevisa att hon förstått och ändrat sig. Det tar många år.

Anonym (Maria)

Thu 25 May 2023 13:46

#33

Anonym (Känner igen) skrev 2023-05-25 13:40:37 följande:

Fast han är ju så skadad att han inte lyckas ta sig ifrån förövaren. Inte skulle du säga så till en dotter vars pappa hade förgripit sig på henne?

Han klarar troligtvis inte av att skaffa sig ett normalt kontaktnät pga sin uppväxt och lider säkert av ensamhet.

Vi har inte hans bild.

Oavsett så är han väl inte omyndigförklarad. Han får själv ta beslut om sitt eget liv.

Anonym (J)

Thu 25 May 2023 14:13

#34

Aniiee skrev 2023-05-25 10:28:50 följande:

Du får tycka det. Jag tycker att det är bra om alla som engagerar sig får en helhetsbild. Vissa ämnen och dess skribenter behöver det. TS är inte mindre Anonymk för att folk vet att det är 3dje, eller i vissa andra fall 30e, tråden. Det är liksom inte mellan sina egna trådar folk ska vara anonyma.

Precis. En del gör nya trådar när de inte får de svar de önskar och lämnar ut viktiga saker , sen får de oanvändbara eller till och med skadliga råd?

Anonym (Stackars barn)

Thu 25 May 2023 20:24

#35

? 'Felet'' ligger allt på mig och på honom lät det mer som om att han plågades av våldet. Men han verkar ha plågats ännu mer av att få sina leksaker bortskänkta och/eller sålda.

Felet ligger inte hos mig, eftersom jag alltid varit ett offer för grupptryck. Varje gång när vi i familjen skulle hälsa på släkten, så ville jag absolut inte komma tomhänt. Det skulle bara kännas dumt.Vi hälsade på släkten varje sommar. Vid ett annan scenarier med grupptryck var när mina väninnor anordnade loppis. Jag ville varken sälja mina fina kläder och allt som jag hade, var jag i behov av. Så det som jag sålde, var min yngsta sons konsolspel, leksaker och andra saker. Han blev så ledsen. ?

Skojar du? Det är inte ditt fel att du säljer ditt barns leksaker. Du vill inte offra dina egna saker för grupptrycket, men ett barns saker går bra? Jag tror att din son har fått ett trauma av att ha en egocentrerad mamma som säljer hans saker, utan respekt för hans känslor. Huvudsaken är ju att DU inte måste offra något för grupptrycket.

Kvittning

Fri 26 May 2023 10:13

#36

Anonym (Mamma) skrev 2023-05-25 08:11:51 följande:

Jag pratade inte direkt med honom när överenskommelsen gjordes. Utan den gemensamma bekante förmedlade alltihop och bekräftade min sons önskan. Jag gick med på det och så träffades vi. Så det var den vägen.

sextiotalist skrev 2023-05-25 08:03:42 följande:

Svårt att ge vettiga svar till en som inte ens har insikt i vad hon har gjort
Du får leva med konsekvenserna hur du behandlade din son under uppväxten.
Nej, tiden läker inte alla sår.
Några, i dina ögon, vettiga svar, lär du inte få den här gången heller

Jag begär ju vettig svar, så jag får förståelse och kan få ''insikt'', som du hävdar om att jag inte har.

Jag kommer ihåg din andra tråd om detta och min första fråga är om du har förmågan till empati med din son? Är du ledsen för att han inte vill träffa dig, eller är du ledsen för att du inser vilket lidande du har utsatt honom för under hans uppväxt.

Jag tror tyvärr att det är det första. Du är ledsen för din egen skull och inte för hans skull. Lite som en brottsling som ångrar sig, men egentligen inte gör det förrän hen åker fast och får sitt straff (d.v.s. ångrar egentligen inte handlingen i sig utan reagerar på konsekvensen).

Om din son skrev här så skulle han få unisona svar att fortsätta ha banden klippta, se framåt och hitta lycka i det liv han har nu och inte släppa in molnen från det förflutna att skugga även nuet och framtiden.

Så om du på riktigt bryr dig om din son så bör du släppa honom. Utan bitterhet eller martyrskap. Bara meddela er gemensamma bekanta att du inser att du har handlat fel och att kontakt med dig inte är något som gynnar sonen och att du accepterar det. Men OM din son någon gång i framtiden vill återuppta den så kommer du alltid att finnas där.

Anonym (Mamma) Trådstartaren

Fri 26 May 2023 14:35

#37

Anonym (Stackars barn) skrev 2023-05-25 20:24:36 följande:

? 'Felet'' ligger allt på mig och på honom lät det mer som om att han plågades av våldet. Men han verkar ha plågats ännu mer av att få sina leksaker bortskänkta och/eller sålda.

Felet ligger inte hos mig, eftersom jag alltid varit ett offer för grupptryck. Varje gång när vi i familjen skulle hälsa på släkten, så ville jag absolut inte komma tomhänt. Det skulle bara kännas dumt.Vi hälsade på släkten varje sommar. Vid ett annan scenarier med grupptryck var när mina väninnor anordnade loppis. Jag ville varken sälja mina fina kläder och allt som jag hade, var jag i behov av. Så det som jag sålde, var min yngsta sons konsolspel, leksaker och andra saker. Han blev så ledsen. ?

Skojar du? Det är inte ditt fel att du säljer ditt barns leksaker. Du vill inte offra dina egna saker för grupptrycket, men ett barns saker går bra? Jag tror att din son har fått ett trauma av att ha en egocentrerad mamma som säljer hans saker, utan respekt för hans känslor. Huvudsaken är ju att DU inte måste offra något för grupptrycket.

Det är svårt med grupptryck. Jag kände press. Jag tänkte och reagerade med att min son någon gång kommer släppa sina leksaker i alla fall i sinom tid.

Anonym (Troll)

Fri 26 May 2023 14:42

#38

Anonym (Mamma) skrev 2023-05-26 14:35:51 följande:

Det är svårt med grupptryck. Jag kände press. Jag tänkte och reagerade med att min son någon gång kommer släppa sina leksaker i alla fall i sinom tid.

Är man förälder så sätter man barnen före sig själv där. Grupptrycket gällde ju att delta vid loppis och skänka saker till släkten. Du valde ju dock att inte skänka dina egna saker utan ett av dina barns.

Du har heller inte svarat på varför det var nödvändigt för dig att ha smycken och fina kläder kvar, och istället gav bort din sons leksaker.

Att du skänker ditt barns leksaker till hans släktingar är ju också konstigt, de kan väl ha lekt med dem ihop utan att de behövde få sakerna. Fick din son leksaker av dem med?

Anonym (Mamma) Trådstartaren

Fri 26 May 2023 15:22

#39

Anonym (Troll) skrev 2023-05-26 14:42:26 följande:

Du har heller inte svarat på varför det var nödvändigt för dig att ha smycken och fina kläder kvar, och istället gav bort din sons leksaker.

Att du skänker ditt barns leksaker till hans släktingar är ju också konstigt, de kan väl ha lekt med dem ihop utan att de behövde få sakerna. Fick din son leksaker av dem med?

1) Mina smycken och kläder gillade jag och använde. Jag var behov av mina saker. Som sagt, så trodde jag och tänkte att min yngsta son kommer i alla fall sluta leka med sina leksaker i sinom tid.

2) Min son fick inga leksaker. Han kommer ändå bli stor och vuxen, tänkte jag. Jag tänkte och reagerade då att köper jag något som senare ändå kommer glömmas när han blivit vuxen, så blir det bortkastade pengar, tänkte jag.

Agda90

Fri 26 May 2023 15:23

#40

Anonym (Mamma) skrev 2023-05-26 14:35:51 följande:

Det är svårt med grupptryck. Jag kände press. Jag tänkte och reagerade med att min son någon gång kommer släppa sina leksaker i alla fall i sinom tid.

Du var vuxen när detta hände. Du hade små barn. Ditt prio ett borde ha varit barnens väl och inte att göra andra människor nöjda och glada.

Sluta gömma dig bakom ursäkten att du föll för grupptrycket. Ta ansvar!! DU GJORDE FEL! Säg de orden till din son som har blivit skadad för livet av ditt beteende!

Att ge bort barns leksaker kan orsaka trauma?

INNEHÅLL