• Anonym (Mamma)

    Att ge bort barns leksaker kan orsaka trauma?

    Jag älskar min son som skall fylla 30 år om exakt en månad. Sist jag träffade honom var kanske för ett år sedan. Han träffade mig tillsammans med en gemensam bekant till familjen.

    Han var kall och hård. Jag sa åt honom: ''Din storebror var så pass korkad att han ger sig på dig''. Men då blev han bara sur. Jag tolkade som om han kan och vill ha kontakt med mig, eftersom dealen vi hade, var att han skulle träffa mig tillsammans med den gemensamma bekante, OM STOREBRODERN (min äldsta son) INTE VAR PÅ PLATS. Men min yngsta son (L) blev bara sur efter att jag sa att storebrodern var korkad som slog honom. Jag försökte vara på min yngsta sons sida och skapa förtroende. Det var därför jag sa så.

    ''Felet'' ligger allt på mig och på honom lät det mer som om att han plågades av våldet. Men han verkar ha plågats ännu mer av att få sina leksaker bortskänkta och/eller sålda.

    Felet ligger inte hos mig, eftersom jag alltid varit ett offer för grupptryck. Varje gång när vi i familjen skulle hälsa på släkten, så ville jag absolut inte komma tomhänt. Det skulle bara kännas dumt.Vi hälsade på släkten varje sommar. Vid ett annan scenarier med grupptryck var när mina väninnor anordnade loppis. Jag ville varken sälja mina fina kläder och allt som jag hade, var jag i behov av. Så det som jag sålde, var min yngsta sons konsolspel, leksaker och andra saker. Han blev så ledsen. 

    Jag kunde inte göra så mot min äldsta son, eftersom han brusar upp och har otrolig kortstubin. Yngsta sonen, gråter bara, så det är lätt att ignorera och jag tänkte, han får gråta och så glömmer han bort efter en period.

    Men jag börjar nu fundera på om han lider av trauma av att få sina leksaker borttagna.

    Som barn var han inte kall. Han var mycket kärleksfull, mot både djur, natur och människor. Mycket var spännande för honom, när han var ett barn.

    Om han är traumatiserad, vad kan jag göra? Utgå ifrån att det enda alternativet är att få min son tillbaka, helst så fort som möjligt. Alternativet om att jag skall glömma honom finns inte.

    Jag vill också veta om det är överhuvudtaget normalt att må dåligt över att ens leksaker och annat blivit borttagna? Jag har uppfattningen att fler familjer gör så. Men min son kanske är traumatiserad. Normalt? Jag ställer frågor för att jag vill veta. Bli inte kränkta, snälla. Jag mår dåligt över allt. Ni behöver inte ge mig stöd, men ge mig vettig svar, så jag får förstånd över allt. Var hyggliga, tack!

  • Svar på tråden Att ge bort barns leksaker kan orsaka trauma?
  • Anonym (Maria)
    Anonym (Mamma) skrev 2023-05-25 08:11:51 följande:
    Jag pratade inte direkt med honom när överenskommelsen gjordes. Utan den gemensamma bekante förmedlade alltihop och bekräftade min sons önskan. Jag gick med på det och så träffades vi. Så det var den vägen.
    sextiotalist skrev 2023-05-25 08:03:42 följande:
    Svårt att ge vettiga svar till en som inte ens har insikt i vad hon har gjort 
    Du får leva med konsekvenserna hur du behandlade din son under uppväxten. 
    Nej, tiden läker inte alla sår. 
    Några, i dina ögon, vettiga svar, lär du inte få den här gången heller 
    Då är det vägen du får gå. Förmedla på samma sätt att han får sätta villkoren och att du vill höra hans behov och anpassa dig efter dem.
  • Anonym (Perka)
    Anonym (Maria) skrev 2023-05-25 08:16:45 följande:
    Då är det vägen du får gå. Förmedla på samma sätt att han får sätta villkoren och att du vill höra hans behov och anpassa dig efter dem.
    Hon verkar inte ens förstå hans behov, så då kan en träff såra honom mer.
  • Anonym (Ems)

    Det du har gjort mot din son är hemskt.

    Du fick honom att känna att  du är viktigare än honom. Att hans bror är viktigare än honom. Att släkt och vänner var viktigare än honom. Att ingenting som var hans egentligen var hans. Allt han fick kunde ryckas ifrån honom. Plus att han tydligen blev misshandlad av sin bror, det räckte tydligen inte att du övergav honom och hans känslor.

    Att sälja leksaker mm gör man först när barnet är stort nog att ha växt ifrån dem och själv vill göra sig av med dem! Annars behåller man. Särskilt favoritsakerna. Han hade kanske velat ge saker till sina egna barn i framtiden?
    Dessutom eftersom han grät så betyder det ju att han fortfarande använde sina saker.

    Den här tråden ger mig ont i magen för din son, att bli behandlad så av sin egen mamma!
    Håll dig borta från honom om du inte har insikt över vad du har gjort.

  • Anonym (SL)

    Hej

    Jag ska vara ärlig med dig, först när jag läste ditt inlägg trodde jag att du var ett troll..När jag läser vidare börjar jag mer luta att du kanske har någon funktionsvariation.
    Jag menar inte att hoppa på dig utan mer att ditt sätt att resonera/agera tyder på det.

    Du gjorde säkert så gott du kunde och kanske inte menade något illa. Men det är inte svårt att förstå att din yngsta son är besviken på dig och sin uppväxt. Du såg hans känslor som mindre viktiga, skyddade inte honom från broderns våld och sålde bara den yngres saker för att det var enklare för dig. Du stod inte upp för honom och det sätter sina spår. 

    Det är mest troligt inte leksakerna i sig som gjort honom traumatiserad utan det faktum att du dels prioriterade dina behov före hans och dessutom gjorde skillnad på dina barn. Han var inte uttåtagerande och straffades för det. Brodern betedde sig illa men fick behålla sina saker.

    Om du inte redan har diagnoser kanske det kan vara läge att ta reda på detta. Det kan hjälpa din son att förstå dig och sin uppväxt. Det förändrar ju inget som har hänt men kan förklara en del...

  • Agda90

    Menar du på allvar att du tog ifrån din son hans saker för att du inte klarade av att stå emot grupptryck?
    Om familjesammankomsten var årlig då hade du alltså ETT ÅR på dig att fixa något att ta med utan att stjäla från ditt egna barn!!

    Du lät ditt äldre barn misshandla ditt yngre?

    Det är svårt att inte skriva något riktigt bitskt för du har gjort en massa fel som mamma och det är bara de saker du själv har valt att ta upp här, det finns garanterat mer som gömmer sig i garderoben. Hade jag varit du hade jag inte räknat med att ha någon relation till sonen för du har nog mest troligt förbrukat den rätten. 

    Din son är vuxen, han bestämmer själv om han vill ha kontakt med dig eller inte. Du kan jobba på att försöka skapa en ny kontakt med honom men det är hans beslut om han vill ha den kontakten med dig eller inte

  • Meddelande borttaget
  • Anonym (Ensomskriver)

    OT:
    Jag reagerade som Aniiee - trots att jag inte har sett de andra trådarna - på att någonting känns skevt här. Om man skriver själv så blir en del trådstarters konstruktion lite märkliga för en.
    Jag får också ibland känslan av att de skrivs för att få veta någonting, eller få bekräftelse på någonting, som egentligen inte finns med i trådstarten. 

  • Anonym (Pappa)

    Konsolspel och leksaker kan ju dels ha ett affektionsvärde men de kan också vara värda väldigt mycket idag beroende på vad det är.


    Personligen tycker jag det är väldigt konstigt att sälja ens barns leksaker utan att fråga. Iaf om barnet inte är jättelitet.


    Sen tror jag det är bra att inte använda nedsättande ord överhuvudtaget som förälder. Så ordet "korkad" skulle jag inte ha sagt själv. En del reagerar på ett sådant språk.


    Men det viktigaste som förälder är att skydda sina barn och sätta dem före sig själv till viss del. Om våld förekommer mellan syskon som passerat förskoleåldern så måste man sätta stopp för det. Sen förstår jag att det inte alltid är så lätt. Och att det inte heller är så lätt att söka stöd utifrån.


    Sen undrar jag: var är pappan?

  • Anonym (Pappa)

    Sen som svar på din fråga:


    Det krävs nog tid, samtal och förlåtelse för att återupprätta er relation. Det krävs att båda vill och är bra på att kommunicera. 

  • Anonym (Pappa)
    Aniiee skrev 2023-05-25 08:39:10 följande:

    Tredje tråden jag läser från dig. Det var ett tag sen sist. Jag har bara tre alternativ att se detta som:

    1: Detta är ( en rätt smaklös) research för en roman. Di vill helt enkelt se vad som är normalt och onormalt för det är inte något du själv har erfarenhet om. Typfall av "know what you write" istället för "write what you know". Inget fel med det egentligen, men du borde vara tydlig med det isf.

    2: Du är sonen, och söker bekräftelse på att du gör rätt som brutit med din familj, för vi matas med att "blod är tjockare än vatten" och många får dåligt samvete av att bryta med sina familjer även om de misshandlat dem svårt och under lång, lång tid. Inte heller fel.

    3: Du är faktiskt mamma till denna numera unge man och fattar fortfarande inte, efter minst 2 andra trådar, att det är fel att du inte bara misshandlat killen själv, utan även hejat på din äldre son att göra likadant, och dessutom blivit dömd för det. Vilket är så inihelvete fel.


    Jag förstår inte det här med att koppla ihop andra trådar när syftet med denna del av forumet är anonymitet. När användare gör som du så skadar det syftet med anonymiteten. En del andra vågar inte prata om sina problem för att risken är att detaljer avslöjar dem när användare kopplar ihop vad de eventuellt skrivit tidigare.


    Borde vara regelbrott att göra som du gör och sedan avstängning om man bryter mot reglerna...

Svar på tråden Att ge bort barns leksaker kan orsaka trauma?