Anonym (Mamma)

Thu 25 May 2023 07:32

71 svar

Att ge bort barns leksaker kan orsaka trauma?

Jag älskar min son som skall fylla 30 år om exakt en månad. Sist jag träffade honom var kanske för ett år sedan. Han träffade mig tillsammans med en gemensam bekant till familjen.

Han var kall och hård. Jag sa åt honom: ''Din storebror var så pass korkad att han ger sig på dig''. Men då blev han bara sur. Jag tolkade som om han kan och vill ha kontakt med mig, eftersom dealen vi hade, var att han skulle träffa mig tillsammans med den gemensamma bekante, OM STOREBRODERN (min äldsta son) INTE VAR PÅ PLATS. Men min yngsta son (L) blev bara sur efter att jag sa att storebrodern var korkad som slog honom. Jag försökte vara på min yngsta sons sida och skapa förtroende. Det var därför jag sa så.

''Felet'' ligger allt på mig och på honom lät det mer som om att han plågades av våldet. Men han verkar ha plågats ännu mer av att få sina leksaker bortskänkta och/eller sålda.

Felet ligger inte hos mig, eftersom jag alltid varit ett offer för grupptryck. Varje gång när vi i familjen skulle hälsa på släkten, så ville jag absolut inte komma tomhänt. Det skulle bara kännas dumt.Vi hälsade på släkten varje sommar. Vid ett annan scenarier med grupptryck var när mina väninnor anordnade loppis. Jag ville varken sälja mina fina kläder och allt som jag hade, var jag i behov av. Så det som jag sålde, var min yngsta sons konsolspel, leksaker och andra saker. Han blev så ledsen.

Jag kunde inte göra så mot min äldsta son, eftersom han brusar upp och har otrolig kortstubin. Yngsta sonen, gråter bara, så det är lätt att ignorera och jag tänkte, han får gråta och så glömmer han bort efter en period.

Men jag börjar nu fundera på om han lider av trauma av att få sina leksaker borttagna.

Som barn var han inte kall. Han var mycket kärleksfull, mot både djur, natur och människor. Mycket var spännande för honom, när han var ett barn.

Om han är traumatiserad, vad kan jag göra? Utgå ifrån att det enda alternativet är att få min son tillbaka, helst så fort som möjligt. Alternativet om att jag skall glömma honom finns inte.

Jag vill också veta om det är överhuvudtaget normalt att må dåligt över att ens leksaker och annat blivit borttagna? Jag har uppfattningen att fler familjer gör så. Men min son kanske är traumatiserad. Normalt? Jag ställer frågor för att jag vill veta. Bli inte kränkta, snälla. Jag mår dåligt över allt. Ni behöver inte ge mig stöd, men ge mig vettig svar, så jag får förstånd över allt. Var hyggliga, tack!

Anonym (Maria)

Thu 25 May 2023 07:40

#1

Prata med denna son om vad han behöver från dig, vi kan ju bara gissa

Men tycker jag känner igen dig och din historia. Nu träffar du ju honom åtminstone?

Anonym (Troll)

Thu 25 May 2023 07:42

#2

Är det här på riktigt?

Du satte ditt ego och dina behov före din ENA sons under hans uppväxt, prioriterade att behålla dina fina kläder men sålde hans älskade saker på loppis för att inte tappa status i kompisgänget. Gav bort hans saker till din släkt för att du hade dåligt självförtroende.

Hans bror fick dock behålla allt.

Och nu funderar du varför han är kall mot dig?

Anonym (Mamma) Trådstartaren

Thu 25 May 2023 07:57

#3

Anonym (Maria) skrev 2023-05-25 07:40:01 följande:

Prata med denna son om vad han behöver från dig, vi kan ju bara gissa

Men tycker jag känner igen dig och din historia. Nu träffar du ju honom åtminstone?

Jag har inte kontakt med honom. Det var vid ett tillfälle och då var det ett hårt överenskommelse. Dels att en bekant till familjen skulle vara på plats och dels för att storebrodern absolut inte fick vara med på vår träff. Och allt varade ungefär endast 1 timme. Jag fick inte min sons telefonnummer heller. Jag har inte sett eller hört ifrån min son sedan den träffen.

Jag gjorde en tidigare tråd här, så du kan ha läst därifrån. Jag mådde jättedåligt av all kommentar. Men jag börjar fundera på min sons trauma och leksaker som fortfarande finns i hans hjärna.

Anonym (Troll) skrev 2023-05-25 07:42:45 följande:

Är det här på riktigt?

Du satte ditt ego och dina behov före din ENA sons under hans uppväxt, prioriterade att behålla dina fina kläder men sålde hans älskade saker på loppis för att inte tappa status i kompisgänget. Gav bort hans saker till din släkt för att du hade dåligt självförtroende.

Hans bror fick dock behålla allt.

Och nu funderar du varför han är kall mot dig?

Jag var behov av mina saker. Jag hade smycken, kläder och annat som var nödvändiga och som jag använde.

Jag tänkte att leksaker växer man ju ifrån i alla fall. Jag tänkte att han får gråta och så går allt över.

Det stämmer att jag blev orolig för kompisgänget. Det är inte så att vi alltid anordnat loppis och jag ville inte missa en sekund av den sortens evenemang. Jag blev desperat.

Angående om släkten, så handlande om att om jag kommer tomhänt, då skulle jag bara känna mig dum. Både loppis incidenten och träffa släkten årligen/varje sommar, så var det att jag kände grupptryck.

Han bror fick behålla allt, eftersom min äldsta son/hans bror är ilsken av sig. Det har inte min yngsta son varit. Gråt kan man hantera lätt. Men en ilsken son som kan ta söder saker, är jobbigt. Jag tänkte just på den tiden att jag kan ignorera gråten, så går allt över av sig själv. ''Tiden läker alla sår'', gick jag i inställningen för.

Jag hoppas inte jag får påhopp som förra gången. Jag vill bara få vettiga svar.

Anonym (Maria)

Thu 25 May 2023 08:03

#4

Men då måste du ju haft någon typ av kontakt för att komma fram till denna överenskommelse om träff? Var det över telefon eller hur gick det till?

Du lyssnade alltså på din son och då fick du träffa honom. Så om du vill ha en relation med honom så det du måste göra är att möta honom i hans behov, och hålla i det, inte falla tillbaka i gamla mönster där du alltid prioriterar storebrodern.

Anonym (Mamma) skrev 2023-05-25 07:57:18 följande:

Jag har inte kontakt med honom. Det var vid ett tillfälle och då var det ett hårt överenskommelse. Dels att en bekant till familjen skulle vara på plats och dels för att storebrodern absolut inte fick vara med på vår träff. Och allt varade ungefär endast 1 timme. Jag fick inte min sons telefonnummer heller. Jag har inte sett eller hört ifrån min son sedan den träffen.

Jag gjorde en tidigare tråd här, så du kan ha läst därifrån. Jag mådde jättedåligt av all kommentar. Men jag börjar fundera på min sons trauma och leksaker som fortfarande finns i hans hjärna.

Anonym (Troll) skrev 2023-05-25 07:42:45 följande:

Är det här på riktigt?

Du satte ditt ego och dina behov före din ENA sons under hans uppväxt, prioriterade att behålla dina fina kläder men sålde hans älskade saker på loppis för att inte tappa status i kompisgänget. Gav bort hans saker till din släkt för att du hade dåligt självförtroende.

Hans bror fick dock behålla allt.

Och nu funderar du varför han är kall mot dig?

Jag var behov av mina saker. Jag hade smycken, kläder och annat som var nödvändiga och som jag använde.

sextiotalist

Thu 25 May 2023 08:03

#5

Anonym (Mamma) skrev 2023-05-25 07:57:18 följande:

Jag har inte kontakt med honom. Det var vid ett tillfälle och då var det ett hårt överenskommelse. Dels att en bekant till familjen skulle vara på plats och dels för att storebrodern absolut inte fick vara med på vår träff. Och allt varade ungefär endast 1 timme. Jag fick inte min sons telefonnummer heller. Jag har inte sett eller hört ifrån min son sedan den träffen.

Jag gjorde en tidigare tråd här, så du kan ha läst därifrån. Jag mådde jättedåligt av all kommentar. Men jag börjar fundera på min sons trauma och leksaker som fortfarande finns i hans hjärna.

Anonym (Troll) skrev 2023-05-25 07:42:45 följande:

Är det här på riktigt?

Du satte ditt ego och dina behov före din ENA sons under hans uppväxt, prioriterade att behålla dina fina kläder men sålde hans älskade saker på loppis för att inte tappa status i kompisgänget. Gav bort hans saker till din släkt för att du hade dåligt självförtroende.

Hans bror fick dock behålla allt.

Och nu funderar du varför han är kall mot dig?

Jag var behov av mina saker. Jag hade smycken, kläder och annat som var nödvändiga och som jag använde.

Jag tänkte att leksaker växer man ju ifrån i alla fall. Jag tänkte att han får gråta och så går allt över.

Det stämmer att jag blev orolig för kompisgänget. Det är inte så att vi alltid anordnat loppis och jag ville inte missa en sekund av den sortens evenemang. Jag blev desperat.

Angående om släkten, så handlande om att om jag kommer tomhänt, då skulle jag bara känna mig dum. Både loppis incidenten och träffa släkten årligen/varje sommar, så var det att jag kände grupptryck.

Han bror fick behålla allt, eftersom min äldsta son/hans bror är ilsken av sig. Det har inte min yngsta son varit. Gråt kan man hantera lätt. Men en ilsken son som kan ta söder saker, är jobbigt. Jag tänkte just på den tiden att jag kan ignorera gråten, så går allt över av sig själv. ''Tiden läker alla sår'', gick jag i inställningen för.

Jag hoppas inte jag får påhopp som förra gången. Jag vill bara få vettiga svar.

Svårt att ge vettiga svar till en som inte ens har insikt i vad hon har gjort
Du får leva med konsekvenserna hur du behandlade din son under uppväxten.
Nej, tiden läker inte alla sår.
Några, i dina ögon, vettiga svar, lär du inte få den här gången heller

Anonym (Maria)

Thu 25 May 2023 08:07

#6

Kan tillägga att det kan nog vara bäst att undvika ta upp om storebrodern, åtminstone tills vidare. Det kommer inget gott ur det.

Anonym (Troll)

Thu 25 May 2023 08:08

#7

Anonym (Mamma) skrev 2023-05-25 07:57:18 följande:

Jag var behov av mina saker. Jag hade smycken, kläder och annat som var nödvändiga och som jag använde.

Jag tänkte att leksaker växer man ju ifrån i alla fall. Jag tänkte att han får gråta och så går allt över.

Det stämmer att jag blev orolig för kompisgänget. Det är inte så att vi alltid anordnat loppis och jag ville inte missa en sekund av den sortens evenemang. Jag blev desperat.

Angående om släkten, så handlande om att om jag kommer tomhänt, då skulle jag bara känna mig dum. Både loppis incidenten och träffa släkten årligen/varje sommar, så var det att jag kände grupptryck.

Han bror fick behålla allt, eftersom min äldsta son/hans bror är ilsken av sig. Det har inte min yngsta son varit. Gråt kan man hantera lätt. Men en ilsken son som kan ta söder saker, är jobbigt. Jag tänkte just på den tiden att jag kan ignorera gråten, så går allt över av sig själv. ''Tiden läker alla sår'', gick jag i inställningen för.

Jag hoppas inte jag får påhopp som förra gången. Jag vill bara få vettiga svar.

Du får svar utifrån vad folk ser och hur du motiverar det. Om du får svar att ja, ditt agerande har troligen orsakat barndomstrauma för din son, så kan det ju vara så. Även om det känns tråkigt att läsa för dig.

Du anser ju att dina smycken var mer nödvändiga än barnets älskade leksaker. Varför? Kunde du inte också bara gråtit och kommit över det? På vilket vis är ett smycke nödvändigt för en vuxen person? Hade det en låskod till ditt jobb? Hade ni krav på örhängen på kontoret? Att smycken kan vara något som betyder mycket köper jag - på samma vis som att en leksak kan vara det för ett barn - men NÖDVÄNDIGA?

Du satte också dina egna känslor före din sons. Dina känslor av att vara mindre värd om du inte tog med gåvor eller hade fina loppissaker prioriterade du före din sons känslor av ledsenhet att mamma gav bort sakerna han tyckte om. Ser du det nu i efterhand?

Gav släkten er gåvor till sonen när de hälsade på er? Varför annars detta tvång att ge dem saker?

Och du lät hans bror behålla sakerna han gillade, för stt du själv inte kunde hantera det.

Jag läser många bortförklaringar men inget ansvarstagande ens nu i efterhand. När du ser själv vad du skriver, känner du att det var rätt agerat om du skulle ha en väninna som gjorde så mot sina barn? Har du och yngsta sonen suttit ned och pratat om detta och du bett uppriktigt om ursäkt? Det finns ju många exempel på barn i vuxen ålder som har släppt ilskan mot föräldrar även om de anser att de ändå gjorde fel mot dem som små, men då krävs det ju uppriktiga ursäkter från föräldrarna att de vet att de gjort fel.

Anonym (Mamma) Trådstartaren

Thu 25 May 2023 08:11

#8

Anonym (Maria) skrev 2023-05-25 08:03:31 följande:

Men då måste du ju haft någon typ av kontakt för att komma fram till denna överenskommelse om träff? Var det över telefon eller hur gick det till?

Du lyssnade alltså på din son och då fick du träffa honom. Så om du vill ha en relation med honom så det du måste göra är att möta honom i hans behov, och hålla i det, inte falla tillbaka i gamla mönster där du alltid prioriterar storebrodern.

Jag pratade inte direkt med honom när överenskommelsen gjordes. Utan den gemensamma bekante förmedlade alltihop och bekräftade min sons önskan. Jag gick med på det och så träffades vi. Så det var den vägen.

sextiotalist skrev 2023-05-25 08:03:42 följande:

Svårt att ge vettiga svar till en som inte ens har insikt i vad hon har gjort
Du får leva med konsekvenserna hur du behandlade din son under uppväxten.
Nej, tiden läker inte alla sår.
Några, i dina ögon, vettiga svar, lär du inte få den här gången heller

Jag begär ju vettig svar, så jag får förståelse och kan få ''insikt'', som du hävdar om att jag inte har.

Fiona M

Thu 25 May 2023 08:13

#9

Är du i själva verket sonen som skriver?
Är du faktiskt mamman och har noll självinsikt så kommer du aldrig kunna reparera och få nån hållbar relation till honom.

Anonym (Maria)

Thu 25 May 2023 08:13

#10

Och även till honom ALDRIG försvara eller rättfärdiga det negativa du har gjort tidigare mot honom. Du kan om du behöver ventilera det i tråden istället för med honom.

Att ge bort barns leksaker kan orsaka trauma?

INNEHÅLL