lämnadPappa

Wed 12 Apr 2023 14:54

54 svar

Lämnad pappa med problem

Hallåj
Långt inlägg trots att de kortats ner

För 3 månader (läs januari)sedan släppte min exsambo (f26) bomben att hon inte ville leva med mig(m30) längre.
Hon gjorde detta 10 minuter innan min far och syster skulle hälsa på hos oss i 2 dagar och 1 vecka innan dottern fyllde 2 år. Blev väldigt stel stämning den helgen kan man säga.

Bakgrund: hon sa i september förra året (2 veckor innan min födelsedag) att hon börjat tappa känslorna. Jag bröt ihop, mådde inte bra på jobbet men hemma med barnen blev de lättare. Vi pratade o pratade varje kväll o natt i en vecka tills vi kom fram till o försöka igen. Parterapi ville hon inte testa utan vi kunde lösa själva. Kom fram till lösningar och googlade hur man kunde fixa förhållanden.
Allt flöt på bra igen och vi pratade om de en dag varje vecka och hon sa att de kändes bättre. Jag fick upp hoppet och hon med.

Spola sen fram 4 månader och min värld rasade samman åter igen. Jag tog all hennes energi ifrån henne tydligen, hon fick ingen tid för sig själv, trots att de var ja som hämtade barnen från förskolan, lagade mat, vi turades om o natta barnen och att städa. Hon va ute med kompisar minst 2 gånger i månaden och jobbade ofta över. Hennes föräldrar hälsade på 2 gånger i veckan och ville hon göra något ute eller själv så fick hon göra det. Så egentid hade vi båda 2.
Men det var tydligen inte bra för henne.

När hon sa att hon ville göra slut så ville jag inte bryta ihop igen inför barnen, så jag åkte hem till min mamma. Sov där i 3 nätter efter att ja hämtat barnen o hon kommit hem. Hon sa inget till mig dessa dagarna.
Första helgen efter "bomben" fick jag ha barnen själv i vårt hus då hon skulle ut o festa så va borta fredag-söndag.

2 veckor efter uppbrotten så va de slut med de gamla livet. Allt som va vårat skulle nu skrivas över på henne, bil, hus, internet, el osv.
Så nu bor ja fortfarande hos mamma då svårt att hitta boende nära barnen och tillräckligt stort för mig o 3 barn (2a med kokvrå funkar liksom inte). Plus att jag måste byta jobb om jag ska kunna ha barnen VV som tydligen är det som gäller.

Är helt förkrossad, hela mitt liv bortsvept ifrån mig på 2 veckor. Sambo, barnen (till viss del), hus, fritiden som spenderades hemma och med familjen, hennes sida av familjen, allt det vardagliga som ja förut längtade till. Den personen som alltid funnits där för mig vill nu inte prata med mig.

Jag spenderade så mycket tid hemma och prioriterade familjen. Tacken för det är att det tas ifrån mig. För att jag i grunden blivit tråkig.
Vi hade ett bra förhållande i nästan 8 år, aldrig bråkat, inga problem i sängen (har frågat) och barnen har inte märkt av något emellan oss föräldrar. Det märks på hur dom nu tar det och teckningar som de målar på dagis.

Jag hoppades ju på att hon skulle märka av min frånvaro när ja varit borta, men nu 3 månader senare så verkar de inte bry henne alls att hon nu får göra allt, lämna o hämta barn. Sena middagar med dem, kort tid innan läggdags och faktiskt mindre egentid förutom VH då jag nu har haft barnen.
Men inte ett uns av att jag saknas i hennes liv.
Jag saknar min familj varje dag. Vad hon tänker vet jag inte då hon inte vill prata med mig. Vet inte om de finns en ny eller om hon bara vill ha roligt

Mitt problem är att för att få denna nya trista bajsverkligheten att gå ihop så måste jag byta jobb, hitta nåstans att bo där 3 barn får plats, är nära till deras förskola och deras mammaHar 1 månad på mig att hämta min"skit" som är kvar i bodar och vind. Har ingen dragkrok så kan int köra släp. Jag har ingen ork eller lust att göra något de dagarna ja är ensam utan barnen.

Vad ska jag göra för attklara av mitt nya liv där jag är ensam, missar minst halva mina barns uppväxt och har fått en helt ny verklighet att förhålla mig till?
Hur kan en person gå från att säga "jag älskar dig" till "jag vill göra slut" på 3 dagar?
Är ju inte bara oss 2 de drabbar, utan 3 små barn och våra respektive familjer som blev lika chockade dom och våra jobb och framtida dagar ändras ju totalt.
Känns en smula egoistiskt att lämna utan att ens vilja prata om det eller försöka ordentligt med hjälp, speciellt med barn.

Orkade du läsa ända hit så tackar jag dig

Carolatom07

Sun 23 Apr 2023 12:45

#41

Anonym (I) skrev 2023-04-23 09:08:50 följande:

Jag grät.Skrek.Pratade lungt.Bönade och bad. I flera år. Ändå ansåg mitt ex att det kom som en chock och varför har du inte sagt något?

Så nej du har så himla fel. Problemet ligger hos män som inte lyssnar eller bryr sig. "Vi har väl inga problem" och därför kommer det som en överraskning!

Fast du kan ju inte påstå att det är så i alla förekommande sådana fall. Du talar utifrån dina egna erfarenheter nu.

Anonym (Sanna)

Sun 23 Apr 2023 14:07

#42

Carolatom07 skrev 2023-04-23 12:45:49 följande:

Du talar utifrån dina egna erfarenheter nu.

Det var ju precis det du gjorde.
Vad är skillnaden, där du anser ditt inlägg vara berättigat men inte detta?

Anonym (Avig)

Sun 23 Apr 2023 15:30

#43

Carolatom07 skrev 2023-04-18 12:08:40 följande:

Jag ifrågasätter det där beteendet hos kvinnor, då jag själv blivit utsatt för det.Känner man mer och mer att man vill lämna den man är ihop med så BÖR man meddela detta i god tid, istället för att skicka ut subtila/ diffusa signaler och hoppas på att han ska fatta vinken.

Att bara lämna utan förvarning, särskilt när det finns barn med i bilden, är otroligt elakt och respektlöst. Det hoppas jag de flesta inser.

Fast du kan inte säga att det är så i alla fall. Detta är din erfarenhet, inte allas.

Carolatom07 skrev 2023-04-23 12:45:49 följande:

Fast du kan ju inte påstå att det är så i alla förekommande sådana fall. Du talar utifrån dina egna erfarenheter nu.

Och ändå gör du exakt samma sak själv.

Anonym (Samma här.)

Sun 23 Apr 2023 15:42

#44

Jag blev också lämnad med tre barn. Skillnaden är att vi inte hade det bra. Han var ständigt irriterad på mig och jag var konstant nervös. Så väldigt skönt att vara själv.

Anonym (Herr Man)

Sun 23 Apr 2023 16:23

#45

lämnadPappa skrev 2023-04-12 17:14:08 följande:

Jo visst är det så, men jag är ingen elak person om du fattar. Jag vill inte heller böna o be om att försöka igen då det inte fungerade i höstas tydligen.
Just den biten med att hon bor kvar är enligt mig mycket för barnens skull, så int båda föräldrarna står o letar t.ex. lägenhet. Hade det varit omvänt så hade jag velat att hon gjorde samma. Om de blivit så får vi nog aldrig veta

Har pratat med telefonterapeuft några gånger och varit på cårdcentralen för att prata med "en riktig person" men svaren jag får är i princip bara glöm henne, hon har gått vidare. Gör något du tycker är roligt. Just den sista biten stör ja mig på då det är svårt när man är deprimerad och inte har något att göra
Jag har sparade pengar och bra lön så en jurist känner jag inte är behövligt just nu

Jag vet vad hon har i lön och vad hushållet kostar. Sen nu får hon ju underhåll från mig och 3/4 delar av barnbidrag tills jag kan ha barnen och snart skatteåterbäring och löneförhöjjning iof så jag vet inte.Hon kan lura mig, är ju inte helt omöjligt

Känslor dör och separationer är jobbiga. Men det gör dig inte till en elak person för att du kräver din rätt. Kan hon inte betala dig din andel av huset direkt, så bör du åtminstone kräva att hon sticker dig en summa då och då tills du har fått din andel oavsett hur lång tid det tar. För det andra bör du kräva att hon har barnen tills du har fått ordning på allt på din hemmaplan. Jobb, boende och liknande och det är inget tufft krav om hon tänker på barnens bästa. Hur skulle barnen må av vistas hos dig när allt är rörigt och pappa inte mår bra? Det var hon som gjorde slut. Barnen ska givetvis inte komma i kläm, men i det här fallet har du ingen anledning att vara "storsint".

Xenia

Sun 23 Apr 2023 16:36

#46

lämnadPappa skrev 2023-04-12 18:48:38 följande:

1. Redan gått 3 månader så där är det ju kört. Jag vill inte vara den som får henne att sälja ett hus som hennes familj haft i generationer.
2. Just de med bilen blir svårt o kräva nu efterhand men det som va kvar på lånet påden fick hon ta över så blev typ samma grej endå
3. Barnbidraget ska bli 50/50 och inget undergåll när VV blir möjligt, de har vi båda skrive papper på så de blir rätt.

Möjligt att jag är för snäll mot henne pga känslor, chock/kris eller bara för att jag är en snäll person. Kan nog vara lättlurad också... Men jag ser inte anledning till att börja bråka så att föräldrarollen frammåt i tiden blir lidande om det låter logiskt?

Du resonerar som om det var du som lämnat henne och har skuldkänslor.

Ja, om huset måste säljas så är det hennes problem. Varför ska du offra dig för henne? Det är i så fall skilsmässan som gör att huset behöver säljas alt hon köper ut dig, och den har ju hon valt.

Var inte en sådan "pushover" aka dörrmatta. Kommer du alltid att ge efter och aldrig stå upp för din rätt bara för att du är rädd för att ni inte ska vara goda vänner framöver? Har inte hon några skyldigheter, bara du?

Att vara för snäll så man ständigt låter sig köras över tycker jag faktiskt inte är att vara något bra föredöme för barnen.

Xenia

Sun 23 Apr 2023 16:44

#47

lämnadPappa skrev 2023-04-13 04:12:57 följande:

Ja det verkar så om man läser andra inlägg. Tycker ibland att det är konstigt att då det bästa är att lämna partnern istället, speciellt som många skriver där man funderat i månader ibland år utan att ta upp det med den andra.

Tror inte att det skulle vara en lösning då det är jag som drar ur henne energin och för att hon inte vill ha kontakt annat än om barnen.
Annars hade ju det varit en bättre lösning. Om andra kan få det att funka så vore ju jättebra eller om barnen bor kvar och föräldrarna flyttar VV känns bättre. Iallafall med små barn

Vaddå att du "drar ur henne energin"? Det är väl snarare situtionen med småbarn som drar energi. Hon har helt enkelt tröttnat på dig och lyckas då skylla på dig att det är ditt fel.

Är du inte ett dugg förbannad på henne? Det skulle jag vara i motsvarande situation. I helvete att jag brytt mig om att underlätta för egoisten, fokus skulle vara på mig själv och barnen.

Får hon ont om pengar, ja, då får barnen vara mer hos dig.

Xenia

Sun 23 Apr 2023 16:50

#48

lämnadPappa skrev 2023-04-18 08:07:31 följande:

Jo precis, det är ju tanken och det är ju så de får bli...
Men liten ort och de närmsta husen till salu är 4 mil bort åt fel håll för både jobb och förskola så kommer ju bli så mycket pendling för mig och tidiga mornar/sena kvällar för barnen om ja bosätter mig för långt bort.
Vill ju int att de ska byta förskola också liksom

Men varför är det en katastrof om barnen får byta förskola senare (kanske inte just nu när allt är uppochner)? Det händer ju jämt att föräldrar flyttar, antingen för att någon bytt jobb eller för att de behöver större bostad eller för att de skiljs, och då får barnen byta förskola, och det överlever de.

Du måste tänka lite längre, vad är bäst för dig och barnen på lång sikt? Vilken skola ska de börja i, så att inte skolan ligger för långt bort från din bostad.

Anonym (Herr Man)

Sun 23 Apr 2023 16:50

#49

Xenia skrev 2023-04-23 16:44:08 följande:

Vaddå att du "drar ur henne energin"? Det är väl snarare situtionen med småbarn som drar energi. Hon har helt enkelt tröttnat på dig och lyckas då skylla på dig att det är ditt fel.

Är du inte ett dugg förbannad på henne? Det skulle jag vara i motsvarande situation. I helvete att jag brytt mig om att underlätta för egoisten, fokus skulle vara på mig själv och barnen.

Får hon ont om pengar, ja, då får barnen vara mer hos dig.

Du tog orden ur mun på mig.

Anonym (Herr Man)

Sun 23 Apr 2023 16:59

#50

lämnadPappa skrev 2023-04-12 17:14:08 följande:

Jo visst är det så, men jag är ingen elak person om du fattar. Jag vill inte heller böna o be om att försöka igen då det inte fungerade i höstas tydligen.
Just den biten med att hon bor kvar är enligt mig mycket för barnens skull, så int båda föräldrarna står o letar t.ex. lägenhet. Hade det varit omvänt så hade jag velat att hon gjorde samma. Om de blivit så får vi nog aldrig veta

Har pratat med telefonterapeuft några gånger och varit på cårdcentralen för att prata med "en riktig person" men svaren jag får är i princip bara glöm henne, hon har gått vidare. Gör något du tycker är roligt. Just den sista biten stör ja mig på då det är svårt när man är deprimerad och inte har något att göra
Jag har sparade pengar och bra lön så en jurist känner jag inte är behövligt just nu

Jag vet vad hon har i lön och vad hushållet kostar. Sen nu får hon ju underhåll från mig och 3/4 delar av barnbidrag tills jag kan ha barnen och snart skatteåterbäring och löneförhöjjning iof så jag vet inte.Hon kan lura mig, är ju inte helt omöjligt

Jag förstår att det är jobbigt, men ärligt talat känner jag inget större medlidande med dig. Hon är uppenbarligen en egoist som försöker dra nytta av situationen så långt det bara går och du låter henne göra det. Jag hade varit asförbannad i ditt läge och hade definitivt inte givit henne några fördelar. Fullt fokus hade varit på mig och barnen. Skärp till dig nu!!!!

lämnadPappa

Sun 23 Apr 2023 19:01

#51

Verkar som att många vill att ja ska "ta så mycket som möjligt" för att hon har huset. Självklart så kommer jag kräva saker som soffa, barngrejjer, nå tv, gardiner o annat bröte.
Men har ingenstans att förvara dessa saker nu innan ja får tillgång te bostad.
Tänker ju inte bosätta mig dåligt till heller geografiskt (med jobb o förskola) bara för att lära hemne en läxa.

Att hon ska betala en summa till mig varje månad för att betala te mig på min del av huset, medans jag betalar underhåll för barnen blir ju kontraproduktivt eller? Då kan jag ju bara dra ner på underhållet så blir de ju samma sak eller får man inte göra så?

När de gäller barnen o byta skola/förskola så är det inte schysst att dom ska behöva slitas från sina kompisar också utöver detta. Dom har det lagom jobbigt endån. Förskolan och skolan är i samma byggnad så deras kompisar nu är ju samma som dem börjar skolan med senare

Jag är förbannad på henne men samtidigt tänker inte jag starta några bråk. Hon vill inte prata med mig och därför låter jag henne vara. Känner inte att det tjänar något till att börja bråka över sms eller när vi byts om med barnen.
Jag fattar att hon inte vill ha mig tillbaka. Jag är inte snäll för att hon ska ändra sig. Att hon är egoistisk och vill vara elak mot mig kan jag ju inte göra något åt
Jag är snäll för att barnen nu bor 80 % där nu. Om jag tar hälften av allt i huset och lägger i ett förråd hjälper ju inte dom.
Självklart vill jag om 4 år att vi ska kunna ha en bra förälder relation med varandra. Hur de blir senare vet man inte. Kan bli skit eller kalasbra. Men jag tror ju inte att barnen skulle må bättre av att ja skulle pusha om att ta saker nu när dom fortfarande mår skit av detta

Anonym (Sofie)

Sun 23 Apr 2023 19:46

#52

lämnadPappa skrev 2023-04-23 19:01:35 följande:

Verkar som att många vill att ja ska "ta så mycket som möjligt" för att hon har huset. Självklart så kommer jag kräva saker som soffa, barngrejjer, nå tv, gardiner o annat bröte.
Men har ingenstans att förvara dessa saker nu innan ja får tillgång te bostad.
Tänker ju inte bosätta mig dåligt till heller geografiskt (med jobb o förskola) bara för att lära hemne en läxa.

Att hon ska betala en summa till mig varje månad för att betala te mig på min del av huset, medans jag betalar underhåll för barnen blir ju kontraproduktivt eller? Då kan jag ju bara dra ner på underhållet så blir de ju samma sak eller får man inte göra så?

När de gäller barnen o byta skola/förskola så är det inte schysst att dom ska behöva slitas från sina kompisar också utöver detta. Dom har det lagom jobbigt endån. Förskolan och skolan är i samma byggnad så deras kompisar nu är ju samma som dem börjar skolan med senare

Jag är förbannad på henne men samtidigt tänker inte jag starta några bråk. Hon vill inte prata med mig och därför låter jag henne vara. Känner inte att det tjänar något till att börja bråka över sms eller när vi byts om med barnen.
Jag fattar att hon inte vill ha mig tillbaka. Jag är inte snäll för att hon ska ändra sig. Att hon är egoistisk och vill vara elak mot mig kan jag ju inte göra något åt
Jag är snäll för att barnen nu bor 80 % där nu. Om jag tar hälften av allt i huset och lägger i ett förråd hjälper ju inte dom.
Självklart vill jag om 4 år att vi ska kunna ha en bra förälder relation med varandra. Hur de blir senare vet man inte. Kan bli skit eller kalasbra. Men jag tror ju inte att barnen skulle må bättre av att ja skulle pusha om att ta saker nu när dom fortfarande mår skit av detta

Problemet här är att du inte alls tänkt på dig själv, din egen relation med barnen och din framtida ekonomi. Allt det hänger ju ihop. Du behöver inte vara ett as tillbaka men varför köper du allt hon krävt. Det är just i såna här fall men behöver hjälp av utomstående part, dvs jurist, för att det ska gå rätt till och att det ska bli bra för båda föräldrarna. Det är inte att vara elak, det är att ta ansvar, för sig själv och sina barn. Ja det kanske är bra just nu för barnen att bo kvar men det är inte bra för dem att pappa blir utplånad ur deras liv på det viset. Det kan ta lång tid för dig att komma på fötter och hitta annat jobb och annan bostad. Ännu längre om du ska ta alla negativa ekonomiska konsekvenser. En 26-årig trebarnsmamma lär ha svårt att behålla och underhålla en villa under någon längre tid. Ska du fortsätta betala eller kommer hon sen sälja och ta hela vinsten själv? Du behöver tänka långsiktigt. Tänk lite. Du behöver inte vara elak men du behöver inte vara "snäll" heller. Stå upp för dig själv!!

lämnadPappa

Sun 23 Apr 2023 20:36

#53

Jag letar bostad varje dag. Jag köper in små saker som man behöver. Jag har pratat med chefen på jobbet som letar ersättare så ja kan ta annan tjänst på samma firma.

Jag har tagit alla läkarbesök, vabdagar o stängningsdagar som ja kunnat. Ja ringer videosamtal barnen flera dagar just för att inte "utplånas". Vet att barnen saknar mig och dom vet att jag saknar dom

Jag tänker långsiktigt, just därför ja inte vill ta första bästa bostad som är 5 mil bort från dom. För ja vill att när barnen är större så ska dom kunna cykla o äta hos mamma på min vecka om dom vill det.

Jag vetalar underhåll för barnen just nu och en del av barnbidraget då vi har fortfarande delad vårdnad. Allt med hus o andra bilkostnaderna tar hon. Om hon konkar iomed det är ju hennes förtjänst ja. Men att hon skulle sälja familjens hus kunde ja inte säga något om innan eller nu efter.

Jag är förbannad ja, men jag hatar henne inte. Kommer nog aldrig göra det heller då hon har varit en sån stor del av mitt liv och kommer alltid att vara. Precis som jag i hennes. Sen att vi nu efter detta valt olika sätt att vara mot varandra är ju ganska beklagligt för alla inblandade

Anonym (Herr Man)

Sun 23 Apr 2023 21:34

#54

Anonym (Sofie) skrev 2023-04-23 19:46:15 följande:

Problemet här är att du inte alls tänkt på dig själv, din egen relation med barnen och din framtida ekonomi. Allt det hänger ju ihop. Du behöver inte vara ett as tillbaka men varför köper du allt hon krävt. Det är just i såna här fall men behöver hjälp av utomstående part, dvs jurist, för att det ska gå rätt till och att det ska bli bra för båda föräldrarna. Det är inte att vara elak, det är att ta ansvar, för sig själv och sina barn. Ja det kanske är bra just nu för barnen att bo kvar men det är inte bra för dem att pappa blir utplånad ur deras liv på det viset. Det kan ta lång tid för dig att komma på fötter och hitta annat jobb och annan bostad. Ännu längre om du ska ta alla negativa ekonomiska konsekvenser. En 26-årig trebarnsmamma lär ha svårt att behålla och underhålla en villa under någon längre tid. Ska du fortsätta betala eller kommer hon sen sälja och ta hela vinsten själv? Du behöver tänka långsiktigt. Tänk lite. Du behöver inte vara elak men du behöver inte vara "snäll" heller. Stå upp för dig själv!!

Detta kommer att sluta i snömos för grabben, men han väljer det själv.

Lämnad pappa med problem

INNEHÅLL