Lämnad pappa med problem

Just där va jag nog otydlig, det är hennes föräldrahem och vi köpte det av hennes mor. Hon hade första tjing på de i arvsled endå så hade känts konstigt om jag skulle tagit huset. Skulle vi sålt de så hade vi båda varit i samma sits med att försöka hitta boende för 4 personer så var för barnens skull också.
Varannan helg för att hon måste få ha barnen på helger också och just nu med mitt jobb så kan jag inte lämna dem på fösrskolan då jag börjar jobba klockan 03

Vill inte vara en blöt pöl men med nuvanande blöta situation så blir desåhär just för barnens skull. Har ju inte tänkt att ha de såhär för evigt

Ja vi köpte huset, hon står kvar på lånet som blev. Hon skulle inte ha råd att köpa ut mig utan att ta lån som hennes ekonomi inte skulle klara av och det drabbar tillslut barnen
Det var våran gemensamma bil för bilbarnstolarnas skull

Menar du att jag varit för snäll mot henne? Skulle jag tagit i och krävt hälften av allt bara för att? istället för att vara storsint?

Pengar att köpa för finns. Det är hus/lägenheter/stugor som inte finns

Jajo, ingen fara
  Klart jag upplever bil och hus som förlust också. Men de stora är just att familjen och att allt försvunnit. Berättade om de andra också då jag läst många trådar där män är dom "dumma" o tar allt eller bara sticker utan förklaring.
Inte hittat många trådar där det är kvinnor som lämnat utan förklaringar eller räknas som boven i dramat.

Förhållanden kräver 2 personer men endå brukar det vara mannen som blir den elaka oavsett vem som lämnar. Även i mitt fall så frågar folk vad ja gjorde fel, varför jag gjorde slut, tänker jag inte på barnen osv. Det brukar vara svårt o tro att killar inte blir sårade när dom blir dumpade...

Byta jobb är ett absolut, just för att kunna ha barnen så mycket som möjligt. Att "kontra" med fler helger har jag inte tänkt på faktiskt. Tack

Jo visst är det så, men jag är ingen elak person om du fattar. Jag vill inte heller böna o be om att försöka igen då det inte fungerade i höstas tydligen.
Just den biten med att hon bor kvar är enligt mig mycket för barnens skull, så int båda föräldrarna står o letar t.ex. lägenhet. Hade det varit omvänt så hade jag velat att hon gjorde samma. Om de blivit så får vi nog aldrig veta

Har pratat med telefonterapeuft några gånger och varit på cårdcentralen för att prata med "en riktig person" men svaren jag får är i princip bara glöm henne, hon har gått vidare. Gör något du tycker är roligt. Just den sista biten stör ja mig på då det är svårt när man är deprimerad och inte har något att göra
Jag har sparade pengar och bra lön så en jurist känner jag inte är behövligt just nu

Jag vet vad hon har i lön och vad hushållet kostar. Sen nu får hon ju underhåll från mig och 3/4 delar av barnbidrag tills jag kan ha barnen och snart skatteåterbäring och löneförhöjjning iof så jag vet inte.Hon kan lura mig, är ju inte helt omöjligt

Det är mycket möjligt att jag har förhastat mig. Har läst på om bodelning och det ska in inom ett år efter separationen.
Just när det gäller pengar så är det bara underhåll och 3/4 delar av barnbidraget hon får nu tills vi kan ha barnen lika mycket. Det har vi skrivit papper på på min begäran så det inte ändras sen iallafall.
När det gäller bohag så finns det saker jag ska ha såklart men har inte plats att ställa på för tillfället och det borde hon veta om
Men jag förstår hur du tänker med juristbiten och ekonomin.

1. Redan gått 3 månader så där är det ju kört. Jag vill inte vara den som får henne att sälja ett hus som hennes familj haft i generationer. 
2. Just de med bilen blir svårt o kräva nu efterhand men det som va kvar på lånet påden fick hon ta över så blev typ samma grej endå
3. Barnbidraget ska bli 50/50 och inget undergåll när VV blir möjligt, de har vi båda skrive papper på så de blir rätt.

Möjligt att jag är för snäll mot henne pga känslor, chock/kris eller bara för att jag är en snäll person. Kan nog vara lättlurad också... Men jag ser inte anledning till att börja bråka så att föräldrarollen frammåt i tiden blir lidande om det låter logiskt?

Ja det verkar så om man läser andra inlägg. Tycker ibland att det är konstigt att då det bästa är att lämna partnern istället, speciellt som många skriver där man funderat i månader ibland år utan att ta upp det med den andra.

Tror inte att det skulle vara en lösning då det är jag som drar ur henne energin och för att hon inte vill ha kontakt annat än om barnen. 
Annars hade ju det varit en bättre lösning. Om andra kan få det att funka så vore ju jättebra eller om barnen bor kvar och föräldrarna flyttar VV känns bättre. Iallafall med små barn

Haha, nä superrik är jag inte. Jag gick med på den dealen just för att det var hennes föräldrahem och för att vi båda inte skulle stå utan bostad för just barnens skull. Hur hon löser det med att betala för allt med hushåll sen blir ju hennes problem.
Med bilen så fick hon ta över det som var kvar på lånet också så jag slipper delbetala på den.
Jag kanske "ger" bort allt men det är ju fortfarande lån som hon nu måste betala på själv som vi innan delade. Ska hon då ska betala till mig också sen? Blir ju redan en konsekvens för henne att betala på allt själv.

Om hon tar mig tillbaka just för att jag skulle stötta ekonomiskt eller inte kräva pengar tror ja inte är fallet så det är inte därför.

Min halva av ekonomin? Jag behöver nu inte betala på lån för hus eller bil. Enda jag betalar sålänge är underhåll som sig bör så att hon "tar" halva min ekonomi förstår jag inte.

Det jag menar mest med att allt skulle skrivar över på henne var att det gick så himla fort (2 veckor) från just "jag vill göra slut" tills att jag skulle vara borta från allt som tidigare var bådas.

Jo precis, det är ju tanken och det är ju så de får bli...
Men liten ort och de närmsta husen till salu är 4 mil bort åt fel håll för både jobb och förskola så kommer ju bli så mycket pendling för mig och tidiga mornar/sena kvällar för barnen om ja bosätter mig för långt bort.
Vill ju int att de ska byta förskola också liksom 

Verkar som att många vill att ja ska "ta så mycket som möjligt" för att hon har huset. Självklart så kommer jag kräva saker som soffa, barngrejjer, nå tv, gardiner o annat bröte.
Men har ingenstans att förvara dessa saker nu innan ja får tillgång te bostad. 
Tänker ju inte bosätta mig dåligt till heller geografiskt (med jobb o förskola) bara för att lära hemne en läxa.

Att hon ska betala en summa till mig varje månad för att betala te mig på min del av huset, medans jag betalar underhåll för barnen blir ju kontraproduktivt eller? Då kan jag ju bara dra ner på underhållet så blir de ju samma sak eller får man inte göra så?

När de gäller barnen o byta skola/förskola så är det inte schysst att dom ska behöva slitas från sina kompisar också utöver detta. Dom har det lagom jobbigt endån. Förskolan och skolan är i samma byggnad så deras kompisar nu är ju samma som dem börjar skolan med senare

Jag är förbannad på henne men samtidigt tänker inte jag starta några bråk. Hon vill inte prata med mig och därför låter jag henne vara. Känner inte att det tjänar något till att börja bråka över sms eller när vi byts om med barnen.
Jag fattar att hon inte vill ha mig tillbaka. Jag är inte snäll för att hon ska ändra sig. Att hon är egoistisk och vill vara elak mot mig kan jag ju inte göra något åt 
Jag är snäll för att barnen nu bor 80 % där nu. Om jag tar hälften av allt i huset och lägger i ett förråd hjälper ju inte dom.
Självklart vill jag om 4 år att vi ska kunna ha en bra förälder relation med varandra. Hur de blir senare vet man inte. Kan bli skit eller kalasbra. Men jag tror ju inte att barnen skulle må bättre av att ja skulle pusha om att ta saker nu när dom fortfarande mår skit av detta

Jag letar bostad varje dag. Jag köper in små saker som man behöver. Jag har pratat med chefen på jobbet som letar ersättare så ja kan ta annan tjänst på samma firma.

Jag har tagit alla läkarbesök, vabdagar o stängningsdagar som ja kunnat. Ja ringer videosamtal barnen flera dagar just för att inte "utplånas". Vet att barnen saknar mig och dom vet att jag saknar dom

Jag tänker långsiktigt, just därför ja inte vill ta första bästa bostad som är 5 mil bort från dom. För ja vill att när barnen är större så ska dom kunna cykla o äta hos mamma på min vecka om dom vill det. 

Jag vetalar underhåll för barnen just nu och en del av barnbidraget då vi har fortfarande delad vårdnad. Allt med hus o andra bilkostnaderna tar hon. Om hon konkar iomed det är ju hennes förtjänst ja. Men att hon skulle sälja familjens hus kunde ja inte säga något om innan eller nu efter. 

Jag är förbannad ja, men jag hatar henne inte. Kommer nog aldrig göra det heller då hon har varit en sån stor del av mitt liv och kommer alltid att vara. Precis som jag i hennes.  Sen att vi nu efter detta valt olika sätt att vara mot varandra är ju ganska beklagligt för alla inblandade