Lämnad pappa med problem

Hallåj
Långt inlägg trots att de kortats ner

För 3 månader (läs januari)sedan släppte min exsambo (f26) bomben att hon inte ville leva med mig(m30) längre.
Hon gjorde detta 10 minuter innan min far och syster skulle hälsa på hos oss i 2 dagar och 1 vecka innan dottern fyllde 2 år. Blev väldigt stel stämning den helgen kan man säga.

Bakgrund: hon sa i september förra året (2 veckor innan min födelsedag) att hon börjat tappa känslorna. Jag bröt ihop, mådde inte bra på jobbet men hemma med barnen blev de lättare. Vi pratade o pratade varje kväll o natt i en vecka tills vi kom fram till o försöka igen. Parterapi ville hon inte testa utan vi kunde lösa själva. Kom fram till lösningar och googlade hur man kunde fixa förhållanden.
Allt flöt på bra igen och vi pratade om de en dag varje vecka och hon sa att de kändes bättre. Jag fick upp hoppet och hon med.

Spola sen fram 4 månader och min värld rasade samman åter igen. Jag tog all hennes energi ifrån henne tydligen, hon fick ingen tid för sig själv, trots att de var ja som hämtade barnen från förskolan, lagade mat, vi turades om o natta barnen och att städa. Hon va ute med kompisar minst 2 gånger i månaden och jobbade ofta över. Hennes föräldrar hälsade på 2 gånger i veckan och ville hon göra något ute eller själv så fick hon göra det. Så egentid hade vi båda 2.
Men det var tydligen inte bra för henne.

När hon sa att hon ville göra slut så ville jag inte bryta ihop igen inför barnen, så jag åkte hem till min mamma. Sov där i 3 nätter efter att ja hämtat barnen o hon kommit hem. Hon sa inget till mig dessa dagarna.
Första helgen efter "bomben" fick jag ha barnen själv i vårt hus då hon skulle ut o festa så va borta fredag-söndag.

2 veckor efter uppbrotten så va de slut med de gamla livet. Allt som va vårat skulle nu skrivas över på henne, bil, hus, internet, el osv.
Så nu bor ja fortfarande hos mamma då svårt att hitta boende nära barnen och tillräckligt stort för mig o 3 barn (2a med kokvrå funkar liksom inte). Plus att jag måste byta jobb om jag ska kunna ha barnen VV som tydligen är det som gäller.

Är helt förkrossad, hela mitt liv bortsvept ifrån mig på 2 veckor. Sambo, barnen (till viss del), hus, fritiden som spenderades hemma och med familjen, hennes sida av familjen, allt det vardagliga som ja förut längtade till. Den personen som alltid funnits där för mig vill nu inte prata med mig.

Jag spenderade så mycket tid hemma och prioriterade familjen. Tacken för det är att det tas ifrån mig. För att jag i grunden blivit tråkig.
Vi hade ett bra förhållande i nästan 8 år, aldrig bråkat, inga problem i sängen (har frågat) och barnen har inte märkt av något emellan oss föräldrar. Det märks på hur dom nu tar det och teckningar som de målar på dagis.

Jag hoppades ju på att hon skulle märka av min frånvaro när ja varit borta, men nu 3 månader senare så verkar de inte bry henne alls att hon nu får göra allt, lämna o hämta barn. Sena middagar med dem, kort tid innan läggdags och faktiskt mindre egentid förutom VH då jag nu har haft barnen.
Men inte ett uns av att jag saknas i hennes liv.
Jag saknar min familj varje dag. Vad hon tänker vet jag inte då hon inte vill prata med mig. Vet inte om de finns en ny eller om hon bara vill ha roligt

Mitt problem är att för att få denna nya trista bajsverkligheten att gå ihop så måste jag byta jobb, hitta nåstans att bo där 3 barn får plats, är nära till deras förskola och deras mammaHar 1 månad på mig att hämta min"skit" som är kvar i bodar och vind. Har ingen dragkrok så kan int köra släp. Jag har ingen ork eller lust att göra något de dagarna ja är ensam utan barnen.

Vad ska jag göra för attklara av mitt nya liv där jag är ensam, missar minst halva mina barns uppväxt och har fått en helt ny verklighet att förhålla mig till?
Hur kan en person gå från att säga "jag älskar dig" till "jag vill göra slut" på 3 dagar?
Är ju inte bara oss 2 de drabbar, utan 3 små barn och våra respektive familjer som blev lika chockade dom och våra jobb och framtida dagar ändras ju totalt.
Känns en smula egoistiskt att lämna utan att ens vilja prata om det eller försöka ordentligt med hjälp, speciellt med barn.

Orkade du läsa ända hit så tackar jag dig

Lönnsirap

Wed 12 Apr 2023 17:27

#11

lämnadPappa skrev 2023-04-12 17:14:08 följande:

Jo visst är det så, men jag är ingen elak person om du fattar. Jag vill inte heller böna o be om att försöka igen då det inte fungerade i höstas tydligen.
Just den biten med att hon bor kvar är enligt mig mycket för barnens skull, så int båda föräldrarna står o letar t.ex. lägenhet. Hade det varit omvänt så hade jag velat att hon gjorde samma. Om de blivit så får vi nog aldrig veta

Har pratat med telefonterapeuft några gånger och varit på cårdcentralen för att prata med "en riktig person" men svaren jag får är i princip bara glöm henne, hon har gått vidare. Gör något du tycker är roligt. Just den sista biten stör ja mig på då det är svårt när man är deprimerad och inte har något att göra
Jag har sparade pengar och bra lön så en jurist känner jag inte är behövligt just nu

Jag vet vad hon har i lön och vad hushållet kostar. Sen nu får hon ju underhåll från mig och 3/4 delar av barnbidrag tills jag kan ha barnen och snart skatteåterbäring och löneförhöjjning iof så jag vet inte.Hon kan lura mig, är ju inte helt omöjligt

Jag tror definitivt inte att du vill henne illa, eller att du vill att dina barn ska fara illa, jag tycker tvärtom att du har fokuset just där, att det ska bli bra för barnen och att det är viktigt för dig.

I en relation är det nämligen det mest rimliga. Att partnern och barnen ska ha det bra.

I en separation är det dock viktigt att faktiskt hantera saker "på riktigt" och ordna upp bodelning och separera ekonomierna för att man faktiskt inte längre är tillsammans, utan separerade. I min värld så låter det som att du är så orolig över att hon och barnen inte ska ha det bra, att du faktiskt ger ditt ex bättre förutsättningar än vad som är rimligt och att du står tillbaka så att hon får det bättre till förmån för ditt eget nya liv.

Om du faktiskt har pengar till en eget stort boende, så spelar det kanske ingen roll, men om det faktisk gör att du inte har möjlighet att starta upp med okej förutsättningar så kommer du få en kalldusch när du slösat bort pengar du hade behövt på en person som du älskat och ännu inte hunnit få distans till.

Mitt råd om juridisk rådgivning kvarstår, inte för att du måste ta mer än du tagit, utan för att du behöver någon som står på din sida och som kan hjälpa dig inte göra dunderdyra misstag.

OM du ska ge exet goda förutsättningar, så se till att prata med någon som har erfarenhet av det ekonomiska. Det låter som om du tänker att du har koll, men hos mig ringer varningsklockorna att du faktiskt håller på och handlar utan att förstå konsekvenserna.

lämnadPappa

Wed 12 Apr 2023 18:01

#12

Det är mycket möjligt att jag har förhastat mig. Har läst på om bodelning och det ska in inom ett år efter separationen.
Just när det gäller pengar så är det bara underhåll och 3/4 delar av barnbidraget hon får nu tills vi kan ha barnen lika mycket. Det har vi skrivit papper på på min begäran så det inte ändras sen iallafall.
När det gäller bohag så finns det saker jag ska ha såklart men har inte plats att ställa på för tillfället och det borde hon veta om
Men jag förstår hur du tänker med juristbiten och ekonomin.

Anonym (I)

Wed 12 Apr 2023 18:37

#13

Nej nej nej. Du har varit så naiv. Ingen kommer tacka dig. Självklart kan hon få behålla allt om det underlättar för henne och barnen men INTE gratis.

Gud säg att det inte finns såhär lättlurade människor.

Anonym (I)

Wed 12 Apr 2023 18:39

#14

1. Hon ska köpa ut dig. Du kan bo kvar i 3 mån och leta boende. Tuff shit att båda får leta nya boende men så är det när man separerar. Det skulle hon tänk på innan.
2. Hon får köpa din del av bilen. Annars säljer ni den. Båda får skaffa nya bilar.
3. Barnbidrag delas 50/50 och inget underhåll vid VV

Enkelt.

Okänd

Wed 12 Apr 2023 18:40

#15

Meddelande borttaget

lämnadPappa

Wed 12 Apr 2023 18:48

#16

Anonym (I) skrev 2023-04-12 18:39:59 följande:

1. Hon ska köpa ut dig. Du kan bo kvar i 3 mån och leta boende. Tuff shit att båda får leta nya boende men så är det när man separerar. Det skulle hon tänk på innan.
2. Hon får köpa din del av bilen. Annars säljer ni den. Båda får skaffa nya bilar.
3. Barnbidrag delas 50/50 och inget underhåll vid VV

Enkelt.

1. Redan gått 3 månader så där är det ju kört. Jag vill inte vara den som får henne att sälja ett hus som hennes familj haft i generationer.
2. Just de med bilen blir svårt o kräva nu efterhand men det som va kvar på lånet påden fick hon ta över så blev typ samma grej endå
3. Barnbidraget ska bli 50/50 och inget undergåll när VV blir möjligt, de har vi båda skrive papper på så de blir rätt.

Möjligt att jag är för snäll mot henne pga känslor, chock/kris eller bara för att jag är en snäll person. Kan nog vara lättlurad också... Men jag ser inte anledning till att börja bråka så att föräldrarollen frammåt i tiden blir lidande om det låter logiskt?

Anonym (S)

Wed 12 Apr 2023 18:50

#17

Hej
Jag lider verkligen med dig.
Att bli lämnad och se att den andre går vidare är verkligen fruktansvärt.
Jag gick igenom det för många år sedan men kan fortfarande känna känslorna när jag läser din text.
Så mycket sorg i att någon man älskar inte längre vill ha en...
Jag känner så igen hoppet att den andre ska ångra sig när separationen blir verklighet och hur hemskt det är när ångern inte infinner sig utan kanske den andre t.o.m känner lättnad och bara vill ha allt praktiskt överstökat. Som knivar i hjärtat.

Mitt råd är ju att låta dig sörja men försök att inte låta hennes process vara den du fokuserar på.
Hon har processat och sörjt ert förhållande under tiden (låter det som) medan du börjar nu.
För min del hjälpte det att skriva (precis som du ju gör här). Jag skrev dagbok bara för att få ur mig det.
Jag tyckte också det var jobbigt att det fanns ett så självklart svar för alla andra, dvs att gå vidare när jag inte kunde se en möjlig framtid utan honom...
Samtidigt hade de ju rätt. Och tiden läker inte allt med gör det hanterbart...

Massa massa styrkekramar till dig

Anonym (Samma)

Wed 12 Apr 2023 19:04

#18

Jag förstår verkligen hur du känner. Men mitt ex vsr nog lite värre och tyckte att allt var hennes trots att hon inte betalat för något under våra 11 år tillsammans. Tyvärr så kommer du känna dig nere och må dåligt över detta en lång tid då alla känslorna kan komma tillbaka närsomhelst. Är nu 5 år sedan hon lämnade mig men förra veckan fick jag tillbaka tankar när min dotter sa något som påminde mig om henne.
Hon har försökt att hitta en ny men alla har tydligen varit idioter eller utnyttjat henne så antar att hon fick lite karma tillbaka på de sättet. Jag har numera ett bra särboskap med en annan och trivs med det. Vi är goda föräldrar idag och kan prata med varandra men aldrig som förr och det är nog bådas fel. Men just barnbiten klarar vi av bra anser vi båda. Allt blir bättre med tiden, fokusera på dej först nu och sedan barnen till 100%

Anonym (I)

Wed 12 Apr 2023 19:22

#19

Nej det är inte logiskt. Det är naivt. Jättebra att du vill vara en bra människa och förälder jadajada men man får inte vara så lättlurad. Det drabbar dig personligen och dina barn i framtiden. Det kommer ju bli hos henne barnen vill bo då det är deras trygga hem och hennes liv fortsätter som vanligt medans ditt vänts upp och ner.

Nu är allt försent. Detta skulle du tänkt på direkt så ni båda fick samma förutsättningar.

Anonym (I)

Wed 12 Apr 2023 19:23

#20

Men skit i det nu. Det bästa du kan göra nu är att leta boende såklart och gå i terapi.

Lämnad pappa med problem

INNEHÅLL