lämnadPappa

Wed 12 Apr 2023 14:54

54 svar

Lämnad pappa med problem

Hallåj
Långt inlägg trots att de kortats ner

För 3 månader (läs januari)sedan släppte min exsambo (f26) bomben att hon inte ville leva med mig(m30) längre.
Hon gjorde detta 10 minuter innan min far och syster skulle hälsa på hos oss i 2 dagar och 1 vecka innan dottern fyllde 2 år. Blev väldigt stel stämning den helgen kan man säga.

Bakgrund: hon sa i september förra året (2 veckor innan min födelsedag) att hon börjat tappa känslorna. Jag bröt ihop, mådde inte bra på jobbet men hemma med barnen blev de lättare. Vi pratade o pratade varje kväll o natt i en vecka tills vi kom fram till o försöka igen. Parterapi ville hon inte testa utan vi kunde lösa själva. Kom fram till lösningar och googlade hur man kunde fixa förhållanden.
Allt flöt på bra igen och vi pratade om de en dag varje vecka och hon sa att de kändes bättre. Jag fick upp hoppet och hon med.

Spola sen fram 4 månader och min värld rasade samman åter igen. Jag tog all hennes energi ifrån henne tydligen, hon fick ingen tid för sig själv, trots att de var ja som hämtade barnen från förskolan, lagade mat, vi turades om o natta barnen och att städa. Hon va ute med kompisar minst 2 gånger i månaden och jobbade ofta över. Hennes föräldrar hälsade på 2 gånger i veckan och ville hon göra något ute eller själv så fick hon göra det. Så egentid hade vi båda 2.
Men det var tydligen inte bra för henne.

När hon sa att hon ville göra slut så ville jag inte bryta ihop igen inför barnen, så jag åkte hem till min mamma. Sov där i 3 nätter efter att ja hämtat barnen o hon kommit hem. Hon sa inget till mig dessa dagarna.
Första helgen efter "bomben" fick jag ha barnen själv i vårt hus då hon skulle ut o festa så va borta fredag-söndag.

2 veckor efter uppbrotten så va de slut med de gamla livet. Allt som va vårat skulle nu skrivas över på henne, bil, hus, internet, el osv.
Så nu bor ja fortfarande hos mamma då svårt att hitta boende nära barnen och tillräckligt stort för mig o 3 barn (2a med kokvrå funkar liksom inte). Plus att jag måste byta jobb om jag ska kunna ha barnen VV som tydligen är det som gäller.

Är helt förkrossad, hela mitt liv bortsvept ifrån mig på 2 veckor. Sambo, barnen (till viss del), hus, fritiden som spenderades hemma och med familjen, hennes sida av familjen, allt det vardagliga som ja förut längtade till. Den personen som alltid funnits där för mig vill nu inte prata med mig.

Jag spenderade så mycket tid hemma och prioriterade familjen. Tacken för det är att det tas ifrån mig. För att jag i grunden blivit tråkig.
Vi hade ett bra förhållande i nästan 8 år, aldrig bråkat, inga problem i sängen (har frågat) och barnen har inte märkt av något emellan oss föräldrar. Det märks på hur dom nu tar det och teckningar som de målar på dagis.

Jag hoppades ju på att hon skulle märka av min frånvaro när ja varit borta, men nu 3 månader senare så verkar de inte bry henne alls att hon nu får göra allt, lämna o hämta barn. Sena middagar med dem, kort tid innan läggdags och faktiskt mindre egentid förutom VH då jag nu har haft barnen.
Men inte ett uns av att jag saknas i hennes liv.
Jag saknar min familj varje dag. Vad hon tänker vet jag inte då hon inte vill prata med mig. Vet inte om de finns en ny eller om hon bara vill ha roligt

Mitt problem är att för att få denna nya trista bajsverkligheten att gå ihop så måste jag byta jobb, hitta nåstans att bo där 3 barn får plats, är nära till deras förskola och deras mammaHar 1 månad på mig att hämta min"skit" som är kvar i bodar och vind. Har ingen dragkrok så kan int köra släp. Jag har ingen ork eller lust att göra något de dagarna ja är ensam utan barnen.

Vad ska jag göra för attklara av mitt nya liv där jag är ensam, missar minst halva mina barns uppväxt och har fått en helt ny verklighet att förhålla mig till?
Hur kan en person gå från att säga "jag älskar dig" till "jag vill göra slut" på 3 dagar?
Är ju inte bara oss 2 de drabbar, utan 3 små barn och våra respektive familjer som blev lika chockade dom och våra jobb och framtida dagar ändras ju totalt.
Känns en smula egoistiskt att lämna utan att ens vilja prata om det eller försöka ordentligt med hjälp, speciellt med barn.

Orkade du läsa ända hit så tackar jag dig

Lönnsirap

Wed 12 Apr 2023 20:06

#21

lämnadPappa skrev 2023-04-12 18:01:03 följande:

Det är mycket möjligt att jag har förhastat mig. Har läst på om bodelning och det ska in inom ett år efter separationen.
Just när det gäller pengar så är det bara underhåll och 3/4 delar av barnbidraget hon får nu tills vi kan ha barnen lika mycket. Det har vi skrivit papper på på min begäran så det inte ändras sen iallafall.
När det gäller bohag så finns det saker jag ska ha såklart men har inte plats att ställa på för tillfället och det borde hon veta om
Men jag förstår hur du tänker med juristbiten och ekonomin.

Problemet är att du börjat göra massa saker utan att först ordentligt fundera igenom det hela. Jag tänker att det är väldigt rimligt att ha fokus på att barnen ska ha det bra, men att det verkligen är lätt att faktiskt göra saker som är lite "för snälla" och gör att den andre inte tar tag i sin situation utan fastnar i att vara beroende av extra pengar från exet.

Framöver så kanske du behöver mer pengar, men då har du redan tappat lite här, och ditt ex kanske har vant sig och tycker sig ha rätt till extra stöd från dig.

Det är så oerhört mänskligt att bli lurad vid en separation om man inte är beredd på att bli lämnad och därför är mitt tips att omedelbart just få ordentligt rådgivning.

För risken är att din fd. inser att de pengar som hon han då vid underhåll faktiskt är såpass bra att hon inte alls anstränger sig för umgänge.... Och du har fokus på barnen och "glömmer" fixa till ett tillräckligt bra boende och bil osv.

Du ger exet möjlighet att ha barnen "som vanligt"och tror att det kommer lösa sig. Det kan mycket väl vara en stor miss

Anonym (Borde tänka mer på barnen)

Wed 12 Apr 2023 23:16

#22

Jag håller med om att hon verkar resonera egoistiskt. Det är vanligt att energin, och då framför allt hos mamman, tar slut fullständigt under dagis-åren och att få varannan helg fri från man och barn kan vara det andningshål man behöver för att överleva.

Men att riva upp barnens tillvaro med rutiner för att skapa detta andningshål känns inte rätt.

Kan ni inte ha en överenskommelse om att ni är vänner som bor tillsammans och att ni har varannan helg fri till att göra vad ni vill, även träffa andra partners om det skulle vara så. Då slipper barnens rutiner ändras och de kan bo kvar i ett och samma hem och du slipper byta jobb.

Jag tycker inte att det är rätt att riva upp hela tillvaron för barnen när ni kan ge varandra den frihet ni och hon behöver som sammanboende vänner och föräldrar.

lämnadPappa

Thu 13 Apr 2023 04:12

#23

Ja det verkar så om man läser andra inlägg. Tycker ibland att det är konstigt att då det bästa är att lämna partnern istället, speciellt som många skriver där man funderat i månader ibland år utan att ta upp det med den andra.

Tror inte att det skulle vara en lösning då det är jag som drar ur henne energin och för att hon inte vill ha kontakt annat än om barnen.
Annars hade ju det varit en bättre lösning. Om andra kan få det att funka så vore ju jättebra eller om barnen bor kvar och föräldrarna flyttar VV känns bättre. Iallafall med små barn

Anonym (???)

Thu 13 Apr 2023 06:49

#24

lämnadPappa skrev 2023-04-12 16:32:28 följande:

Ja vi köpte huset, hon står kvar på lånet som blev. Hon skulle inte ha råd att köpa ut mig utan att ta lån som hennes ekonomi inte skulle klara av och det drabbar tillslut barnen
Det var våran gemensamma bil för bilbarnstolarnas skull

Menar du att jag varit för snäll mot henne? Skulle jag tagit i och krävt hälften av allt bara för att? istället för att vara storsint?

Pengar att köpa för finns. Det är hus/lägenheter/stugor som inte finns

Det är schysst att vara snäll, men jag tycker det låter som att du är lite för snäll vad gäller det ekonomiska. Jag förstår att det blir mest rimligt att hon behåller sitt föräldrahem, men hon skulle ju inte kunna göra det (om jag fattar rätt), om du inte gick med på den dealen du beskriver.
Hur ska hon ha råd att bo kvar där i framtiden?

Bilar brukat väl den som står registrerad på, äga. Sen förstår jag att ni använt den båda men när du skriver att hon ska "ta över" bilen så utgår jag från att hon ska köpa ut din del, precis som hon borde köpa ut din del från huset.
Du kan vara schysst och göra en avbetalningsplan för detta om hon inte har möjlighet att lösa det nu, men att bara ge bort (som jag uppfattar din text, jag kanske missförstår), tycker åtminstone inte jag är rätt lösning.

Du kanske inte vill gå in och lösa allt detta ekonomiskt för att du hoppas på att hon ska ta dig tillbaka?

När du ska bo och kunna ha barnen halva tiden sen, tycker du då inte vid den tidpunkten att DU har rätt till din halva av ekonomin, för barnens skull också, precis som du tänker att du ska stötta henne runt huset, för barnens skull?

Eller är du så superrik att de där pengarna inte kommer göra någon skillnad för dig?

lämnadPappa

Thu 13 Apr 2023 07:50

#25

Haha, nä superrik är jag inte. Jag gick med på den dealen just för att det var hennes föräldrahem och för att vi båda inte skulle stå utan bostad för just barnens skull. Hur hon löser det med att betala för allt med hushåll sen blir ju hennes problem.
Med bilen så fick hon ta över det som var kvar på lånet också så jag slipper delbetala på den.
Jag kanske "ger" bort allt men det är ju fortfarande lån som hon nu måste betala på själv som vi innan delade. Ska hon då ska betala till mig också sen? Blir ju redan en konsekvens för henne att betala på allt själv.

Om hon tar mig tillbaka just för att jag skulle stötta ekonomiskt eller inte kräva pengar tror ja inte är fallet så det är inte därför.

Min halva av ekonomin? Jag behöver nu inte betala på lån för hus eller bil. Enda jag betalar sålänge är underhåll som sig bör så att hon "tar" halva min ekonomi förstår jag inte.

Det jag menar mest med att allt skulle skrivar över på henne var att det gick så himla fort (2 veckor) från just "jag vill göra slut" tills att jag skulle vara borta från allt som tidigare var bådas.

Anonym (varför)

Thu 13 Apr 2023 07:51

#26

lämnadPappa skrev 2023-04-12 16:53:51 följande:

Jajo, ingen fara
Klart jag upplever bil och hus som förlust också. Men de stora är just att familjen och att allt försvunnit. Berättade om de andra också då jag läst många trådar där män är dom "dumma" o tar allt eller bara sticker utan förklaring.
Inte hittat många trådar där det är kvinnor som lämnat utan förklaringar eller räknas som boven i dramat.

Förhållanden kräver 2 personer men endå brukar det vara mannen som blir den elaka oavsett vem som lämnar. Även i mitt fall så frågar folk vad ja gjorde fel, varför jag gjorde slut, tänker jag inte på barnen osv. Det brukar vara svårt o tro att killar inte blir sårade när dom blir dumpade...

Byta jobb är ett absolut, just för att kunna ha barnen så mycket som möjligt. Att "kontra" med fler helger har jag inte tänkt på faktiskt. Tack

Jag märker att det blir väldigt mkt fokus på det ekonomiska här. Hoppas återigen jag inte bidragit med det.

Jag tycker inte man ska resonera som att "det är mina pengar" som många i tråden verkar tycka. Utan om tex mamman varit hemma mer med barnen så har ju hon bidragit praktiskt till familjen medan mannen bidragit med pengar, så där tycker jag inte det är orättvist att du hjälpt henne behålla släktgården. Det är ju för barnens skull. Så lämna de tankarna.

Jag tror som någon skrev, ägna all din egentid till att reflektera över vad som har hänt.

Väldigt trist och chockartat att bli lämnad utan förklaring. Det är inte att kommunicera, att bara lägga locket på. Men tyvärr är det inget du kan få av henne - förklaring. Inget att räkna med, Du kanske aldrig får det. Eller så kanske du får det om ett ord.

Se det som en sorgefas, googla om det. Steg 1 är chock. Sen kommer ilska och sen var det nåt annat, innan man landar i acceptans.

Kram

Anonym (varför)

Thu 13 Apr 2023 07:53

#27

Chockfasen
Det är vanligt att man först får en känsla av overklighet. Det är svårt att fatta att den närstående är borta. Det kan kännas som att man går omkring i en bubbla och har svårt att ta till sig det som hänt och som händer omkring en. Denna första period varar vanligen en kortare tid, men känslor av overklighet är vanliga under in längre period.
Reaktionsfasen
När chocken gradvis släpper är det vanligt att känslor av förtvivlan, oro, vrede, saknad och övergivenhet väller fram. Den efterlevande kan vara helt upptagen av sin sorg och sakna kraft för något annat.
Bearbetningsfasen
I bearbetningsfasen tänker man fortfarande mycket på det som hänt, men på ett delvis nytt sätt. Man börjar få perspektiv på förlusten och försöker förstå hur den påverkar resten av livet.
Nyorienteringsfasen
Med tiden känner de allra flesta att de både kan och vill gå vidare i livet. Man glömmer för den skull inte den som är borta, och känslor av ensamhet och saknad finns oftast kvar. Men sådana känslor dominerar inte längre tillvaron.

Anonym (varför)

Thu 13 Apr 2023 07:53

#28

Notera att skilsmässa ligger jättenära stressen man upplever av förlusten av en närstående, det finns det seriösa studier om

Anonym (I)

Thu 13 Apr 2023 08:57

#29

Hon kommer inte ta tillbaka dig. När kvinnor skiljer sig har de oftast funderat och bearbetat det väldigt länge. Medans mannen levt som vanligt. Hon har säkert gett dig signaler men du har inte sett det.

Anonym (Rock)

Thu 13 Apr 2023 09:22

#30

Jag tycker att du sk lyssna på dig själv och göra det som känns rätt. Du verkar vara en omtänksam pappa.

Sen tycker jag att du kan ställa en del rimliga krav på henne. Det är faktiskt väldigt ogint av henne att kräva att du hämta dina saker innan du hittat ett boende. Du har väl betalat nog för huset hon bor i för att du ska få ha kvar sina grejer någonstans? Hon får väl ställa in sakerna på en yta som ses som din tills du har hittat ett boende. Det är en väldigt liten uppoffring från hennes sida och jag tror det är bra för balansen om du kräver det av henne.

Sen tror jag det är viktigt att du träffar barnen mer än varannan helg. Kan du komma över en kväll veckan du inte har barnen och hon pyser iväg några timmar? Eller du hämtar alla barnen eller ett i taget och ni gör något ihop. Om du tar ett i taget får barnen egentid med er föräldrar och det är ofta en bristvara när föräldrarna är separerade.Eller att du har tre helger eller vad som funkar för er just nu. Att inte träffas på två veckor måste ju vara väldigt jobbigt för både dig och barnen.

Sen är mitt råd att du börjar träna om du inte redan gör det. Det är ett bra sätt att bli av med stress och att må bättre på.

Lämnad pappa med problem

INNEHÅLL