Kan jag neka dna-test?

Nej för det säger absolut ingenting om hur han kommer vara som pappa. Att han inte vill ha kontakt med dig ska inte påverka hans möjlighet till en relation med sitt barn. Väx upp, det här handlar inte om dig och dina känslor utan om ditt barn. När man blir förälder så får man lära sig att all tid sätta sitt barn först och de allra flesta barn mår bäst av att ha båda sina föräldrar i sitt liv. Män har generellt svårt att ta till sig barnet innan det är fött och att han ibte engagerar sig i graviditeten när ni inte har en relation är inte särskilt konstigt. 

Jo det är faktiskt konstigt, om han är intresserad av sitt barn och hur det går för barnet där i magen.

Men skiter han i det så är det såklart inget konstigt om han inte dyker upp.

Jag har 5 barn och min trots att jag och min make har en väldigt bra relation så har han svårt att greppa att det faktiskt är ett barn i magen och att få en relation till det. Det är en enorm skillnad när man bär på barnet och känner av det, han har alltid älskat sina barn från dag ett men för honom så är hela graviditeten väldigt märklig och svårgreppad och inte gör det honom till en sämre pappa. Att man efter ett ons inte engagerar sig i en graviditet är väl inte det minsta märkligt. Det har inget som helst att göra med hur han kommer vara som pappa. Kanske är han världens sämsta pappa men det vet man inget om ännu. Frågan är ju hur pass väl TS ens känner mannen i fråga efter ett ons? Barnet har all rätt till båda sina föräldrar och jag tror att väldigt få barn skulle uppskatta att i efterhand få veta att den ena föräldern nekat och motarbetat att de fick ha en relation med den andre föräldern. Det är inget annat än fruktansvärt egoistiskt och det har absolut ingenting med gött föräldraskap att göra. 

Jo, det är fullt rimligt eftersom barnet har rätt till det. Om du inte kan värna ditt barns rättigheter bör du inte skaffa barn. 

Han kan dock inte bara klampa in hur som helst och kräva vårdnad. Först behöver han träffa barnet tillsammans med någon som barnet är trygg med. Det kan vara du eller mormor eller någon annan. 

När barnet knutigt an till pappan så kan de träffas ensamma ett par timmar i början osv tills barnet kan sova över där. Det tar säkerligen ett tag. 

Vårdnaden kan du neka att dela innan allt ovan är uppfyllt. Du kan neka att dela den även efteråt, men då kan han stämma dig och då bör du i första hand yrka på enskild vårdnad om det är vad du vill ha, i andra hand gemensam annars riskerar du att förlora den till pappan om han yrkar på enskild i första hand och gemensam i andra. 

Om pappan orkar gå igenom allt ovanstående är han ju troligen en bra pappa som vill engagera sig i sitt barn om än det kanske kommer lite sent påtänkt. 

Umgängesrätten har ditt barn alltid och du är skyldig att meddela pappan sång han behöver veta. Om han inte är engagerad behöver du inte anstränga dig över hövan utan ett mail då och då kan räcka. 

Att han inte vill ha kontakt med dig betyder inte att han inte vill ha kontakt med barnet sen. Du är en vuxen person som råkat bli gravid med hans barn så ja, han borde vara intresserad av att veta hur det går. Men troligen vill han inte ha barn, eller iaf inte med dig och med ditt tankesätt är du minst lika omogen som han är. 

Om du inte vill blir mamma, varför gör/gjorde du inte abort då? 

Den dagen ditt barn föds så har barnet en hel del rättigheter som trumfar dina önskemål i lagens mening. 

Du får vårdnaden själv från början eftersom ni inte är gifta. Vill han ha vårdnad får han stämma dig på den. Helt enskild vårdnad får han troligen inte, men gemensam vårdnad är inte helt otroligt att han får. 

Nej, det räcker inte att du anser att han är en omogen idiot, tom dömda pedofiler kan få umgänge med sina barn. 

Jo, du är tvungen att meddela honom om saker kring barnet om han inte själv säger att du ska låta bli. Du fär inte hindra umgänge om han vill ha det, det är umgängessabotage. 

Även om jag tror att den här tråden inte är på allvar så svarar jag som om den vore det, kanske kan någon annan som läser få lite hum om hur det fungerar, om det nu finns någon mer som resonerar som du...

 

Förståelse kan vi så klart ha, men du har frågat om hur det fungerar och vi är många som försökt förklara det för dig. 

Att du känslomässigt har det jobbigt förstår jag verkligen, men lagen är formulerad för att skydda barnets rättigheter. 

Men det kan absolut vara så att han inte är intresserad alls av att träffa barnet och då är det lugnt för din del. Du behöver dock vara beredd på att han kanske vill efter ett tag, samt att barnet kommer fråga efter sin pappa när det blivit större och inser att kompisarna har en pappa. 

Jag kanske har missat men hur långt gången är du? Är det för sent för abort? Jag skriver inte det för att vara elak men det låter inte som om du själv är redo för barn? Har du några runt dig som kommer stötta dig när bebisen är född? 

Det har jag full förståelse för, det är ett skitstövelbeteende från hans sida. Han beter sig uselt. MEN, vad du känner är inte viktigast längre. Du har (snart) ett barn att ansvara för och då sätter man sina egna känslor åt sidan och gör det som är bäst för barnet. Och så länge fadern inte ljuger, slåss, knarkar mm så mår barnet på sikt bra av att ha kontakt med honom. 

Just nu beter sig både du och fadern er som barn själva. Kanske är ni det helt enkelt, sånt händer ju. Oavsett så måste ni skärpa er båda två nu. Ta hjälp av MVCs samtalsstöd, era föräldrar mfl om ni inte lyckas reda ut det själva. Jag skulle föreslå att du sms:ar pappan och säger att du vill träffas på mvc tillsammans med deras kurator. Och sen bokar du en tid åt er. 

Det är ju inte så att övertygelsen att ett barn behöver kontakt både med sin mamma och pappa är taget ur tomma intet?

Bara för att du tycker att pappan är en idiot och bara för att du tycker att ni klarar er själva, betyder inte det alls att barnet gör det. Det är en egoistisk tanke från dig som förenklar ditt liv, inte barnets.

Jag tycker barnet har rätt att veta vem sin pappa är. Även om du tycker han är en idiot, kanske han mognar/faktiskt kommer vara en bra pappa

Jag läser att du pratar om dig, dina känslor och vad du tycker och tänker. Men det första viktiga att inse när man blir förälder är att du och dina känslor hamnar i andra rummet från och med nu. Jag har inte sett dig försöka sätta dig in i barnets situation. 

Det är inte roligt att växa upp utan pappa.

Dessutom är det inte vårt jobb som skattebetalare att betala för ditt barn. Det jobbet är ditt och barnets fars.