Kan jag neka dna-test?

Ta för givet vad du vill, det är inte du som behöver övertygas här utan TS.

Ja, ni får ge vilka råd ni vill, inga problem, jag får också ge vilka jag vill.

Vad som är bäst för barnet i slutändan har ingen av oss facit för. TS kan bara göra en bedömning efter vad hon vet idag.

Att jag skrev om att hitta på egna förutsättningar var att TS skulle ha fel i att killen är idiot. Jag utgår ifrån att TS har rätt bedömning i mina inlägg och försöker hjälpa henne med vad hon ville.

Jag har inte föreslagit någonting olagligt. Det är inte olagligt att flytta till tex Norrland och föda barnet där. Hon kommer inte att förlora vårdnaden på grund av det.

Nej, hon har inte svarat på det men hon kanske inte har något behov av att diskutera det med er. Det var inte en bedömning av mannen som hon ville ha hjälp med här.

OK, TS i den här tråden berättar ju att de har träffats flera gånger innan beskedet så det verkar inte vara samma. 

Är man inte en idiot om man gjort en tjej med barn som man inte ens är ihop med och sen när man får reda på det totalt ignorerar en? Schysst kille liksom! Ingen som jag vill ha som pappa till mitt barn. Vi har träffats en handfull gånger innan beskedet men sen då blev det bara knäpptyst därefter. Båda i 20 årsåldern. Han väldigt omogen. Man tar väl ändå sitt ansvar en sån gång? Tror inte han kommer kliva fram som nån superpappa sen heller med den inledningen direkt. Vill bara slippa ha honom i mitt och barnets liv. 

Men är det ingen här som har nån förståelse för att jag tycker att pappan är en idiot som fullständigt skitigt i att ha nån kontakt eller brytt sig ett jävla dugg genom graviditeten? 

Ni skriver om barnets rättigheter här. Varför ska jag ens samarbeta med den här killen att han ska få träffa sitt barn? När han hittills inte brytt sig ett skit. Jag kan ju inte tvinga honom att träffa barnet. Och varför ska jag vara så förstående den dagen han kanske kommer på att han vill veta av barnet?  

Ni skriver om barnets rättigheter här. Varför ska jag ens samarbeta med den här killen att han ska få träffa sitt barn? När han hittills inte brytt sig ett skit. Jag kan ju inte tvinga honom att träffa barnet. Och varför ska jag vara så förstående den dagen han kanske kommer på att han vill veta av barnet?  

Vad pratar du om här?
Vad bra att vi får ge vilka råd vi vill. Då kanske du kan sluta upp med att skriva b.la sådana här dumheter (inlägg #97);

"Vi kan bara utgå ifrån informationen i trådstarten när vi diskuterar, att hitta på egna förutsättningar är meningslöst."

Så kanske kan inse att vi svarar och råder TS baserat på informationen vi har fått av henne, även om det inte stämmer med hur du anser att det skall svaras.Just det..
Det är därför så många av oss påpekar om BARNETS lagfästa rättigheter i stället.

Man kan aldrig döma ut någon baserat ett tyckande som skrivs i affektion, som TS gör om barnets pappa, när man ger ett råd. Du sitter ju och tramsar med TS och anser att han är en nollan per se, bara för att TS säger att han är det.Ursäkta?
Vi är många som kan skilja på subjektivt tyckande och "vad som faktiskt är". 

När man läser dina svar i denna tråden. Kan jag skriva att du är en idiot då? För jag anser att dina råd är så idiotiska då det straffar barnet i praktiken i slutändan.

Bara för att man begår en idiotisk handling, betyder inte att man är en idiot i praktiken i helhet. Även vanliga människor som brukar vara rationella och logiskt tänkande personer kan begå idiotiska handlingar. Det verkar vara svårt för dig att tänka så långt.

Du skriver ju själv att du vill hjälpa TS att slippa killen.
Och det är väl att föreslå något olagligt. Dvs umgängessabotage.

Det kan ju underlätta för oss att ge TS råd om hon berättar vad det är han har gjort som gör att hon tycker att han är en idiot.
Att enbart skriva att han är en idiot hjälper ju inte så mycket.

Det kanske de har gjort även fast TS i den andra tråden inte har nämnt det. 

Ni skriver om barnets rättigheter här. Varför ska jag ens samarbeta med den här killen att han ska få träffa sitt barn? När han hittills inte brytt sig ett skit. Jag kan ju inte tvinga honom att träffa barnet. Och varför ska jag vara så förstående den dagen han kanske kommer på att han vill veta av barnet?