Tror ni att det är möjligt för en heterosexuell/bisexuell man att ha en kvinnlig kompis som han tycker ser bra ut, utan att vilja ligga med henne eller bli kär i henne? Kan det vara helt platoniskt från hans sida? Både kvinnor och män får rösta.
Den platoniska vänskapen med förtroligt umgänge mellan en stöttande man och en någorlunda attraktiv kvinna är och har alltid varit ett ömsesidigt hyckleri.
Mannen låtsas vara intresserad av 'bara vänskap', men har alltid sina baktankar och dolda agenda om att kanske försöka slå till någon gång i framtiden. Kvinnan vet naturligtvis innerst inne om det och är smickrad över uppmärksamheten, men har samma intresse av att låtsas som att det är 'bara vänskap'.
Men ni män som säger att det inte går att ha en riktig vänskap med en attraktiv kvinna - hur tänker ni? För vi är ju uppenbarligen rätt många män som säger att det går alldeles utmärkt att ha en vänskap med en kvinna som är attraktiv utan att man för den sakens skull har en dold agenda. Tänker ni att vi då ljuger eller att vi bara helt enkelt inte är lika självmedvetna och förstår våra egna motiv så som ni gör?
Nej, det är inte så utan det är helt enkelt så att ni män som säger att män aldrig kan vara vänner med kvinnor utgår från era egna upplevelser och så tror ni att era upplevelser är giltiga för andra män. Ni är helt enkelt dåliga på att förstå att andra kan fungera på ett annat sätt än vad ni själva gör.
Men ni män som säger att det inte går att ha en riktig vänskap med en attraktiv kvinna - hur tänker ni? För vi är ju uppenbarligen rätt många män som säger att det går alldeles utmärkt att ha en vänskap med en kvinna som är attraktiv utan att man för den sakens skull har en dold agenda. Tänker ni att vi då ljuger eller att vi bara helt enkelt inte är lika självmedvetna och förstår våra egna motiv så som ni gör?
Men ni män som säger att det inte går att ha en riktig vänskap med en attraktiv kvinna - hur tänker ni? För vi är ju uppenbarligen rätt många män som säger att det går alldeles utmärkt att ha en vänskap med en kvinna som är attraktiv utan att man för den sakens skull har en dold agenda. Tänker ni att vi då ljuger eller att vi bara helt enkelt inte är lika självmedvetna och förstår våra egna motiv så som ni gör?
Nej, det är inte så utan det är helt enkelt så att ni män som säger att män aldrig kan vara vänner med kvinnor utgår från era egna upplevelser och så tror ni att era upplevelser är giltiga för andra män. Ni är helt enkelt dåliga på att förstå att andra kan fungera på ett annat sätt än vad ni själva gör.
På ett sätt håller jag med dig. Men på ett annat sätt inte alls. Livet blir fattigare utan nära vänskap med bägge könen. Med det sagt är jag starkt medveten om ?komplikationerna? med fördjupad vänskap om du lever i ett stadigt förhållande. De är flera. Risk/chans till förälskelse finns med i bilden. Uppmärksamhet tas av den egentliga relationen om vänskapen intensifieras.
En annan aspekt är att ens partner helst vill känna sig bekväm med valet av manlig vän. Är valet av en vän av motsatt kön, om du heterosexuell, en oerhört attraktiv person uppstår lätt en konkurrenssituation. Erfarenhetsmässigt och av hänsyn till partner väljs här numera i allmänhet ordinära män som manliga vänskapsämnen.
Jag har varit med om delar av det där. Under några år när vår relation var sämre valde min partner att intensifiera sin vänskap med en kille där det tidigare funnits ömsesidig attraktion. Hon la mer tid och uppmärksamhet på honom än på mig och hon gjorde det bakom ryggen på mig. Hon nedvärderade mig och vår relation.
När jag upptäckte deras flera år långa konversation pratade de precis om att ses. Nu hann de som tur var inte göra det för jag krävde att hon sa upp kontakten med honom. Det gjorde hon inte men hon slutade chatta med honom iaf. Men jag tycker det fortfarande känns som ett svek att han finns kvar i hennes liv.
Visst motiveras och styrs vi human beings à la Maslow:s behovspyramid. Men jag vill lugnt påstå en altruistisk vänskap spelar i samma liga som den sexuella attraktionen inom behovshierarkin gör.
Ett osjälviskt samarbete i team och äkta vänskapsrelationer har varit och är närmast ett måste för den mänskliga artens överlevnad, väl i paritet med fortplantning.
Inom klosterlivets murar (kristna eller buddistiska) odlas altruistiska vänskapsband med perfekt finess. Den sexuella attraktionen är knappast styrande om än närvarande, mellan munkar och nunnor eller sinsemellan. I attraktionsteorier hävdas oxå vänskapsrelationer baseras på ren attraktion (vem vi finner mest attraktiv i sitt inre och yttre för oss) oavsett kön på den vi vill hänga med. Ansluter mig till den teorin.
Visst motiveras och styrs vi human beings à la Maslow:s behovspyramid. Men jag vill lugnt påstå en altruistisk vänskap spelar i samma liga som den sexuella attraktionen inom behovshierarkin gör.
Din erfarenhet av dylika vänskapskonstellationer tycks mig vara mycket rik, vilket gör det extra intressant att bolla med dig. En ödmjuk undran. Hur kommer det sig att du använder dig av exemplet eller rättare sagt konstruktionen där mannen påtar sig rollen som den stöttande och den attraktiva kvinnan anförtror sig till honom hela tiden? Har du aldrig, anser du, varit inne i ett race där kvinnan varit den stöttande i dina livsfrågor? Det låter lite märkligt för mig (om du är man) när kvinnor i allmänhet är goda och empatiska lyssnare. Dessutom kan en kvinna av vana vid behov ikläda sig rollen som den stödjande medans den för henne attraktive mannen anförtror sig till henne. Sen finns ytterligare varianter: ex vis den vanligaste förekommande gissar jag, där båda parter är omväxlande stöttande och/eller där båda parter är attraktiva, var och en i sin version.
Du vet väl om att det finns vänskapsband utan agendor? Läs gärna min tidigare post i vår konversation. Sen håller jag med förespråkare om att attraktion är styrande i vänskap och definitivt i en sexuell attraktion. Ja, har erfarenhet av kontakter där parterna måste poängtera att relationen är platonisk. Blev fysiskt attraherad av min manlige vän (förstärkning med mannens tre ord) men utan en inledande agenda i kärlek.