Vickan31 skrev 2023-05-05 17:36:51 följande:
Den här tråden är verkligen så fin och jag är jätteglad att få fortsätta följas åt för en vacker dag kommer vi att nå våra drömmar
Ja men det ÄR ju verkligen orättvist också, för man fortsätter ju att höra titt som tätt om folk som blir gravida trots att de går på p-piller, trots att de inte försöker eller kanske ens önskar det, och så ska vi som längtar så otroligt mycket behöva kämpa och möta sådana motgångar och hinder. Det är extra jobbigt att det är det ekonomiska som ska sätta käppar i hjulet, och jag förstår verkligen att det tar emot med lån men precis som du säger kommer det ju att kännas 100% värt det när ni har er efterlängtade lillebror eller lillasyster
Ni har inte familj eller så som skulle kunna hjälpa till med ett lån istället? Vet såklart att inte alla har den möjligheten, men det var bara en fundering som dök upp.
Precis, det är den känslan jag ville förmedla i alla fall: att bara för att en stimulering inte gick så bra så är det ingenting som säger att nästa inte kommer att bli toppen! Jag fattar verkligen att det inte är lätt att vara positiv alla dagar i det här, oftast är det lättare att känna hopp för någon annan i samma situation än för sig själv, men mötet på måndag blir ju ett bra steg för vägen ni ska gå framåt
Många kliniker har ju sommarstängt så då kanske man "ofrivilligt" måste ta en paus och istället försöka själv?
Så himla himla tungt att få mensen just nu, samtidigt som din vän får sitt barn som ni skulle ha fått samtidigt 😔💔 Jag är så ledsen.
Tack fina du! 😍 Det har gått bra med sprutorna tycker jag och det såg bra ut på dagens ultraljud så de sa att jag ska ta Ovitrelle-sprutan imorgon kväll och så blir det äggplock nu på måndag! Lite overklighetskänsla att det har gått så snabbt från remiss 15 mars till första mötet ungefär en månad senare och så sprutstart 27 april, och jag känner mest positiva känslor just nu även om jag såklart är orolig och nojig för hur resultatet ska bli med antalet befruktade ägg och så. Men vi får bara fortsätta att kämpa och hoppas 🥰
Skickar dig en stor kram! 💕
Ja det är den verkligen 
Ja precis, många gånger har man ju grämt sig över att man skulle ha sån otur just gällande det här. Det finns många bekymmer man kan ha i världen, svårigheter att få barn är nog (enligt mig) ett av de tuffaste. Det är så stort och så viktigt för många och man får ju inte lära sig i skolan att det faktiskt inte räcker med att en kille viftar med kalsongerna för att man ska bli gravid 
Jag ångrar så ofta att vi inte började försöka med syskon tidigare. Vi väntade länge pga min mans studier, men om man bara visste..
Jo, alltså när det kommer till lån så menar jag väl egentligen att vi kan låna pengar av familjen. Det gjorde vi vid förra försöket och jag vet att de har de ekonomiska förutsättningarna att låna ut pengar igen. Det är nog mer principen tror jag. Vi har fått otroligt mycket stöd av min familj ekonomiskt genom åren av olika orsaker . Jag är OÄNDLIGT tacksam över att möjligheten finns, men det handlar väl mer om att man liksom inte vill låna mer eller att man nästan skäms över att fråga om det Plus att det ska ju faktiskt betalas tillbaka också och då måste det in i budgeten osv. Så även om pengarna går att få fram väldigt lätt, så är det mer känslan och principen att ha massa skulder till familjen som inte känns så bra De förstår ju dock oss såklart och det är ju inte så att vi vill låna pengar för att köpa en motorcykel... Men det är en svår situation
Igår var vi på möte på kliniken igen, vi diskuterade framtiden lite och hur man skulle justera protokollet vid nästa behandling. När man sitter där så är det klart man känner att man vill köra igen, men det är ändå ett sånt dilemma. Vi ska prata ihop oss här hemma nu och se om vi eventuellt vill starta nästa cykel (juni) eller om vi tar ett break över sommaren och lever på hoppet att det ska ta sig naturligt under maj, juni, juli. Problemet då är att min cykel är lite dåligt tajmad så om min mens kommer lite för tidigt där så måste vi vänta till september på grund av sommarstängt Augusti kändes okej (mensen är beräknad typ 31 juli) men september kändes som en evighet helt plötsligt. Och varje månad känns som en månad av att den biologiska klockan tickar på.
Blä, varför kan ingen bara ta beslut åt en? Eller varför kan man inte få vinna på Triss typ?!
Men nu till dig, hur har det gått?? Otroligt nyfiken på hur ägguttaget gick, hur många fick ni ut och hur många befruktades osv? Precis som du säger, så fort det har gått för er helt plötsligt!! Tänk att du har återföring typ imorgon eller torsdag (gissar jag)? 
