Arg över sexlivet

Jag har haft det så under perioder i mitt liv, olika förhållanden.
Upptäckte att det hjälpte att byta sovrum, sova i gästrummet eller arbetsrummet.

Alla har kanske inte den möjligheten men om du har det så hjälper det mot frustrationen. Skönt att känna att man är sin egen, båda sover bättre och det finns något friskt i att fokusera på sig själv. Läsa lite, kanske onanera om man känner för det, slippa fundera på den lilla gnuttan hopp som aldrig överger dig. att hon kanske vill ikväll
en liten godnattpuss och sen gå till sin egen säng. 
Lite tragiskt kanske men ett bra sätt att ta kontroll för sin egen överlevnad

Självklart har vi prata om det, men jag har slutat att ta upp det. Hon säger att hon inte har speciellt mycket lust. Vilket är okej, alla har vi perioder men det har pågått i över 4 år nu. Känner sig lite osexig då hon gått upp en del i vikt sedan vi träffades. Vilket inte stör mig det minsta. Sen slutar våra samtal på följande sätt: Jag vill ha sex oftare men jag vill inte att du ska känna dig tvingad. Det finns sedan inte mycket mer att säga. 

Har pratat om att jag skulle föredra mer än två ställningar. Gärna vid någon annan tid. Sex när vi har druckit går bort, sex på kvällen går bort och sex på morgonen går bort. 

Hon vill inte heller få oralsex, tråkigt men det är okej att man inte tycker om allt. Frustration och nedstämdhet är också vanligt att jag känner. Tanken på att man inte duger till, inte ser bra ut. Då har jag ändra gjort en enorm insats i år då jag gått från runt 90 till 72. Är 181 cm lång så jag har en ganska bra vikt. 

Det där med oralt det är tydligen vanligt. När vi blev tillsammans så tyckte min fru om oralsex, hon påstod att det var enda sättet för henne att få orgasm.

Sedan ville hon inte längre ha oralsex för hon kände sig "äcklig". Nu har det slutat med att hon inte vill ha sex alls......för 5 år sen....

Ah, men så tråkigt.  Det här är ju så svårt! Lite mellan raderna uppfattar jag dock att hon är lite egoistisk här och inte är så intresserad av att GE något till dig utan att om hon inte får ut nåt av det så får det vara? Det är en tråkig attityd i så fall som man skulle kunna gräva vidare i (en attityd som förhoppningsvis inte gäller resterande del av er relation). 

Just när det gäller viktuppgången så känner jag igen mig, har själv fått en betydligt mindre fin kropp i och med klimakteriet trots att jag inte ökat så mycket i vikt. Min man är supersnäll och säger en massa fina komplimanger, men visst känner jag själv av att jag har fått en större mage, hängigare bröst osv och om jag ser mig själv i spegeln känner jag inte ens igen mig faktiskt. Det påverkar min lust negativt, men när jag är nära min man så glömmer jag bort allt det och fokuserar på hans kropp istället och då funkar det bättre. 

Vet inte er ålder, för min del har klimakteriet påverkat min lust generellt. Förr tänkte jag på sex flera gånger om dagen, det gör jag inte längre. Numera när vi ligger och myser så väcks inte min lust som förr.  Det känns som att det är rent fysiskt ändrat på något vis. Men om min man vill, så har vi sex för jag vill ge honom det även om jag inte är jätteupphetsad själv. Det blir dock inte lika roligt för honom då.

För vissa kvinnor kommer såna här hormonella förändringar ganska tidigt i livet och jag tänker att det enda man kan göra är att vara medveten om situationen (om man inte har så stora problem att man behöver behandling) och förstå att man kan hantera den på ett sätt som ändå gör att relationen kan blomstra.

Däremot när det gäller tidpunkt och ställningar - där borde det finnas lite utrymme för kompromisser? Låter som att det är mycket som går bort för henne och att det blir väldigt lite utrymme kvar för hur och när man kan ha sex? Återkommer i mina tankar här till de jag skrev i första stycket. Bara TS vet om jag spekulerar åt rätt håll eller ej.  

 

Jag är 34 och hon 37. Hållit på under minst 4 år, säkert längre. Kompromisser existerar inte kring det här utan hon väljer när och då är det oftast missionären som gäller. Ibland kan hon vara på mig men det är ytterst sällan. 

Riktigt roligt.. Kan säkert bero på hormoner eller något annat. Svårt att säga men det känns inte speciellt roligt alls. Att jag fastnat i det hela gör det inte bättre direkt för min egen del. Har en del par i vår närhet som precis blivit tillsammans, där man ser passionen men den saknas helt hos oss. 

Men det går ju inte att ha det på detta vis.

Du måste sätta dig ner med henne igen, säga att du mår fruktansvärt dåligt av att ni inte är intima, att det inte bara handlar om sex utan generellt. Kyssar, smek, hålla handen, kramar. Vardagsromantik. Att detta inte funkar längre.

Att du är ärligt med att det är allvar. Att du vill att ni går i parterapi, kanske om hon är ok med att du kan ha en älskarinna vid sidan av som du sköter snyggt? Alternativt att ni går skilda vägar om relationen inte blir varmare.
För jag tror inte hon inser allvaret i detta.

Och med det säger jag inte att hon ska tvinga sig till att ha sex. Men hon kanske behöver lägga energi och intresse på att ta reda på VARFÖR hon inte tänder på sin man? Vad är det som hindrar? Är den låga lusten ett resultat av att hon inte trivs i relationen i övrigt? mår dåligt över något eller är den rent hormonomställnings? Kan han träffa en gynekolog isåfall och gå igenom sina värden? VILL hon ligga? Eller är viljan att avveckla det helt? Detta måste hon vara med och diskutera. man måste båda två jobba på sin relation.

Som inte får sex. Har vi inte tillräckligt med incels?

Kanske ska man fråga sig vad det är för typ av relation man har om man inte har någon fysisk kontakt länge, ingen närhet och inget sex. Låter som en vänskap.
Man kan vara nära vänner utan att bo ihop och medan man dejtar andra. Livet är inte konstant och de val man gjorde för 10-20-30 år sen kanske inte är de val som är bäst för en just nu. 

vissa håller tag för länge i nått hopp om att saker ska ändra sig. Vill man ha en förändring så måste man jobba för det, om det inte går i nuvarande relation så kanske man ska överväga att faktiskt avsluta och söka en ny relation som innehåller allt man behöver. Det är ingen skam att inte klicka med samma person i alla livets faser.

i slutändan lever man bara en gång, ta tillvara på det livet och gör det bästa av det, så du inte sitter där och ångrar dig om 20-30 år för att du aldrig fick det du längtade efter som du faktiskt hade möjlighet att prioritera.

Det låter ju tyvärr som att känslorna ifrån hennes sida inte finns kvar. Det kan vara svårt att erkänna även för henne. Och svårt att komma vidare ifrån. Bollen ligger hos dig. Men jag blir inte klok på varför du säger nej till sex? Då tar hon ju initiativ ibland. Varför tar du inte till vara på dom stunderna? Hon vill kanske inte ha sex lika ofta som dig, men det är ju lite svårt att kräva totalt synkroniserad lust.

Gud vad jag känner igen mig, spot on verkligen! Du är inte ensam i världen om detta.