Anonym (Alltid arg) skrev 2023-01-05 13:55:32 följande:
Självklart har vi prata om det, men jag har slutat att ta upp det. Hon säger att hon inte har speciellt mycket lust. Vilket är okej, alla har vi perioder men det har pågått i över 4 år nu. Känner sig lite osexig då hon gått upp en del i vikt sedan vi träffades. Vilket inte stör mig det minsta. Sen slutar våra samtal på följande sätt: Jag vill ha sex oftare men jag vill inte att du ska känna dig tvingad. Det finns sedan inte mycket mer att säga.
Har pratat om att jag skulle föredra mer än två ställningar. Gärna vid någon annan tid. Sex när vi har druckit går bort, sex på kvällen går bort och sex på morgonen går bort.
Hon vill inte heller få oralsex, tråkigt men det är okej att man inte tycker om allt. Frustration och nedstämdhet är också vanligt att jag känner. Tanken på att man inte duger till, inte ser bra ut. Då har jag ändra gjort en enorm insats i år då jag gått från runt 90 till 72. Är 181 cm lång så jag har en ganska bra vikt.
Ah, men så tråkigt. Det här är ju så svårt! Lite mellan raderna uppfattar jag dock att hon är lite egoistisk här och inte är så intresserad av att GE något till dig utan att om hon inte får ut nåt av det så får det vara? Det är en tråkig attityd i så fall som man skulle kunna gräva vidare i (en attityd som förhoppningsvis inte gäller resterande del av er relation).
Just när det gäller viktuppgången så känner jag igen mig, har själv fått en betydligt mindre fin kropp i och med klimakteriet trots att jag inte ökat så mycket i vikt. Min man är supersnäll och säger en massa fina komplimanger, men visst känner jag själv av att jag har fått en större mage, hängigare bröst osv och om jag ser mig själv i spegeln känner jag inte ens igen mig faktiskt. Det påverkar min lust negativt, men när jag är nära min man så glömmer jag bort allt det och fokuserar på hans kropp istället och då funkar det bättre.
Vet inte er ålder, för min del har klimakteriet påverkat min lust generellt. Förr tänkte jag på sex flera gånger om dagen, det gör jag inte längre. Numera när vi ligger och myser så väcks inte min lust som förr. Det känns som att det är rent fysiskt ändrat på något vis. Men om min man vill, så har vi sex för jag vill ge honom det även om jag inte är jätteupphetsad själv. Det blir dock inte lika roligt för honom då.
För vissa kvinnor kommer såna här hormonella förändringar ganska tidigt i livet och jag tänker att det enda man kan göra är att vara medveten om situationen (om man inte har så stora problem att man behöver behandling) och förstå att man kan hantera den på ett sätt som ändå gör att relationen kan blomstra.
Däremot när det gäller tidpunkt och ställningar - där borde det finnas lite utrymme för kompromisser? Låter som att det är mycket som går bort för henne och att det blir väldigt lite utrymme kvar för hur och när man kan ha sex? Återkommer i mina tankar här till de jag skrev i första stycket. Bara TS vet om jag spekulerar åt rätt håll eller ej.
