Arg över sexlivet

Förstår att det är jobbigt och svårt att komma ur alla dessa tankarna när dom väl tagit sig in.

kanske det vore en ide att prova terapi för att sortera upp dina tankar och klargöra för dig själv om hur du ska fixa detta? Ett alternativ är ju givetvis skilsmässa/separation, men kanske du behöver komma till insikt och väga fördelar och nackdelar med hjälp av någon. 

ett annat alternativ är parterapi där du kanske kan få förmedla hur du mår och hur det påverkar dig till din partner. Risken är att dessa tankarna tar över helt och att du blir bitter och det förpestar bådas tillvaro.

Tack så mycket. Det är verkligen inte så här jag vill känna men skilsmässa är inte något jag funderar på, är typen som inte gärna bryter ett löfte jag gett. Sen utöver det finns väl rädslan av vad som väntar på andra sidan. 

Terapi kanske är ett steg jag behöver ta för att sluta spinna. Det påverkar allt just nu. Har verkligen svårt att ta itu med saker då det här hela tiden ligger i bakhuvudet. 

Jag känner med dig, TS.
Ni måste reda ut detta, det är ju hennes problem också, man är två i en relation. Och om relationen ska vara sexuellt exklusiv så bör den ju även vara sexuell...

Kan hon få igång lusten igen? Hon har också ansvar för er relation och att det fungerar, men att ställa upp gör mer skada.

Har ni testat massage, det är en fantastisk sensuell uppvärmare. Man får fysisk närhet, men den behöver inte vara sexuell. Man får njuta av beröring och det brukar få lust och hormoner att börja vakna

Jag känner igen mig delvis men jag blir inte arg. Känner mig bara deppig över att inte få ha sex med min kvinna. Avundas par som går och håller varandra i handen. Mår dåligt av att se kyssar och kramar på film. Det gör mig bara ledsen. Fantiserar om att få ett leende någon gång. Men jag är inte arg, tycker bara att livet känns rätt meningslöst.

OK, här kommer lite tjat som alla har hört förut. Hur har ni pratat om sexbristen och att det enbart är på hennes villkor? Vet hon om att du vill något annat än det ni idag gör tillsammans? I en sund kärleksrelation vill man att ens partner ska må bra och vara nöjd. Man är intresserad av sin partner - vad och hur tänker hen om allt möjligt mellan himmel och jord? 

Självklart ska ni ha ett sexliv som båda kan vara ok med och det innebär oftast att båda behöver kompromissa. Om man älskar varandra känns den kompromissen inte så svår (jag tänker nu inte på att tillfredsställa någons udda fetischer utan på vad som kan ingå i en normalitetsram). Om jag tar mitt eget förhållande så får min man avstå från att ge mig oralsex eftersom jag avskyr det. Egentligen skulle han vilja ha med det i vårt sexliv, men det är helt omöjligt för mig att njuta då. Och på samma sätt finns det sånt som jag gör för honom som han vill, enbart för hans skull. 

Kommunikation, kommunikation, kommunikation...om din fru inte vill prata (på egen hand  eller ihop med en utomstående familjerådgivare) så är loppet kört och det enda du kan göra är att förändra dig själv eller skiljas. 

Jag är kvinna och har det precis som du har det. Är visserligen inte sambo utan särbo.
Särbon har noll sexlust och helt ärligt verkar det inte bekomma honom ett dugg och inte heller att jag talat om att jag går under snart verkar bekymra honom nämnvärt. Han mest konstaterar att nop jag har ingen sexlust punkt.

Jag är superattraherad av honom och tycker han är skitsexig och han har väldens bästa kuk... Men att aldrig få njuta av detta utan att känna mig som en sur grinolle och ev kräva sex genom att försöka anfalla tär något galet. 
Som att låta en nykter alkoholist bara smutta på flaskan...

Blir bara så ledsen för varje vecka som går och vi inte har sex och jag som såg framför mig ett liv fyllt av kärlek, gemenskap och sex. Han är inget annat än en mat och sovkompis och nu känner jag inte ens att jag saknar honom när det går dagar utan att vi ses.
Är trött på att känna mig värdelös (eftersom han inte tänder på mig eller ens försöka få till det för min skull). Är trött på att vara ledsen över något jag inte kommer få av honom, så även om hoppet är det sista som överger människan så har jag nu börjat att fasa mig ur hans liv...

Några funderingar:
1, Har ni pratat om detta?
2, Har du rannsakat dig själv kring om det finns något du kan göra för att öka hennes lust? Tex städa,tvätta handla osv.
3, Finns det någon depression inblandat?

Tänker att lida i det tysta är ingen bra varken kort eller långsiktig lösning.

Detta tycks dessutom vara ett väldigt vanligt problem vilket känns trist.

Sex ska vara roligt,avslappnat och skönt.

Ligga för husfridens skull är såklart inte bra från någon part.

Bra att du insett att ni har problem då är första steget taget.